Race Report Berlin Marathon

2013-10-0514:22:00
 
Långweekend i Berlin med en sightseeingrunda på en 42.2 km, till fots förstås. Högst orolig för detta lopp, sett fram emot det ända sen förra året men hade lite saker som talade mot mig. Först av det som satt stop för all träning i tre veckor innan loppet. Min knäskada efter Tough Viking. Har inte kunnat ellet vågat träna därefter. Haft problem med ryggen och 1 vecka innan loppet kommer en förkylning som jag gjort mitt allra bästa att hålla kontroll på. Så inför loppet har jag en potentiel knäskada i vänster knä, ingen träning på 3 veckor, halsont och inte just förkylning vid tillfället. Bådar gott!
 
 
Det som gör det ännu mer spännande är under lördagskvällen (loppet gick söndag) när jag innan middag tar fram allt som ska antingen bäras eller tas med under loppet. T-shirt, strumpor, skor, energi, keps, boxer, klocka, överdragskläder m.m... däremot saknas.. byxor. Mina shorts jag tänkt springa i.. var är de? Kvar hemma i väskan som jag först packade i men som visade sig vara för liten. Svarta tights i en svart väska i stress. No good combo! Turligt nog hade jag passat på att under mässan, när vi hämtade våra nummerlappar, tittat på ett par 2XU kompressionsshorts och slagit till då jag aldrig hittar ett par i min storlek hemma. Så ja, dags att inviga de nya shortsen med uppenbarligen en mindre ficka.. eller rättare "påse" på insidan av shortsen som rymmer inte alls lika mycket av den energi som var planerad. Hade 2 gel och 1 liquid som jag tänkte ta med mig. Jag hatar att springa och hålla i saker, ger mig värk, men fick köra på att pressa ner mina 2 gels i påsen och hålla i min liquid och börja med den istället för att avsluta som tänkt.
 
Vaknade på morgonen tidigt. Frukosten på hotellet serverades för sent tyckte jag mot min plan så hade köpt hem frukost för morgonen. Lite för mycket flytande föda men fick gå. Skulle ätit mer men de nya tightsen var redig tajta så fick inte i mig så mycket som jag önskade. Vaknade även med den mest intensiva ryggvärken jag haft på evigheter. Gick som ett spegelvänt c.. eller ett c.. beror på från vilket håll man betraktar mig antar jag. Blev en voltaren innan jag lämnade hotellet och hoppades på det bästa.
 
 
Det mest fantastiska över det hela hände nog strax innan start. Jag fann min polare. Han som jag sprang om under Malmö Halvmara, vi som alltid lyckas hitta varandra under nästan alla lopp vi båda deltagit i men aldrig bestämt någon mötesplats. Folk blev lite lätt skrämda när vi började skrika mot varandra, hehe. Jävligt intressant.
 
 
Hursomhaver. Det var en kall start. Ingen uppvärmning och med start i sista startgrupp gav mig ungefär 20-25 min extra i morgonskuggan och kylan. Men på 42 km ska man nog hinna bli uppvärmd. En fantastisk känsla vid både start för eliten samt vid vår egna start i våg nr 3. Så många tusen människor som springer iväg. Man kan inget annat än att bli berörd. Dock var det många som använt gula sopsäckar för att hålla sig varma som bara slängt dem på marken så man fick passa fötterna så man inte åt asfalt redan innan man ens passerat startlinjen.
 
 
Ställde in mitt tempo på klockan på 5:40/km. Om jag kunde hålla detta tempo skulle jag komma in på under 4 timmar, precis under 4 timmar. Eftersom jag inte kände mig purfrisk och var lite nervös för rygg och knä tänkte jag att ett lugnt tempo vore utmärkt att satsa på. Dessutom så med start i den sista gruppen hade jag ju bara ett par tusen att springa om. Så var det också. Det var massvis med människor som man fick springa om och väldigt ofta fastnade man bakom väggar av folk som lyckades paras ihop och bilda en vägg. Tur man är smal och smidig. Men det gick bra ändå, lyckades hålla en hastighet på mellan 5:00 och 5:20 per km den första halvan av loppet. Kändes skönt att springa utan att bli andfådd, min kondition är fortfarande med mig och det var en behaglig första halva. Berlin marathon är verkligen så platt som de säger, jag minns bara en uppförsbacke och en nerför vid 7 samt 8-9 km in i loppet. Tittar jag på profilen nu i efterhand så missade jag uppenbarligen någon backe till i slutet men då fokuserade jag på helt annat.
 
 
Det var ett betydligt mer internationellt lopp än något annat jag sprungit tidigare. Verkligen folk från hela världen som sprang så ska nog införskaffa mig något mer svenskt så man får mer hejarop när man springer förbi lite svenska supportrar, som det fanns rätt så ont om i år. Däremot så ska förstaplatsen för bästa supporterland gå till danskarna. De fann överallt och i stora flockar som viftar med gigantiska flaggor, målat sig rödvita, har röda och vita kläder på sig, täckt in skivor med flaggor och verkligen bara blir en stor rödvit hög vid sidan av banan. Fantastisk entusiasm!
 
Vid 13 km börjar jag bli hungrig. Redan!?! Har inte rört något av min energi än men funderade på att ta en gel vid 15. Det gick faktiskt rätt så bra att hålla i min liquid så tänkte spara den så mycket det gick. Men vid 15 km tog jag lite energidryck samt en banan så blev både mätt och lite piggare av det så sparade på min gel. Den togs fram vid 17 km istället. Det är nu det blev lite intressant/komiskt. Ena handen är upptagen med en liquid så en hand att ta upp en av två gels ur en liten påse på insidan av mina byxor som jag spänt åt tajt samtidigt som jag springer. Efter lite fix får jag upp inte bara en utan två gels då de fastnat ihop så lika bra. Lägger undan den ena i andra handen och ska peta ner den andra i fickan igen som jag vill spara på. Denna ficka/påse är lite strech så man kan få ner en del ändå i den om man bara trycker lite. I detta fallet gick det bra tills jag för en liten sekund tappade greppet om min gel. Då slutade detta strechtyg att fungera som en påse och övergick raskt till krigsinställning och blev en katapult. Stolt slungade den iväg min gel ut i havet av löpare och försvann raskt bakom mig. Happ.. där försvann den energin som jag gärna hade tagit längre fram.
 
Det var även vid 15-17 km som jag började få ont i mitt knä. En liten värk som kom alldeles för tidigt i loppet. Inte ens halva avklarad och det börjar värka och göra lite ont. Blev redigt orolig för hur det kan kännas längre fram. Den bästa biten? Det var fel knä. Knäet som jag skadade några veckor innan fungerade utan problem, det var det andra knäet som började spöka. KUL!
 
 
Vid halva loppet, en halvmara sprunget, började jag bli trött. Redigt trött i benen. Flåset fanns där, men benen började bli trötta. Mellan runt 28-35 gick det långsamt. Då pikade även smärtan i knäet och jag hade förbaskat ont. Det hade börjat värka ordentligt vid 22 men blev bara värre och jag sprang fram med små steg i hopp om att inte förvärra det ytterligare. Än kunde jag springa om dock lite långsammare. Powerbar som var sponsor till loppet hade även delat ut både liquid och gel vid 28 km så hade snappat åt mig en av varje som fick ersätta den jag sköt iväg. En gel åt jag direkt och sparade liquid till senare, tillsammans med den jag startade med. Men fan smaken.. näe. Något som däremot var fantastiskt gott var te. Ljummen te som serverades vid några depåer. Fantastiskt gott och skönt för hals och kropp. En uppmaning till arrangörer i Sverige, vänligen servera varmt te vid lopp runt hösten och tidig vår.
 
 
Började räkna i huvudet på tiden och hur jag låg för mitt mål att klara det under 4 timmar. Under loppets gång hade min Garmin fått helt spel. Antingen är det krångel med GPS mottagningen eller så har arrangören satt skyltarna fel men jag sätter mina pengar på Garmin. Några km in i loppet så fick jag mina km uppdateringar (då jag sprungit ytterligare 1 km) en 100 m före arrangörens skylt. Helt ok, det händer. Under större delen av loppet skilde det 500-600 m. Det är riktigt illa. Så jag kunde få min senaste km hastighet men fick använda klockan och skyltarna istället för att se hur jag låg till för loppet. Upptäckte dock vid 33-34 km att jag låg lite för långt bak. Med fortsatt hastighet skulle jag missa 4 timmar med bara någon minut. Något som bekräftades av en vän som följde mig med en app. Jag hade uppenbarligen hoppat mellan att klara 4 timmar och missa det med några minuter efter halva loppet.. isch.
 
