Skam den som ger sig

Tänkte jag skulle ta och få ihop en liten period nu av lite reflektion över loppen man kört under 2012 samt lite tankar om framtida lopp. Samlade ihop lite information om vad jag plitat ner om årets lopp och insåg att jag var rätt så detaljrik i min nedskrivning av Vätternrundan att den kunde få förtjäna ett eget litet inlägg här.

 

Det blev en liten annorlunda Vätternrundan än vad jag hade tänkt och på ett sätt stämmer tiden 11:59:00 men samtidigt lekar jag även med tiden 10:10:00. Ska försöka förklara varför.. men officiell tid är väl det som gäller.
Jag hade planerat att införskaffa ett par nya hjul för loppet, ett par lågprofilshjul. Det blev så lyckligt att jag kunde få köpa ett par fina hjul för bra pris.. det tog bara lite längre tid att få dem än först tänkt. De kom fram till mig i Motala. Så egentligen skall man inte köra på något nytt under ett lopp som detta men jag kunde inte motstå. Så jag skiftade kassett och allt och på med de nya hjulen. Dessvärre hade jag problem att pumpa i luft så då klockan redan var 20.00 .. isch valde jag att plocka bort dem och sätta dit de gamla hjulen. Tar det som ett tecken att inte prova nytt.

 

 

Lite sömn och sen på morgonen, tidigt med soluppgång och regn stack man mot start. Något klingar till på marken så jag tvärnitar, låser bakhjulet som dras en bit mot asfalten. Hittar inget, troligen en sten och fortsätter mot start. In i min fålla och 2 minuter efteråt är vi på G! Jag skulle starta med en grupp från klubben men har haft svårt att ha kontakt med dem och hittade dem inte heller vid starten (inte mycket tid så..) så det blev till att köra solo, helt ok ändå. Ner mot Huskvarna regnar det som f*n. Det är runt 7-8 grader och ett litet parti innehåller även hagel. Ett öppet fält bjuder på kraftig sidovind så vi samtliga kör med viss lutning, ser rätt lustigt ut. Det flyter på bra, har en snitthastighet på 32.5, bättre än tidigare lopp och man flyger fram känns det som. Min dryck på resorb och dextropur fungerar utmärkt och energin är på topp. Äter lite mars och snickers och det går undan.

 

Första planerade stoppet efter Gränna susar jag förbi. Både för jag vill se hur få stop jag kan göra det hela på samt att om jag stannar kommer jag bli så frusen att jag inte kommer kunna cykla vidare. Strax innan Huskvarna blir vi lite lätt omdirigerade av polis. Framför oss har det skett en olycka och det är ett par ambulanser på plats. En cyklist står innanför "avspärrningen" och hoppar och ser allmänt panikslagen ut. Mellan ambulanser ligger en man med maskin kopplad om bröstet som ger HLR. (Fick senare reda på att det eventuellt är en finsk man på 73 år som kört loppet en 20 gånger som dog av en hjärtattack). Just som man passerar vet man inte vad det är, man ser mannen och man blir lite ledsam, lite rädd, lite försiktig. Det satte sig rätt så djupt, en olycka i ett lopp som detta kan hända så lätt och vem som helst. Men i Jönköping börjar tankarna blandas mer med loppet och man sätter lite mer fart igen. Det flyter på bra och börjar planera mitt första stop. Ska man ta i Fagerhult som är rätt så precis halva loppet eller Hjo, en bit in på andra halvan. Jag bestämmer mig för Hjo så har jag gott om vätska i flaskorna till målet.

 

Ödet ville dock annorlunda. 8 km innan Fagerhult hör jag en explosion precis bakom mig och känner ett vinddrag på ryggen. F*N! Punka, inte det jag vill ha alls.. någonsin! Men man kör åt sidan och inspekterar.. däcket small.. aha.. inbromsningen från imorse på hjul som var för gamla för att köra loppet med. Det tänkte jag ju inte på, var fokuserad på de nya hjulen innan loppet. Slang har jag men inget däck. Pillar in en slang och tänker att om man har lågt tryck i kanske det håller iallafall till Fagerhult. Man vill ju inte bryta och får alla möjliga idéer. En annan man får punktering bredvid mig och håller mig sällskap en stund. Han informerar mig om att jag kan få hjälp av servicebilarna som kör runt så bara vänta och vinka in. Dock väntar jag 10 min... 20 min...30 min. Bakom mig är en bro med lite folk som stannat och tittar intresserat hur det går för mig, en går t.o.m ner och pratar med mig. Han berättar att de har en butik någon 100 m bort och de öppnar om en 30 min. Har jag inte fått hjälp innan dess så fick jag hans nr att ringa så skulle han hjälpa mig med däck. Vänliga människor det finns.

 

 

Dock kommer slutligen en bil och plockar upp mig och tar mig till Fagerhult där jag får nytt däck på! Prima! Passar även på att inspektera framdäcket och jodå.. det är sprickor lite överallt så det byts också. Nya däck på, fyller på med dricka i den tomma flaskan, äter lite banan och saltgurka och sen bär det av igen. Benen är inte igång och kommer inte igång heller under resten av loppet heller. Med vetskap att min ambition är helt förstörd nu så tar jag det lite lugnare. Vädret bättras på, sol och värme så får ta ett snabbt stopp och ta av mig min regnjacka. Sedan kör jag på hela vägen in till mål i Motala. Som vid de senaste långloppen lägger mina lårmuskler av och vägrar hjälpa.. tror jag måste arbeta på dessa. Så backarna blir en pina. Men slutligen, med ett snitt på 30 km/h kommer jag in till Motala och jag kan äntligen cykla till tältet för en välförtjänt liten öl, en dusch och sen pizza! Slutligen somnar jag gott i tältet på min luftmadrass som även den har punktering och innan jag hinner sluta ögonen ligger jag på marken och känner varenda liten ojämnhet... mmmm.. i år är ett speciellt år.