Skam den som ger sig

Jag brukar inte vara den som gillar att skryta. Ok, lite om min träning och när det går bra men det är mest för att jag är stolt över mig själv och vill att andra ska känna att de också kan. Men nu tänkte jag faktiskt skryta lite, men för en bra sak. Det känns inte riktigt som det hör hemma i en träningsblogg men personligen känner jag att jag behöver mer glada nyheter och historier.

 

Det senaste halvåret har jag lyckats göra ett par osjälviska goda handlingar till mina medmänniskor. I julas så var jag ute och promenerade när jag hittade ett rostigt kortetui liggandes i snön. Den var skitig och full med jord men jag tog upp den och tog en titt. Jodå, där fanns körkort och studentkort. Med hjälp av en modern mobil, lite internetz, personens namn och personnr fick jag fram en person som stämde in namn och åldersmässigt. Ringde upp och absolut, han hade varit ute och svirat en kväll för inte alltför länge sen och tappat sina kort. Så nu slapp han fixa nya utan jag körde förbi hans hem och lämnade av dem där. Glad blev han.

 

När jag sprang Seedningsloppet på Göteborgsvarvet sprang jag, som beskrivet i min race report, om en man som inte kunde ta sig fram på egen maskin utan fick hjälp av en funktionär. Jag sprang tillbaka och hjälpte dem att ta sig fram till mål och till en stol. Gav honom lite kexchoklad och glad blev han efteråt och var väldigt tacksam för hjälpen som både jag och funktionären gett honom.

 

För några dagar sedan vad jag och handlade på en stormarknad. När jag satte mig i bilen för att köra hem upptäckte jag att en bil en bit framför hade bilnyckeln i dörrlåset tillsammans med hela nyckelknippan antagligen både hem och till en hel del annat. Återigen kom min supermoderna mobil till användning så med hjälp av registreringsnumret fick jag fram en ägare och därefter ett telefonnr som jag givetvis ringde upp. De bodde på andra sidan Skåne men deras son hade lånat bilen och hon skulle genast ringa honom så han kunde komma ut och hämta nycklarna. Mycket tacksam och sonen såg mycket förvirrad ut när han kom ut för att hämta nycklarna men verkade lättad.

 

För någon dag sedan vad jag ute på stan och gjorde lite ärenden. På vägen hem gick jag förbi en äldre herre som satt i rullstol och som sakta sakta sakta försökte arbeta sig uppför en backe för att ta sig hemåt. Jag stannade till och frågade om han behövde lite hjälp. Jodå, det tog hand väldigt tacksamt emot. Han hade varit på stan och skulle hem men det är uppförsbacke men en massa kullersten och rännor överallt och han är svag och kan bara ta sig fram mycket långsamt. Hjälp kunde han få om han ringde men de tar en timme innan de dyker upp och det var kallt ute så han frös. Så jag körde hem honom, var inte mer än en 500-700 meter bort men för honom hade det tagit en evighet. Jätteglad blev han.

 

Dessa saker har inte tagit mig mer än runt 5, kanske 10 minuter max att göra något gott för en medmänniska. Det kostade mig 5 minuter av mitt liv men gjorde kanske en människas dag. Varför skriver jag då om detta? Ibland känns det som att ingen bryr sig längre om människorna runtomkring en. Folk är stressade och fullt upptagna med sig själva. Men det finns massvis med godhjärtade människor där ute som ställer upp för andra och gör någon glad. Oftast är det inget man skryter om, inget man berättar vidare så det hörs inte lika mycket om det som hemskheter man läser om. Men de finns och jag tycker det ska skrivas mer om allt det goda som folk gör för varandra. Mer feelgood känsla i vardagen.

 

Nedan är ett par klipp som jag hittat som verkligen får en att må bra och känna att det finns mycket gott i världen!

 

En man som firar en hemlös födelsedag.

 

 

Det må vara i skämtsyfte men också ett sätt att ge mat till hemlösa.

 

 

Några personer hittar en hemlös blind hund och tar hand om den.