 
Så vid 33 satte jag i mig liquid från Powerbar. Fick ett litet hål så jag tog en 600 m att få i mig hela. Lite energi i små doser. Smakade vidrigt även denna. Ökade farten och började springa om folk igen efter att ha blivit konstant omsprungen i flera km. Knäet hade slutat värka av någon anledning och höll sig så en 3-4 km, tackar vi för, men kom tillbaka sen men inte lika smärtsamt men fortfarande asont. Men vad gör det när vi snackar sekunder för att lyckas eller brinna!
 
Vid 36 satte jag i mig halva min liquid som jag sprungit med ända från start och höll tempot uppe. Tittade på klockan och räknade och försökte hålla koll på min placering. Vid 40 satte i jag mig resten och kastade den tomma förpackningen. Har sprungit med den ända från start och nästan hela varvet, jag som aldrig klarat att springa med en pryl i hand ens 2 km. Ökade på takten och sprang sista km på 4:38 tempo och spurtade i 4 min/km tempo sista 200 metrarna från Brandenburger Tor fram till mållinjen. Fick en skön sluttid på 3:59:06. Gott om tid ju! Snitthastighet på 5:34 per km inklusive lite pauser för dryck, mat och annat.
 
 
En sjuk skön tillfredställande känsla infinner sig. Jag klarade det! Jag har sprungit ett helt marathon! Med segern i hand och medalj om min hals kniper ryggen ihop sig och jag får en så sjuhelsikes ryggvärk att jag inte kan röra mig. Jag går långsamt fram och försöker hålla min rygg varm med sopsäckar som delas ut. Försöker även strecha men det är helt omöjligt. Tror de skrattade lite åt mina tafatta försök att göra något annat än långsamt gå framåt. Halvt omöjligt att kunna få på mina överdragskläder som jag briljant nog öst ut från påsen ner på marken.. långt där nere på marken. Men det går och på vägen hem sen mjukar ryggen upp sig lite men jag finner en ny fiende. Trappor. En fiende för mina ben och rygg som fanns kvar 3 dagar efter loppet. Och en sanning finns där.. det finns för många trappor i världen, alldeles för många trappor! Träningsvärken fanns intensivt kvar i 3 dagar och har idag (6 dagar efter loppet) avtagit helt.
 
 
Efter loppet på hotellet blev det försök att mjukas upp med ett varmt bad och en välförtjänt öl. Dagen efter var det hemfärd men inte efter ett obligatoriskt stopp på en biergarten med en redig fin god bratwurst och en öl. Kan inte vara i Tyskland utan att äta en bratwurst.. det funkar inte så.
 

Race Report Tough Viking 2013

2013-09-0317:02:00
ÄNTLIGEN dags för årets andra stora nyhet/event. Tough Viking. Hinderbanelöpning är på intåg och i år har två kandidater gjort entré. Toughest i Malmö och Tough Viking i Stockholm. Kört båda.. väldigt varierande. Malmö hade kortare bana (8 km) men fler hinder (runt 37 hinder (en stock räknades som ett hinder)) och Tough Viking var längre (12+ km) men färre hinder (15 st fast storlek större). Karta går att finna här.
 
 
Kan grymt rekommendera båda, skitroliga banor och tufft för kroppen. Båda har utökats så i år kommer Toughest även köras i Danmark nu till höst och nästa år kommer Tough Viking köras i Stockholm och även Göteborg.
 
Men iallafall. Började morgonen med hotellfrukost och åt upp mig ett par kilo en tre timmar innan lopp så jag mådde illa mer eller mindre konstant fram till start. Ordentlig mat en tre timmar innan lopp brukar fungera, verkar som så även denna gång. Mötte upp en polare på plats som skulle springa i lag. Så fick man lite sällskap innan start.
 
 
Taggade upp, gick till start, värmde upp lite sporadiskt i en halvtimma innan start och skutta in i startfållan 5 minuter innan start. De körde Greyhound av Swedish House Mafia. En låt jag peppade upp inför förra årets triathlon i Malmö. Stegringen som den låter har, bygger upp förväntan, pepp.. ååhhh.. grympt peppad!! Precis som alla andra runtom mig. Sjukt bra startgrupp, peppade människor, taggade till tusen! Har varit och tittat på första hindret innan och man ser hur det ryker framför sig. Eldhindret är först upp och det är helt vitt framför oss. GRYMT PEPP!
 
 
 
Starten går och alla springer iväg som organiserade höns utan kacklande och flaxande. Första hindret. Eld. De har satt rader av vedträn som de sedan satt eld på som man måste hoppa över. Lite varstans har de även satt små fyrkandiga höbalar som även de brinner. På sidorna har de stora höbalar som även dessa är satt i brand som de sprayar ner med vatten för att få fram enorm vit rök som spyr ut överallt och sätter en enorm tjock rök över hela fältet framför en. Sjukt effektfullt men klent som hinder. Man hoppar lite och sen är man igenom. Fortfarande.. it's FIRE!!!
 
 
Springer vidare. Det hela utspelar sig på Djurgården och det är ängsmark som blivit delvis nertrampad, annars halvhögt gräs och väldigt oregelbunden mark med mycket gropar. Springer upp för en kulle strax efter elden och finner hinder nr 2. Där står en linje med amerikansk fotbollsspelare med kuddar som försöker putta tillbaka alla tävlanden. Tur man spelat amerikansk fotboll tidigare så när jag närmar mig sjunker jag ihop lite, bredare ben och tar spjärn för att tackla tillbaka deras försök att hindra min framfart. Antingen är jag oväntat stark (mm) eller så tog de inte i så mycket som de kanske kunnat (troligare) för det var inga problem att tackla tillbaka de två som försökte stoppa mig. Hinder nr 2 genomfört, bara 13 kvar. So far, so good.
 
 
Sedan följer en lång löpning i något som kan beskrivas som väldigt likt Lidingöloppets bana. Mycket kuperat, det är grusstigar och lite buskar/trän man ska igenom. Har tar det många väldigt lugnt i min startgrupp så lyckas springa om en hel del folk och placera mig långt fram i min startgrupp. (Gruppen före startade 15 minuter innan så de kommer man nog inte stöta på i första taget) Nerförsbackarna känns jag som väldigt ensam om att rulla på och utnyttja gravitationen. Men klagar inte, tar mig framåt och förbi. Efter 3 km kommer vi ut och möter nästa hinder så en bra uppvärmning att springa och få upp pulsen innan det börjar bli jobbigt.
 
 
Hinder nr 3, väggarna. En serie av containrar utan tak hade ställts efter varandra med en säck sand framför som "pall" så man kunde komma upp och få grepp. Inga problem att hiva sig uppför, däremot en bit ner väl på andra sidan som jag upptäckte efter första väggen. Lite vatten och grus i botten så var halt och det känns lite att träffa platt på när man landar. Så därefter blev det till att hiva sig över och ta spjärn med foten mot väggen och glida ner. Kostade kanske 1-2 s mer men var betydligt säkrare. Sedan blev det kö där jag fick vänta på personen framför som väntade på personen framför som skulle över. Det kosta mig desto mer tid så att ta lite från den och spendera på en behagligare värd ner.. worth every penny! Minns inte exakt men tror det var en 6-7 containrar man fick klättra igenom, sen var man över på andra sidan och kunde fortsätta.
 
Det var långa transportsträckor mellan hindrena. Det var ändå 12 km bana och 15 hinder och ett hinder kunde ta upp mellan 10 och 100 m men vanligast kanske 20. Så mycket löpning och det var där man vann mest på som löpare. Man sprang om de flesta på sträckorna och nu efter väggarna så ville jag definitivt komma förbi en grupp människor till. Så ökade tempot och sprang om några till. Nästa hinder, istankar. Mindre containrar fyllda med vatten och is. Fy fasiken de va schnorkallt i vattnet. Så har de satt en planka tvärsöver så man måste dyka under för att komma till andra sidan. Hoho... där blev man inte manlig, not. a. bit! Över kanten och ner i marken som var gyttjig av allt vatten. Halkade till och stöp i backen. Tog mig snabbt upp och konstaterade återigen.. fan va kallt det är..
 
 
Keep on running. Nästa hinder, taggtråd. Ner och krypa i marken och inte köra huvud eller annan kroppsdel mot taggtråden som dragits på en..4-5 dm höjd kanske? Gick utan problem att ta sig igenom. Bara tänka på att inte resa sig upp för tidigt när man tror man är klar. Snabbt upp och iväg. Kom fram till monkey bars, ett hinder som jag totalt misslyckades med under Toughest. Där var det halt och jag halkade ner på andra pinnen. Här var det tre nivåer baserat på hur snabb man trodde man skulle vara och det var packad jord att landa på. Ingen valde mitten så körde på där. Det var ett långt hinder men glädjande nog gick det alldeles briljant denna gång! Skuttade fram som en hungrig liten apa och tog pinne efter pinne, svingade mig fram utan några som helst problem. Wehey!! Kom fram till sista, tog en sekund där att ta grepp med bägge händerna och svingade mig iväg, över säcken med sand som skulle ge mig en mellan-platå att landa på och valde att graciöst slunga mig genom luften och platt ner i backen. Nepp, inga applåder och japp, det sved som faen från fötterna. Dumt? Check! Det gör vi inte igen.
 
