Skam den som ger sig

Igår var det Spin of Hope i hela Sverige. Spinning för Barncancerfonden. Antingen kommer du som "enskild individ" och betalar per timme och spinner en, två eller fler timmar och skänker 125 kr per timme till Barncancerfonden. Eller så har du ett lag som hyr en cykel i 12 timmar och får fördela tiderna på egen hand inom laget. Vi blev 8 stycken som delade upp det så några tog 2 timmar och några en. Första timmen blev min och jag tog även en senare på dagen.

 

Jag blev sjuk i början på veckan så jag har varit nervös om jag kunnat vara med då jag först blev sjukare och därefter bättre men kunde jag hinna bli bra nog. Svar Ja. Inte fullt frisk men nog för att kunna vara med. Bestämde mig för att åtminstone ta det lugnt och hålla pulsen på en lite begränsad nivå så skulle det nog gå prima.

 

Skulle köra första passet så kom tidigt på morgonen och precis då de öppnade dörrarna, utifrån. Ingen var inne än så allt var nersläck och inget igång. Det var en kul syn. Inte roligt som på ett roligt sätt utan att jag funnit det duktigt när man varit på plats som första man in i omklädningsrummet men när allt är nersläckt, man är duktig en lördagsmorgon.

 

Första passet blev lugnt. För mig men kanske även för de andra. Det var första omgången och tidigt, 0700. Många långa rakor vilket passar mig ypperligt. När det flöt på fick man tillbaka känslan av att cykla ute på landsvägarna när man är stark och det bara rullar på utan hinder. Åh, längtar så att komma ut igen. Temat var Childhood Memories så mycket musikaler och gamla låtar. Lite från Lejonkungen, lite Michael Jackson och annat. Helt ok!

 

 

Efter mitt pass kom nästa till rakning, Josefin, som körde till retro tema. Själv hade jag bestämt mig för att stanna kvar på gymmet större delen av dagen. Lite för att "varför inte" och lite för att hjälpa till och säga hej till alla som dyker upp i vårt lag, Nuclear Penguins, som ja är en öl från BrewDog. Tog och gick och småsprang lite lätt på löpband och tittade på tv. Slappade runt på gymmet lite. När Josefin var klar så hälsade jag på nästa innan han gick in och jag och Josefin tog och tränade lite, snacka lite skit och hade kul på gymmet. Planen var att hinna med mycket träning under dagen men det bidde icke så.

 

Ett av det absolut bästa med detta arrangemang var att alla i laget, nästan, var människor jag inte träffat på jättelänge och det var skitkul att få träffas igen och snacka lite skit. Så det var inte ovanligt att efter bytet prick, så snackade vi skit till halv, hann göra något träningsmoment och sen tillbaka vid dörren till nästa person dök upp som skulle byta av. Så inte så mycket träning men väldigt socialt och kul!

 

 

1500 hade jag mitt andra pass. Tema Tour de Tropical så mycket latino musik och en engelsk instruktör. Kul omväxling. De som ville fick färglada halsband som jag efter en stund gav till vår maskot, Benji, som den lite hastigt och lustigt blev döpt till. Vår Nuclear Penguin. Strongt jobbat från hans sida som var med alla 12 timmarna!

 

Kan varmt rekommendera det till alla nästa gång det körs. Mycket roligt och socialt, jag kommer definitivt dra ihop ett gäng igen nästa år, kanske t.o.m 2 om det vill sig så väl.

 

Kvällen avslutades med lite mer än halva truppen på O'Learys med välförtjänt god mat och dryck. Synd bara att inte alla kunde komma men nästa gång så!