Skam den som ger sig

När jag började träna för en 5 år sen eller så (mitt minne är inte vad den en gång varit) så tog det ett tag att komma igång, självfallet. Men allteftersom tiden gick blev det mer och mer dagsfokus på träning än på något annat. Ett halvår var jag knappt social utanför jobbet utan tränade på morgonen och efter jobb innan det blev lite middag hemma och sova. Regelbundenhet och nästan sjuklig disciplin fick mig till en, för mig, fantasisk form. Jag tog varje chans jag hade till att springa eller träna på gym. Sedan började skador komma och det blev lättare att bli distraherad från träningen. Varje höst skadade jag mig och blev vila i 4-5 månader för att sedan börja om, det tär på en något så fruktansvärt. Att behöva börja om på noll och aldrig komma vidare, bli bättre. För en tid sedan var det svårare för mig att hålla mig hemma än att springa.. nu är det tvärtom. Jag vill träna! Jag planerar kommande vecka med träning, jag planerar fantasiska lopp och prestationer men känner mig aldrig riktigt taggad och lika motiverad som förr. Man har gått upp lite i vikt och nu på god väg ner igen. Men det är betydligt svårare att komma iväg.

 

Har tänkt på vad som motiverade mig tidigare. Först var det nog att verkligen börja från noll och bara se prestationsförbättring, rekord och PB efter mer rekord och PB. Sedan blev det vänner. Hade jag någon att träna med så blev jag mer motiverad att verkligen komma iväg. Man vill ju inte svika eller överge personen som står och väntar på en. Heller vill man inte bli sämre utan måste prestera bättre, kan ju inte komma tvåa.

 

Att ha en partner med liknande träningsintresse hjälper också. Försöker få oss att motivera varandra, att pusha för att verkligen ta sig ut till det där löppasset, att gå ner till gymmet och att inte äta det där onyttiga. Där dock är jag en dålig människa som går mer av motto att man ska leva sunt men samtidigt njuta av livet, hehe. Men det fungerar när man kan stötta varandra.

 

Så nu har jag insett att tills jag kan komma tillbaka till min forna träningsfreak-jag, så behövs det nog lite hjälp för att få in mer kontinuitet och det tänker jag göra med folket runtom mig. Känner många som tränar på olika nivåer och varför inte blanda sociala träffar, middagar, händelser med lite träning. Ta en runda och grilla sen!

 

Har väl också insett att kanske återgå till att fokusera på en till två sporter, löpning och simning, tills man är i form igen. Tidigare försökte jag få in löpning, simning, gym, cykling, längdskidåkning och lite annat i en regelbundenhet men det havererar lättare än gynnar. Så ta ett steg tillbaka, återfå fokus, återfå kroppen och göra detta tillsammans med människorna runtom mig, förhoppningsvis motivera och hjälpa varandra samtidigt. Ser fram emot en skön uppiggande höst istället för skada och vila som de senaste 4:a höstarna inneburit.