 
 
Banan går som en serpentinväg, fram och tillbaka för att få ut mest antal km från området. Nästa hinder var stegen. En haki-ställning på x antal meter man skulle klättra uppför och sen nerför. Enda problemet jag har är att jag är höjdrädd.. så snabbt upp, tog ett fast sikte på plankorna som utgjorde platån ovanpå och letade mig nerför med ena foten efter något att ställa mig på medan min hand greppade om ett rör så handen blev kritvit. Gick hyfsat fort att hitta någon att ställa sig på och med blicken långt från mark klättrade jag snabbt ner. ÖVer förväntan, trodde jag kunde fastna där uppe men gick utmärkt. Kändes utmärkt. Allt var bara på topp och jag störtade vidare fram genom fältet och sprang om ännu fler deltagare. OH, det gick ju utmärkt! Fan va roligt detta är!
 
 
 
Nästa hinder, hinder nr 8. Tunnlar. Små tunnlar som inte var så himla tajta.. det var väl bland de lättaste hindren de haft. Tror jag kröp på alla fyra rätt igenom och sen upp och iväg. Mot ett hinder som kunde utgöra lite problem. Buren! The Cage! En konstruktion som innebar ett upp&ner hinder. Först över, sen under, över, under, över osv. Men de hade byggt i haki så när man skulle klättra över kunde man ta ett steg på ett rör och sen hiva sig över. Lite problem med balansen över då jag tog det nog lite lugnare än andra pga min rygg. Kunde inte helt kasta mig över. Men fick in tekniken och hastigheten efter ett tag och gick väl utan några uttröttande problem. Dock när jag tagit mig igenom den så började jag springa och det högg till rejält i ryggen. Fick ställa mig lite undan från spåret och böja ryggen lite, försöka få allt på plats så att säga och få den att värka mindre. Ett stop jag gärna hade undvikit men kan inte springa med ryggen värkande så. Blev lite bättre efter en 30 s eller så och kunde fortsätta. Förbi vätskedepå från Red Bull med lite fin kolsyrad redbull.. tog ett par klunkar, en rejäl rap och så var man på G igen. Otrevligt? Japp, men som en sann viking på.. red bull...
 
Ingen kan se vad vi gömmer under våra filtar..
 
Hinder nr 10, däcken. En drös med däck lagda på marken man fick ta höga kliv för att ta sig fram. Tog det lite säkrare och tog ett däck i taget med en fot och studsade fram. Tänkte jag skulle försöka ta och hoppa över varannat däck men om jag snubblar kommer jag få så ont så nee.. tar det som det kommer och tappade lite distans till personen framför som jag jagat lite men kom snabbt ikapp därefter. 2/3 klart nu.. bara så lite kvar, nu ökar vi tempot!
 
Nät. Stort nät fixerat platt på marken så krypa ner under kanten och sen krypa fram med nätet tajt över en, pressar en ner mot marken. Men med lätt böjt huvud kunde man plöja fram utan något direkt motstånd så kunde krypa fram rätt så fort och mer plöja fram som en båt genom en våg. Tog dock stop vid sista snörningen men under och så upp på fötter igen. Har nu kommit ifatt större grupper människor som jag springer om, det är nog startgruppen före jag kommit ikapp. Kanske även kommit ikapp dem tidigare, några andra långsammare men nu börjar det bli mer människor att passera igen.
 
 
Lång löpning bort från ängen. Ut bland andra människor och en närliggande park. Nästa hinder är kallat Kustjägarna och har varit hemlig fram tills nu när man kommer fram. Ännu ett nät placerat över gyttja. Går att gå igenom det lätt framåtböjd och sen kommer man ut till en gång genom vass och ren och skär gyttja. Vattnet är grå/brunt och man ser inget. Tar ett kliv för att stiga ner och schwops så är man under ytan. Det var ungefär 1.6 m djupt rätt från kanten ner i vattnet. Huga, den var jag inte redo på! Botten är ren dy som är kanske metern djup.. man får ingen direkt grepp, det är kladdigt och geggigt. Det går inte att gå, man försöker simma men det går inte så effektivt heller. Tar hjälp av fötterna att skjuta en framåt och snart är vi ute på mer öppet vatten och kan simma. Försöker med frisim och försöker få mer skjuts framåt med att sparka med benen. Detta resulterar högst förvånat i att man dras bakåt istället.. hepp, vi skippar ben. Definitivt inget vinnande koncept. Kommer fram till mer gyttja och drar mig snabbt fram genom att bokstavligen dra mig framåt över gyttjan. Några börjar gå och de har vatten upp till midjan eller strax under. Jag gör desamma i tron om att vi snart ska upp igen. Går strax till vänster om en kille och hittar ytterligare ett hål i marken. Ramlar ner och hittar med mitt knä en stor stock som jag kör mitt vänsterknä rätt in i. Smärtan strålar från knäskålan och genom kroppen. Det gör ont och jag tappar energi och börjar må illa. Stannar upp rätt länge och masserar mitt knä och känner hur all glädje och energi bara rinner av mig. Det gör ont. Blir arg över att det gått så bra och så detta. Funderar på Berlin.. bara inte detta sabbar något.
 
 
Tar mig framåt och kommer upp på grundare gyttja och kollar på knäet om det blöder.. det är grått av gyttja men inget mer. Tar mig fram och även om det gör ont så försöker jag få upp tempot lite till iallafall. Kommer snart upp på asfalt igen och det gör ont men är körbart, kanske inte lika snabbt som innan men ska fanemig iallafall i mål, sen tar vi en titt på det. Runt hörnan kommer direkt nästa hinder. Simma igen. Fast i vatten. Så man blir ren från all dy och blir bländande ren och fin. Luktar dock förbaskat illa fortfarande. Springer tillbaka igen till ängen och mot näst sista hindret. På vägen ser jag 12 km markeringen.. så det är alltså längre än 12 km. 13.5 har jag fått reda på i efterhand. Näst sista hindret är en liknande vattentank som isbadet.. fast med gyttja. JAG ÄR JU REN! Typ. Över kanten, ner i gyttjan, under plankan och så över kanten igen. Blä.. är ju skitig. Inser också att min nrlapp med chip hänger kvar på en säkerhetsnål av 4. Tre har lossnat men hänger kvar på min t-shirt. Vågar inte tappa lappen så stannar upp och sätter fast två av de som händer så den sitter fast igen. Tar lite tid ytterligare från mig men får vara värt, ska fan ha en sluttid!
 
 
Lång lång löparbana kvar mot målet. Springer om mer folk och tar sikte på några som kom förbi mig när jag stannade för stocken. Dock hinner jag aldrig ifatt dem. Sista hindret.. 10 000 V. En lång bana fylld med trådar som antingen har eller inte har 10 000 V. De sprutar vatten på deltagarna men jag lyckas undvika strålen.. till vilken nytta, jag är ju genomsur ändå. Vet inte vad jag kommer förvänta mig från detta.. har aldrig petat på något elstängsel innan. Kommer det svida? Nope.. springer igenom och får plötsligt en num, dov känsla genom armen och min arm rycker till och gungar till lite. Det där var det inte jag som gjorde. Får ytterligere en sådan känsla, därefter en 2-3 till. Sjukt läskig obehaglig känsla av en kropp som gör lite vad den vill. Förstår att folk tittar på och skrattar ljudligt. Måste ju se sjukt komiskt ut!
 
 
Men tar mig igenom och i mål på 1 timme, 20 minuter och 30 sekunder! Lite längre än jag hoppades på men så fick man lite hinder och annat man inte heller förväntade sig. Sjukt kul! Hade varit en klockren upplevelse om det inte vore för den där stocken som låg så förträffligt till. Knäet? Jo, det svullnade upp ytterligare när jag kom i mål och slutligen kunde jag nästintill inte alls böja på knäet. Det släppte lite senare och var åtminstone så pass bra att jag kunde köra och böja knäet när jag skulle hem sen. Nu är det lite värk kvar, lite sår på och jag kan böja det men inte fullt in, då hugger det till. Så får se. Men sjukt kul, kommer defintivt delta nästa år, kanske även bägge omgångarna i både Göteborg och Stockholm!
 
