Skam den som ger sig

På sistone, som kan märkas, har träningen legat på lite is. Det har varit massvis med saker att göra, folk att träffa och jag själv har bara varit trött och seg. Har velat komma igång igen men det har inte gått helt lätt och när kroppen är inställd på att det är ok att vara lite lat.. passar den på att vara så väldigt ofta. Efter min resa nu till Tokyo och använde skjortor jag tidigare haft utan problem och jag nu var livrädd att jag skulle skapa en massaker med skjutande knappar på kontoret.. ja.. då fick jag lite nog. Vill ju springa milslopp, triathlon, marathon och massa andra lopp. Vill ju bli bättre, starkare snabbare.. men det blir man inte av film och pizza. Så jag fick en liten nytändning där och det är dags att ta tag i det här slaskträsket.

 

Igår så vägde jag mig samt mätte upp kroppen. Så nu har jag det på pränt och förhoppningsvis ska det bli minus på samtliga konton.. kanske inte armar.. där har jag väl inget behov av att se dem krympa till små stickor.. lika så för vader.. men annars så! Får väl återkomma om en månad och se vad som hänt.. om man lyckats vara lite duktig eller ej. Ska ju inte heller enbart försöka träna men även återigen ta en titt på kosten.. det är inte lätt när man älskar mat och är en hungrig liten jäkel.

 

Så igår blev det äntligen till att springa ut en runda. Svalt ute men behagligt väder. Lugnt tempo iväg, ville bara komma ut och springa, bara röra på mig. Blev en ok runda, 11,4 km med ett snittempo på 5 min/km. Skorna är fortfarande inte helt rätt, det domnar bort så misstänker att jag dragit åt lite för mycket igen så ska lossa lite på skosnörena. Men nu är man igång igen.. eller man kan hoppas. Det har gjorts nytändningar förr om man säger så, men det ligger inte på någon annan än sig själv och det här är det jag vill!