Träffar även på min polare och en vän till honom vid målet. Utbrister högljutt "FUCK CROSSFIT, LÖPNING RULEZ!!". Min tanke då att rena crossfit, military training tränande människor kan ta sig igenom men går inte så fort på löpningen. Hindrena var stora men inte så jobbiga att man inte klarar sig igenom dem med en bra grundlig träning och sedan en bra löpträning på det så går det fort. Visar sig sedan, långt senare, att den andra killen tränar stora mängder crossfit och gillar detta.. ja.. lika vackert placerat som vanligt från min sida, hehe. Turligt nog så tar han det alldeles utmärkt och själv gillar jag crossfit, det är skitkul.. löpning är bara lite lite bättre, hehe.

Race Report Malmö Halvmarathon 2013

2013-08-1212:50:41
I måndags anmälde jag mig lite spontant till Malmö Halvmara. Skulle egentligen kört ett triathlon den dagen men det blev ändrade planer och varför då inte fylla dagen med en halvmara. För skojs skull. Ber på föhand om ursäkt för få bilder och förbaskat mycket text. En dag ska jag lära mig.
 
Morgonen laddades upp som vanligt med 1 pkt bacon och äggröra på 3 ägg samt skål med turkisk yoghurt med lite müsli och torkad frukt. Nom nom. Sen iväg.
 
Det har snackats mycket om det här med rutiner inför lopp. Tänkte mig själv att jag nog inte har några men mjoo.. kanske en eller två. Inga stora saker men jag vill alltid vara i uppenbarligen gruvlig god tid samt helst ensam. Jag ska fixa med mitt, jag ska ladda upp, jag ska titta omkring och även om jag älskar att springa lopp med vänner och ha det socialt trevligt och roligt så innan allt är packat och klart för ett lopp så är jag nog helst ensam. Denna gång inte ett undantag.
 
Var på plats 1230. Åt upp två trekantsmackor inköpta på Johan P på centralstationen fyllda med smarrig bacon och kyckling. Därefter hittade jag det halvtomma området med små tält och annat där jag kunde gå fram och hämta ut min nrlapp. Sedan ett snabbt stop i ett av de blåa små uthusen och sen.. var jag klar. Starten skulle gå 1500 och klockan är nu 1245. Så jag fibblade lite med mobilen och la mig sen ner på marken md min väska som kudde och halvsov lite. Ungefär en 30-40 min kunde jag smådrömma innan det började bli betydligt mer folk som störde min sömn.
 
Flyttade på mig och återgick till drömmarnas värld. Såg hur kön till nummerlapparna växte och korsade hela områdett. Sjukt nöjd över mitt val att vara på plats tidigt. När det närmade sig start bytte jag om och gick fram för att lämna in min väska. Crap, kön har övergått till väskinlämningen... springa längst bak och köa. Blääää!!
 
 
Träffade på gamla polare också. Träffar dessa numera sedan några år tillbaka enbart under lopp och nästan precis varje lopp. Skitkul! Hur vi gör det.. ingen aning men vi lyckas. Så slog följe med dem till starten. Skulle in i 1:40 gruppen tänkte jag men snackde med folk och hamnade slutligen i 1:35 gruppen. Tänkte varför inte.. blir väl en bra push i starten. Hade också min lopp-nemisis på plats. Vi kan kalla honom Herr H. Har bara varit snabbare än honom på ett lopp och han är en 10 min snabbare än mig på halvmaror. Vet jag ligger i lä men oh.. en dag!!
 
Starten gick och jag sprang på tillsammans med övriga i 1:35 gruppen. Genom västra hamnen och in mot centrala Malmö. Sprang ikapp en av polarna så vi slog följe och snacka lite skit en 3 km i 4:25 tempo. Det är inte illa de. Trevligt var det också. Men vid Triangeln tappade vi bort varandra och jag sprang på i eget tempo. En 2 km senare låg jag preis bakom 1:35 hållarna så tänkte att dessa kan jag följa så har jag nytt PB i en liten ask. Benen kändes pigga och det gick rätt så bra och enkelt än så länge att hålla tempot. Men ja.. vi var inte många km in. De var två farthållare med varsin ballong. Den enda tröttnade och gav raskt sin ballong till en överlycklig pojke som stod och hejade! Gjorde väl hans dag, haha. Så sen delade på en. Det räckte gott.
 
 
Vid 8 km var det som en damm brustit i mig och mer energi flödade ut till benen. Så jag tröttnade på att hamra efter 1:35 gänget och satte sprätt ut på sidan och sprang om samtliga och satte fart framåt. Bara jag inte gör fel nu! Nu slösar jag all min energi och efter 13 km kommer jag krokna så swischar alla förbi därefter i mjukt tempo. Aja, lite  chansning!
 
Vid 10 km kommer vi ut till Arenan och Hyllie. Här är majoriteten av "backarna". Det är en otroligt platt bana. Tempot håller än och jag dricker lite energidryck och springer på. Molnen som än så länge hållit temperaturen nere och behaglig skingrar sig och släpper fram solen. Det blir ljust.. och varmt. Det känns direkt. Vågar ändå inte tro att lite sol kan ha någon större effekt, skakar bort tankarna om överhettning och vägrar inse att solen är framme. Det är bara en myt! Drar ner skärmmössan lite lite lite så den skymmer solen och det jag inte kan se har jag inget ont av. Så, spring på!
 
Springer in i villaområden där barn delar ut saft och vatten och föräldrar står väldigt väldigt snällt och sprutar vatten ut på banan. Oh.. sweet! klottrets värsta fiende nr 1 överger grafittin och försöker radera bort oss från asfalten med sin högtrycksspruta.. dock misslyckas de kapitalt då de bara sprutar ut lite dimma som vi skrattandes springer igenom och segrandes fortsätter att göra avtryck på asfalten!
 
Det är inga större mängder människor ute som hejar men de som finns ute är glada! Rätt så många barnfamiljer så jag passar på att vifta och heja på alla man får pepp av! Skrattar och klappar och viftar omkring. Oftast hör man skratt bakom sig och man kanske har lyckats att göra ett tråkigt lopp lite roligare för någon.. några få gånger hör man inget alls utan får ett par undrande blickar på om man är helt frisk eller ej. Jag springer en halvmara! Klart jag är fullt frisk och helt galen samtidigt!
 
 
Sibbarp. Nu svänger vi höger och in mot stan igen! Det är inte många km kvar nu. Alla springer mot trafiken istället för där finns skugga. Skön skugga. Sådär mörk och inbjudande, sval och välkomnande. Har än så länge sprungit om en hel del människor genom loppet. Men nu börjar det avta. Energin tryter och jag får känslan av att det kanske är dags. Än har jag lyckats hålla tempot uppe, ett extremt överraskande tempo hela vägen men nu kanske jag får piskrapp av min nonchalanta attityd till min egna kropp. Dricker lite liquid energi och peppar mig själv att det inte är mycket kvar. Håll ut och ignorera the Blerch som jagar dig med pizza och godis!
 
Antingen så får jag lite mer energi eller så tappar de andra men jag springer om lite folk igen. Närmar mig 3 km kvar. Ser en välbekant rygg framför mig.. kan det.. är det.. näää.. skulle det kunna.. det kan vara.. det är.. DET ÄR....!! HERR H! Jag är ikapp Herr H! My archnemesis! So we finally meet in battlefield! Funderar på om jag ska springa om honom nu direkt och riskera att han taggar till och springer om.. eller hålla mig precis bakom för att spurta om sista km. Jag väljer att chansa och springer om. Stirrar honom i vitögat när jag springer om. Han tittar trött mot mig och jag ser hur han förskräckt och panikskrattar när han inser vem det är som springer om. "Näe" hör jag honom utbrista. "ÄNTLIGEN" Svarar jag gladare än någonsin, skiner upp med hela ansiktet och ökar tempot bara lite lite så jag ska kunna dra om. Därefter börjar en kamp de sista 3 km där varje person som springer upp bakom mig skrämmer mig. "Inte vit t-shirt, inte vit t-shirt, inte vit t-shirt, inte vit t-shirt" ser om.. blå.. ok, move along!
 
Sista biten längst med Ribban är seg. Seeg! SEEEEG! Så otroligt SEEEEEEEEEG! Det tar ju aldrig slut. Jag ser en punkt längre fram där jag skall svänga av men jag kan inte greppa distansen. Den bara är där borta, kommer aldrig närmre. Som en sketch från Monthy Pytons "Quest for the holy grail" där Sir Lancelot springer mot vakterna. Långt borta, långt borta, långt borta, ooh, jag är framme. Vi svänger! Ökar tempot. Springer ner mot målområdet. Korsar vägar och känner segersötma då Herr H ännu inte visat sig. Springer runt och ser målrakan. Ökar tempot och spurtar in i ett runt 3 min tempo sista 100 metrarna till mål. De ropar mitt namn i högtalarna och jag suger in segerns sötma och publikens jubel! Vilken prestation, vilken bragd! Stoppar tiden. 1:33:45! Nytt PB med tåglängder! mitt tidigare på 1:37 tog jag på Broloppet där jag hade medvind som nästan stoppade loppet från att ske överhuvudtaget. Kunde ju inte räknas. Detta tog jag helt på egen hand med liten medvind och delvis motvind. Jag är så GRUVLIGT NÖJD!! Därefter kommer resten av mina polare in, en efter en! Herr H slår nytt PB själv.. men är fortfarande efter mig.. Moahahahaha! Kommer sova som ett litet barn inatt.
 
Sjukt nöjd med dagen, sjukt nöjd med att jag anmälde mig på lite vinst och delvis förlust. En bra dag. En fin dag. Min dag!
 

Race Report Malmö Triathlon 2013

2013-08-0611:57:09
Vill börja med att be om ursäkt för extremt långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa det.
 
Äntligen dags för Malmö Triathlon. För att leka triathlet så är det tämligen dåligt av en att enbart köra ett triathlon under ett helt år men blir väl ändring på det under kommande år. Allt nerpackat kvällen innan, upp tidigt för en fin frukost bestående av ägröra, bacon, yoghrust och lite müsli. En proviva shot (förhoppningsvis kan motverka min magknip som jag alltid fått efter simningen, tog en kvällen innan och en nu på morgonen) och en del vatten. Sedan kom jag hemifrån lite lite efter beräkningarna men så är jag alltid iofs ute i alldeles för god tid.
 
På plats var det strul med parkering men slutligen blev bilen parkerad, biljett köpt och fick traska till start från parkeringsplats längst bort, självfallet. Kom till växlingsområdet, kom in och hittade min plats efter lite luskande och traskande. Ställde upp cykeln och ställde iordning allt som skulle användas under dagen. Lämnade in väskan och sen lite vila och ta en tur runt för att se var jag ska in och ut sen under tävlingen. Deltog i det förra året också men den har blivit större nu (uppenbarligen tredje största efter Stockholm och Kalmar) så det var lite mer optimerad upplägg och andra in och utgångar. Så fick orientera mig så jag fick korrekt bild av området och sen på med våtdräkt för att få en kort insim innan starten. Försökte ha snabbare byten i år så försökt minimera antalet prylar samt kör med tribyxor samt tri-linne som jag hade på mig under våtdräkten. Dessvärre var jag ändå lite sen på det så blev inget sim innan utan direkt till startfållan och ner i vattnet.
 
De hade återigen en lina som start där varje person ska ligga framför och hålla i linnan tills startskottet går. Simmade längst bort till den vita bojen men det var överfyllt redan och fler människor kom. Så jag och flera andra valde att bre ut oss förbi den sista vita bojen i höjd med repet. Bara för att inte det skulle bli för trångt men fick tillsägelse att vi måste hålla oss på insidan av bojen så ja.. in och trängas med de andra. Kul. Aja, blir väl panikstart igen som förra året och helt utan någon nedkylning/insim.
 
 
Simningen
2 km - 00:30:12
Startskottet gick och det blev kaos, som väntat. Försökte snabbt hitta fötter jag kunde följa och gjorde mitt bästa att haka på men som alltid hamnar nästan per automatik alltid lite strax utanför. Men simmade på och kände att jag inte simmat in tillräckligt. Gick att andas men inte så avslappnad som jag hade velat. Hittade slutligen ett par ben jag följde men det var mycket fokus på att hamna rätt. Mycket folk runtomkring efter första svängen och man blev lätt instängd och fick simma om. Armarna och axlarna kändes redan trötta så antar jag är klen i simning (eller ja, jag vet att jag är det) och de var nog trötta efter gårdagens tävling. Skit. Men jag pinnade på och fick ta emot två slag från en och samma simmare. Först ett lätt och en ett rejält över ansiktet och glasögonen. Kom in liten skvätt vatten men de satt bra på plats, fick bara rätta till dem lite lite. Sånt man får tåla och simmade på. Blev inte så farligt så det får man vara nöjd med. Mindre vågor idag och inte lika strömt men däremot trött i armarna så kändes som plus/minus noll.
 
Första varvet avklarat och jag försökte bibehålla någorlunda bra fart. Började även känna av ett visst tryck av vätska från insidan. Piss också, det är inte det jag behöver. Tänkte till förra året när jag fick springa med plågande blåsa samt kraftig magknip. Helt omöjligt att ha en högre hastighet. När halva andra varvet var klart började jag öka takten och få upp lite hastighet. När jag  var inne på sista raksträckan ökade jag på ytterligare och försökte ge allt för att komma in så fort som möjligt och få en hyfsat ok tid. Lite sent att tänka på detta nu dock. Började ha mycket koll på bojarna också så tror min hållning fick ta lite stryk av detta men kunde ändå pressa på och dra om lite folk i slutet. Simmade in mot bryggan för att ta mig upp på land och kände mig lite besviken. Hade fördelat krafterna fel, det fanns fortfarande kraft och energi kvar så hade kunnat öka takten långt tidigare. Måste bli bättre på simningen!
 
T1
00:02:52
Kom upp ur vattnet och tittade bakom mig lite snabbt för att se hur det såg ut. En del bakom ändå så kanske inte helt slö. Började direkt att försöka dra loss karrborrbandet som höll ihop våtdräkten i nacken. Alltid när det är tävling så sitter den stenhårt fast. Fibblade med det och sprang om lite andra tävlanden som valde att gå. Slutligen på vägen mot min plats i växlingsområdet så lossnade den och jag kunde dra ner dragkedjan och börja kränga av mig våtdräkten. Först med höger arm där jag även höll i min badmössa samt glasögon. Dessa släppte jag i armen så jag inte behövde tänka på dem något mer, de sitter bra där. Sedan andra armen över klockan, gled perfekt över. Forsatte bort till min plats och fick snabbt av mig våtdräkten, virade ihop den och slängde ner den under cykeln och lite mer innåt. Hade benen som höll upp stången brevis bredvid så kunde förvara saker där under då ingen kan ha cykeln där. Gjutet!
 
Drog ut handduken och ställde mig på den och drog snabb några tag med fötterna för att torka och få bort lite skit under. Rullade på mig strumporna och på med cykelskorna. Tog upp min energi från hjälmen och la dem i bakfickorna, på med racebältet, på med hjälmen och sist på med glasögonen. Drog ner cykeln från ställningen och sprang iväg ut och mot nästa moment. Fick lyfta och hålla uppe framhjulet när jag sprang. Det var så ojämnt underlag att vätskan i flaskan skumpade ut så det fick bli så. Inte helt lätt att springa med SPD klumpar under skorna heller men det går, man har vant sig. Upp för en Liten backe och snabbt upp på cykeln och iväg i en trång gång och ut mot cykelbanan.
 
 
Cyklingen
40 km - 01:09:36
Kom ut på cykelbanan och första biten är lite bumpy. Det är mycket kullersten och en del svängar och farthinder så det är inte lönt att pressa på redan där utan i god fart ta sig ut och vänta med att pressa på till raksträckan. Jag hade inte sett att de ändrat banan detta året så antog att det var samma sträckning som föregående år vilket jag tyckte var lite för teknisk, lite för många farthinder och rondeller men var i år mer redo på detta. Vind fanns där och den verkade inte vara så gynnande som jag hade hoppats på. Ville pressa på men lyckades inte vara så smidig och snabb som jag tänkte att jag skulle vara. Absolut, det gick fort ibland men även lite väl segt då och då också med fart på 30-33 km/h. För att få bättre tid än föregående år ville jag snitta 35 km/h eller över.
 
Vid tredje rondellen som vi föregående år cyklar rakt fram i svängde vi till vänster. Ok.. lätt överraskad men hoppades på en bättre bana i år. Strax därefter en skarp sväng till höger och äntligen raksträcka.. en liten bit. Sedan en snäv u-sväng. Oj.. redan tillbaka igen. Kändes som en extremt kort bana men kanske gick fortare än jag trodde.. men något stämde inte. Pressade på igen och fick upp farten och susade fram och körde om någon cyklist. Fick en bra raksträcka men så blev det ännu en snäv u-sväng och man fick sakta ner. Men va i.. ännu en! Upp med farten igen och efter en kort bit så kom det ännu en snäv sväng till höger för att komma på samma bana ner mot starten som även innehöll ännu en snäv u-sväng för att ta sig ut på nästa varv. Så tre kraftiga u-svängar, 3 rondeller och en hel del snäva svängar. På detta en 10 m regel. Man måste hålla sig 10 m bakom cyklisten framför så iom att man kommer ikapp folk och sen ska in och svänga och ha sig så både för att undvika att få penaltybox för att man brutit en regel eller olycka för att man krockar med annan cyklist vid snäv sväng så fick man ofta sakta ner och hålla avstånd istället för att cykla på. Ogillades starkt. Denna bana var enligt mig sämre än föregående år. väldigt många inbromsningar och hastighetsändringar. Det blir ryckigt och energikrävande. Tappade en hel del tid på detta.
 
Men drack rikligt. Det hjälpte att ha flaskan på styret fram så man kunde smutta lite på drickat då och då. På första varvets andra halva tog jag en gel så jag fick ny energi för cyklingen. Det fylldes på med cyklister hela tiden och iom att det är tre varv fanns det gott om cyklister att cykla om samt att hamna bakom när det närmade sig ännu en sväng. Man fick en skön kick när man cyklar förbi cyklar man ser är betydligt dyrare och bättre än sin egna (cyklade om en dyrare version av min egna från samma tillverkare och det sporrade en del) samt även några med skinande fina cyklar med diskhjul och allt.
 
På sista varvets andra halva så klämde jag i mig en andra gel, som laddning inför löpningen. Drack lite extra i slutet också så att jag hade gott om vätska i mig. Kontrollerade både tid och distans på klockan så jag hade räknat rätt. Att jag cyklat tre varv och att jag tagit 4 mil. Allt stämde så när jag kom till vändpunkten var det bara till att fortsätta in mot växlingsområdet. Tog av mig skorna i farten och strulade till det lite så jag tappade mycket fart men fick slutligen rätt på det och kunde trampa på in mot växlingen. 
 
Blev dessvärre inte så mycket bilder tagna så en tidigare bild på Freja med ZIPP hjulen på. 
T2
00:01:20
Hoppade av cykeln och sprang ner för rampen och in i växlingsområdet. Det var många funktionärer där som hejade glatt på mig och många i publiken likaså. De brukar iofs vara en glad bunte men tyckte det var ovanligt mycket hurrarop och applåder. Såg mig omkring när jag sprang barfota (gick så sjukt snabbt att springa i bara strumpor och det kändes som man susade fram, utmärkt val att inte ha skorna på) och upptäckte att det var väldigt tomt på cyklar. Iofs var det tre startgrupper så väldigt många var fortfarande ute och cyklade (höhö) men det var ändå betydligt färre än jag trodde. Såg nästan tomt ut. Coolt! Jag ligger alltså långt fram, det var väldigt och högst oväntat. Då förstår jag att de hejar på lite extra. Fan va kul! Eggad av denna insikt sprang jag förbi min "korridor" så jag fick vända och springa tillbaka en plats för att komma till min. hängde upp cykeln, krängde av mig hjälm och glasögon och la dessa på marken. Tog på mig kepsen och krängde snabbt på mig skorna, tack för snabbsnörning och la 1 sekund åt att fundera på om det verkligen var allt.. Ja, det var det så SPRING PIERRE!
 
Sprang bort mot utgången och en funktionär började hojta, peka och skrika mot mig. Ah, nummerlappen var vänd bakåt, den skall nu vara vänd framåt. Vred på badnet och fick ett glatt OK från funktionären och jag fortsatte hålla högt tempo ut. Ännu mer som hejade på och med överraskande starka ben sprang jag ut mot löpbanan och höll på att krocka med en som precis sprungit sitt första eller andra varv. Antar det var en av de ledande och lät honom springa förbi utan att störa honom.
 
Löpningen
10 km - 00:44:28
Löpningen kom igång med starka ben. Kändes bra och jag var glatt överraskad. Efter en 500 m började det kännas lite tyngre så där kom det ja! Men inte ge mig, inte ge efter utan håll tempot. Två funktionärer var guldklimparna på rundan. De var sjukt sporrande, glada, snackade konstant och även om det mesta var hittepå så var de skitroliga att springa om och få uppmuntrande ord och hejarop från med frågor och kommentarer till detta. Varje varv jag sprang om så hurrade jag tillbaka och tyckte de var grymma!
 
På andra varvet så tog jag min liquid energi och drack halva dosen. Fick ökad energi och försökte hålla mitt tempo varvet ut och likaså tredje. I slutet på tredje drack jag sista biten ur min energi och ökade på tempot för att klara mig under 45 minuter. Det var fantastiskt skönt väder och iom att rundan har både byggnader, grönområden, asfalt, grusstigar m.m. så var den så pass omväxlande att 4 varv inte gjorde så mycket. På tredje varvet upptäckte jag också att vi sprang nerför en liten backe. Den hade jag inte tänkt på de andra två varven.. skrämmande!
 
Publiken vid målområdet var sjukt på! De hejade, ropade, applåderade och var en härlig hög energi! Ett varv klappade jag händerna och eggae på dem och de svarade direkt och alla var på! OH! Det är en sån sjuk härlig känsla! Sista varvet så ökade jag på de sista 300 metrarna. För varje 50 m jag sprang så ökade jag på igen och på raksträckan in mot mål ökade jag på ännu mer och körde en liknande avslut som jag haft på några tävlingar nu, att springa med höga knän, ett enormt men fult leende på hela ansiktet och segergest med händerna hela vägen in mot mål! Kanske ska de bli min signaturmålgång när orken finns. Det verkar iallafall roa publiken och de ger en extra energi sista biten! Whoppa! Målgång och jag har lyckats med ännu en triathlon och glädjen sprider sig överallt!
 
 
Sluttiden blev 2 timmar och 28 minuter. Det är 2 minuter bättre än mitt PB så satte nytt eget rekord! Simningen var långsammare än förra året och cyklingen rätt så likt, lite långsammare dessvärre. Växlingen hade längre löpsträckor men både T1 och T2 gick snabbare än tidigare och löpningen även där en 3 minuter snabbare än förra året så de blev min räddning för PB. Cyklingen hade nog varit bättre om banan inte varit så pass teknisk som den nu var. Hoppas på bättre nästa år och måste träna mer på min simning. Kanske även skippa en 2 km runda dagen innan, tror inte den direkt hjälpte. Men skitkul var det och ser redan fram emot Triathlon 2014!! 

Race Report Malmösimmet

2013-08-0609:09:43
I lördags var det Malmösimmet. En tävling som startade förra året och som jag ockås deltog i. Det är kul att simma till havs så det var en självklarhet att jag skulle delta igen detta året och anmälde mig så fort det fanns möjlighet. Sedan att de valde att sätta Malmö Triathlon dagen efter och inte veckan efter som året innan.. en kanske mindre lyckad lösning för mig men inte så mycket Jag kan göra åt. Får helt enkelt simma desto mer under våren så ett pass på 2 km skulle kännas som semester. Blev det tillräckligt simmat denna våren? Icke!
 
Stack iväg till Västra Hamnen för att hämta ut mitt startkuvert i god tid. Starten skulle gå 12.00 och jag blev lite stressad ändå när jag kom dit vid 11. Ville ha gott om tid att äta något litet, dricka lite, byta om och simma in innan det var dags att gå upp och ställa mig i startfållan. Eller ja, inte stressad men blev inte så mycket tid över som jag tänkte mig bara. Fast när jag hämtat ut min lapp så tittade jag på schemat. Första start 2 000 m SNABB går 13.00. .... Ah.. det var 1300 och inte 1200.. ok.. vi har tid över.
 
Halvtimmen innan start bytte jag om och drog på mig våtdräkten. Fick man äntligen yttterligare ett tillfälle att se om man lätt kunde få av våtdräkten över min 910 klocka. Men ett senare projekt. På med våtdräkt, på med vaselin i nacken och ner i vattnet för lite insim. Det hade börjat blåsa lite så det såg ut som man fick bra medström första sträckan men sen efter vändningen blir det motströms större delen av simmet. Vågor började bli också. Även om de kanske inte var så stora så ligger man och trycker längst med vattenlinjen så blir även de minsta vågorna gigantiska och vill inget hellre än att få grovhångla med dig. Ner i halsen bara, som en pilsk 15 åring! Behagligt varmt dock..
 
 
Upp ur vattnet, in i fållan och så ställa sig beredd på bryggan. Startskottet brann av och alla börjar hastigt men försiktigt kliva ner i vattnet för att inte halka. IT'S ON! Följer med den stora massan iväg och tänkte jag skulle ta det lugnt idag för att inte ta ut mig för mycket inför söndagens tävling. Men när alla vita guppande bollarna börjar dra på kan man inget annat än att haka på. Hittar lite fötter som jag följer efter och tappar bort. Simmar på i en takt som känns bra men ändå inte alltför långsamt att det blir pinsamt. Är ju i  den snabba gruppen så kan ju inte dra ut på det alltför mycket.
 
Inför första svängen, en 500 m bort börjar det imma igen i glasögonen. Men jag ser fortfarande en del så det får gå. Här stannar vi icke utan paddlar på. rundar bojen och letar nya ben att jaga. Färden går vidare och ungefär vid 800 m så tittar jag upp för att ta sikte på nästa oranga stora boj. Ser ingen. Jag ser ingen boj. Jag ser ingen som simmar heller. Jag ser tamigfan inte ens vattnet jag simmar i. Det är tjock tjock imma på glasögonen och jag ser verkligen inte ett skvatt. Det är någon grå/vit täcke framför mig och jag måste stanna till och skölja ut glasögonen. Sedär! Fan så mycket klarare det blev och där ser man, jag är omringad av andra simmare och där ser jag bojen, jag är på helt rätt väg. Strålande!
 
Simmar på och det är lite mer motigt nu när det är motströmt. Gruppen har spritts ut och jag känner mig som jag är bland de sista så jag försöker öka takten lite. Jag ska iallafall inte komma in sist. Vågorna är stora och jag får både en och någon till kallsup. Lyckas spotta ut och även klara av att inte få klökningar av allt saltvatten som jag annars kan få. Det känns som det går trögt men jag tar mig fram. Vändpunkt! Äntligen, då är det bara att simma lite mot land och sen raka vägen tillbaka mot mål!
 
 
Sista biten går lättare. Strömmen drar mig framåt lite och jag ökar takten för att dra ifrån de få jag har efter mig så de inte ska komma ikapp och det blir trångt vid målet. Slutligen kommer jag fram och dunkar handen på plattan för att markera måltid. Stiger upp och drar av mig våtdräkten. Jodå, den glider även problemfritt över klockan. Bra! Då vet jag det! Skitbra!
 
Tiden blev 36 minuter för 2 km simning. Kändes bra att jag lyckades hålla rätt så bra bana mellan bojarna. Var inte nöjd med tiden då jag förra året hade 32 minuter. Men i efterhand har jag läst lite bland inlägg från andra deltagare och verkar som genomsnittet haft en ökning på 4 min jämfört med föregående år, lite för strömmen antagligen som inte var där året innan, kanske även banan, vet inte. Men det glädjer mig lite iallafall men synd att man inte fått till träningen tillräckligt att man kanske kunnat bättra på sin prestation åtminstone. Får bli bättring på detta under vintern!
 

Race Report Hörby Marknadslopp 2013

2013-07-0410:12:00
Har under flera års tid velat springa detta lopp men aldrig blivit av. Tror jag såg det andra året som jag sprang och tänkte att detta kuperade lite längre än en milslopp vore kul men blev aldrig av. Varför? Minns ej. Men sen har det bara inte blivit av, förrän nu!
 
Känner en vars familj alltid är med och arrangerar så hon skickade mig ett sms i måndags när jag var ute och sprang till Lomma och påminde mig om loppet. Så tog bussen hem istället för att springa för att börja vila upp mig inför loppet.
 
Så blev det onsdag och hade redigt stela ben med intensiv träningsvärk. Kändes när jag gick och speciellt i trappor. Hur fan ska detta gå? Inte alls taggad och trött var jag. Men med lite uppvärmning innan loppet så ska nog benen piggna till men jag själv då? Äsch.. får väl ta ett myslopp, det blir nog bra.
 
Efteranmälan och på plats en 40 min innan start. Det var marknad så tog en runda och tittade på Höbry marknad och insöp... marknadskänslan. Det är något speciellt och vet inte om jag saknar det egentligen.. men det är kul att titta på. Det finns så mycket att... uppleva och se.
 
Så blev det dags för start. Hade druckit en skvätt PWO som jag brukar inför ett lopp, det brukar pigga upp och det kändes som man var lite piggare. Värmde upp och benen mjuknade till lite i den kyliga vinden. Tror vädret nog kan bli perfekt. Svalt men ändå inte kallt.
 
Hamnade sist i startgruppen som bara var en stor hög med folk. Inga seedningar, inte grupperingar utan bara en stor liten grupp. Det var inte många tävlande med, ungefär 250 pers. Litet och mysigt.
 
 
Startskottet ropades ut och så var alla iväg. Var ju sist och fick igång ett skönt lugnt lunk ut ur Hörby. Men benen kändes lite piggare än så, så jag började springa om lite folk. Sprang om lite till och så några till. Vägen övergick till skog och skogsväg. Jättemysigt lopp med vacker natur. Så lugnt och behagligt att springa. Riktigt rovigande och benen var pigga och andningen lugn. Fortsatte springa om folk och skuttade mellan små glipor där det gick att squeeza sig fram.
 
Efter en 3-4 km hade jag lämnat en större grupp bakom mig och sprang själv med sikte på en annan gruppering folk framför mig. Den lite snabbare gruppen antar jag och fortsatte i mitt tempo som ändå var överraskande högt för lite kuperad terräng.
 
Kom ifatt den snabbare gruppen och fortsatte springa om folk. Fasen det var skön terräng och man får en otrolig kick av att springa om männskor. Sprang bara om folk, ingen sprang om mig. Eller jo, en kille när jag drack lite vatten men drog om honom snart. Igen.
 
 
Kändes som ovanligt mycket nerför ändå och inte alls så jobbigt som jag först tänkte mig att loppet skulle vara. Vid 9 km kom jag in i någon andra andning och en andra set av muskler som piggnade till ordentligt och jag kunde öka farten ytterligare och dra om ännu mer folk. Andningen blev lite mer ansträngd men inte mer än bara lite och andades fortfarande betydligt lugnade än de flesta jag sprang om.
 
Vid slutet ökade jag takten och hälsade glatt på funktionärer och åskådare, viftade med kepsen och försökte få dem att applådera. På upploppet kom jag ikapp en lite äldre man som jag försökte springa om men han såg mig och ökade takten. Jag ökade ytterligare och likaså gjorde han. Jag skulle uppenbarligen inte om och så blev det. 1 sekund före mig sprang han in i målfållan som enbart rymde en person i taget så fick bli den ordningen. Väl i mål så tackade han mig för lite sporrande sista biten. Ha, kul man kan hjälpa till att tagga folk. Pojkspolingen skulle inte springa om helt enkelt!
 
Men fantastiskt lopp och det kommer defintivt springas igen. Jätteskönt och prima! Bara en 7 minuter efter vinnaren också och bland top 30, skitkul! 12.6 km sprangs på 56:30, temposnitt på 4:30 min/km. Fasiken va roligt! Trodde jag inte när jag packade ihop mina grejer innan man åkte iväg.
 
 
Mycket skumma grejer som såldes på marknaden och konfektyr från Markaryd var poppis och färgglatt men för mig blev det inget godis utan Korv! En påse köptes med Skånsk lökkorv, skånsk vitlökskorv, skåns brännvinskorv och skånska isterband. Nom nom! Gottegott!
 
 

Karlstad Stadslopp Race Report

2013-06-1710:33:00
Så har man sprungit runt i Karlstad också. Varit där ett par gånger men aldrig sett staden i sig så det skulle ju både bli kul och intressant.
 
Hämtade ut nrlapp dagen innan och bytte även startgrupp när jag ändå var igång. Skiftade upp ett snäpp till startgrupp gul vilket innebär tid under 42 minuter. Lovade damerna att jag lyckats med det en gång för inte alltför länge sen så detta godtog de och smällde på en gul liten prick på min nrlapp. Topp! Nu skall här presteras!
 
Lite off-topic men i Mullsjö äter man schnitzel (varje gång) och tror bestämt de bytt schnitzel-leverantör sen förra sommaren. Billigare också. Japp, granen är kvar.
 
Lördag och var på plats strax innan start. In med väska, sista.. näspudringen och sa hejdå till vänner och skuttade fram mot min startgrupp långt långt fram ungefär en 10-15 minuter innan start. Nästan precis framme vid start fanns en inhängnad dedikerad för den gula gruppen och där fanns en 10 pers som studsade runt. Alla andra grupper jag  gått förbi var knögafulla med människor men här var det helt dött. Eh... har jag missat något här? Inte för att klaga, skönt med utrymme men ja, lite oförberedd. tog min plats bland "eliten" (som iofs var i den första fållan som var som ett brett streck mellan oss och startlinjen) och studsade runt lite. Men efter SATS uppvärmning så ramlade det in en drös människor så då kändes det trångt och sådär typ trevligt igen.
 
Träffade även på Emma där som också bytt upp till den gula startgruppen. Jättekul att äntligen får träffa henne. Har följt hennes blogg i ungefär ett år nu och sett hennes transformering. Jättekul att få träffas och snackas vid lite innan start och vi skulle båda satsa på att komma in under 42. (SPOLIERALERT: ingen lyckades).
 
Skottet brann av och vi kom iväg. Det var trångt med folk och då vi alla höll liknande tempo var det konstant trångt men inte så farligt instängt. Vid en sväng dock så skulle alla hålla så nära böjen som möjligt vilket resulterade i att jag och en annan hakade fot och höll på att äta asfalt men båda klarade sig. Dagens spontana pulshöjning och det är väl inte direkt något jag behöver just denna dag.
 
Rätt så tidigt  var det stora folksamlingar som stod och.. inte hejade men tittade på. Så jag slet upp händerna och började applådera och försöka få igång publiken lite. Visst, det är tidigt men alla gillar vi ju en aktiv publik. Det kickar igång en lite extra.
 
Tempot var högt och första km sattes på 4:03 minuter. Det är en platt bana och det kändes. Någon liten höjning typ där och någon liten sänkning kanske lite där men rätt så platt. Så man fick aldrig riktigt någon hjälp eller "vila" utan fick springa på och trycka sig framåt konstant. Annars brukar man kunna få en liten vilostund i en nerförsbacke här och var. Kändes även att man låg på gränsen. Liten liten motvind, verkligen inte jättemycket fick en att tappa fart och de andra att dra på. Spännande att se.. skrämmande likaså.
 

Såhär i efterhand minns jag inte mycket av Karlstad. Har bilder i huvudet av byggnader, vatten, folk och parker runtomkring men inte jättemycket. Väldigt hög fokus på loppet. Efter ungefär halva och framåt blev det mer folk längst med banan men de var inte jätteaktiva. Det var folkfest med betoning på folk och desto mindre på fest. Tror jag sprang och klappade händer och försökte tagga upp folk minst en 20 gånger om inte mer. Något tillfälle tog jag några klumpiga löp-danssteg till musiken och hörde folk skratta till lite. Även sprang och vinkade helt oberörd och i högt tempo till folket runtom med ett stort grin i ansiktet. Jättekul och uppskattat men kände direkt efteråt att det gick jag äta upp. Shit de tog energi. Tre gånger ropade jag ut "Heja Skåne" men då och enbart då var det tystare än någon annanstans. Ett litet hånskratt i bakgrunden men verkligen noll gensvar om inte mer åt minus-sidan. Skåne, inte populärt i Värmland helt enkelt.
 
En liten bit innan upploppet kröp jag ihop med kroppen lite, bröt ut i ett vrål och sprang fram som en gallskrikande Quasimodo (eller hur han nu stavar sitt namn) och det fick folk att skratta till, det hördes. Varför för man inte sånt här oftare.. ska inte vara så himla stelt. Sedan såg jag mållinjen och ökade tempot och flög förbi människor i ett jäkla tempo. Ut med sista energin och kom in på 42:49. Blev lite bitter på mig själv att det inte blev rekort men insåg sen att den tiden faktiskt inte är dålig så då skärpte jag till mig och var nöjd. Det  var en varm dag, så det gör lite de också. Men en sak fick jag mersmak av. Mer spex till folket!
 

Race Report Göteborgsvarvet

2013-05-1918:32:00
 
Efter många månader med planering och sikte på Göteborgsvarvet blev det äntligen den stora dagen! Göteborgsvarvsdag. Visst, all planering och träning har ju inte varit inför detta men det är ett stort lopp och en stor milstole under säsongen. Dagen började riktigt tidigt på lördagsmorgonen för att köra iväg norrut utan att hamna i kö. Visste om att det var vägarbete som kunde ge runt en timmes extra tid om inte mer så planerade om rutten från Halmstad för att undvika kö. Visade sig sedan att det var inte så många ute så pass tidigt att när vi körde förbi såg vi att det inte var någon kö alls.. Happ.. men vi fick se lite nytt denna morgon, det är alltid något.
 
 
Vid 10 var vi uppe på Åby travbana och fick direkt en buss att åka med till startområdet. Ingen kö till nummerlappsutdelningen och sen snabbt genom mässan. Storshoppade detta året med en bit tejp för 20:-. Glömde packa ner min egna och mina bröstvårtor är inte jätteglada annars så det var bara att köpa nytt.
 
 
Blev lunch med den hemmafixade salladen i skuggan av ett träd. Det var varmt ute idag. I skuggan hade någon mätt upp 30 grader och det tror jag säkert. Solen stekte och det såg definitivt ut som att kunna bli en repris från 2010 där folk kollapsade till höger och vänster. Men jag har druckit mycket och jag är beredd på det så det ska nog gå prima!
 
 
13:05 insåg jag att jag har 23 minuter kvar till start och jag står just nu vid startlinjen med väska och allt. Drack upp det sista och småjoggade iväg mot väskinlämningen där jag hade inlämning självfallet längst bort! Paniken börjar komma upp och jag känner mig stressad. Tiden tickar och min uppvärming blir att snabbt få in min väska, ner mot träden och göra en sista flödeskontroll. Kommer ut mot startgrupperna och inser att det är två grupper före min kvar. Perfekt, springer ner till startlinjen igen och får lite mer dricka. Har druckit som en Gnu men denna lilla runda fick mig att känna mig snustorr. Ett par klungar vatten och snabbt iväg till min startgrupp och tar plats i övre halvan. Gott om tid kvar, det är ju lugnt, inga problem, no stress!
 
Startskottet bränner av och inget händer. Som vanligt, det är packat med folk och det tar ungefär halvminuten till minuten innan man börjar röra på sig. Går sakta fram för att öka farten och sen över mattorna. Klockan går igång. Jag har en bra startgrupp med folk som springer i min takt så det rullar på ok men det är ändå mycket folk som är ivägen. Det är många där som håller någorlunda bra tempo men det är många som man undrar hur de lyckades komma i denna grupp. Det är inte möjligt! Sicksackar fram och bästa plats att ta sig fram är höger sida. Det är absurt att det går fortast på höger sida.. det är helt fel men som på alla lopp det som fungerar bäst.
 
Första 5 km går bra. Två vätskedepåer där jag tar en klung vatten i båda och springer på. På samtliga stationer, både dessa och följande, slänger jag bort min mugg från banan. Det är för er skull som kommer efter. Jag vet vilken papier mache massa det blir efter ett par grupper så jag gör mitt bästa för att få det så bra för er, hehe. Inget behov att tacka, jag gör det med glädje. Efter 5 km blir det Älvsborgsbron med lite hårdare vindar än förr. Håller ungefär samma takt som alla andra så det går smidigt framåt. Nerförs är det många som bromsar upp så tar vägen ute bland gräs och lyktstolpar för att lättare kunna rulla framåt. Vätskedepå. Tar vatten och energi. En klunk vatten till mig och en stor kopp över huvudet. Aldrig hällt vatten över mig på ett lopp förut men idag är det stek!
 
Hisingen är fint som alltid. Mycket folk ute och man pushar på. Tar en klunk vatten eller två på samtliga stationer och antingen resten eller en kopp till med vatten över huvudet. Det är varmt, det är varmt! Efter 12 km börjar det bli tungt. Riktigt tungt. Känns som hälften av mina maskiner i kroppen bara lagt av och gått hem. Så på halvmaskin pressar jag mig framåt. Har köpt och tagit med mig en gel och en liquid energi. Tar gelen nu mellan 12-13 km och försöker bibehålla bra fart. Fram hit har jag lyckats öka på min tilltänkta fart. Jag satte klockan på att ha koll på mig och en 4:57 min/km tempo och jag är 49 sekunder före. Men nu börjar det gå segt och jag ser för varje km hur mitt försprång sakta går ner.
 
Japp, lite händelserna i förväg så en spoiler kanske.. men kände det var trevligt med något att bryta av texten med. En fantasisk euforisk blir på en tveksam jag med blodsprängda läppar..
 
Götaälvsbron. Upptäcker att min nrlapp gått sönder på övre högra hörn så jag försöker sätta fast den igen medan jag springer. Når toppen och börjar rulla ner. Upptäcker efter en stund att jag nått botten men mina tankar har varit på annan plats. Av någon besynnerlig anledning har jag funderat på att binda räntor och olika banker man kan prata med. Inte den inre konversationen jag tänkte mig men fick mig att befinna mig på en helt annan plats där ett tag. Rundar Nordstan och tar sikte på Götaplatsen på Avenyn. Mellan 15-16 km tar jag en första klung på min liquid. Sparar andra halvan till senare. Springer längs med Avenyn och försöker med jämna mellanrum att klappa igång publiken. Vet inte om det är ruschen av kontakten mellan en löpare och publik eller bara armrörelserna men när jag klappar springer jag fortare. Kul är det också när man får en enorm respons. På toppen får jag tag i en vattenfylld svamp som jag tar och smäller rätt in i ansiktet så det skvätter om et. Så skönt! Av med kepsen och tvättar av mig. Spretar lite med armarna och hejar på publiken och i ett svagt ögonblick undrar jag om inte de också är väldigt varma och behöver svalkas lite. Men behåller svampen för mig själv. Min svamp.
 
Svänger av på Vasagatan och njuter av mer skugga. Dricker mer, dränker mig i mer vatten och försöker fortsätta och hålla högt tempo. Hittar lite folk jag försöker haka på för att behålla tempot på runt 5 min/km. Vid 18 km tar jag sista klungen liquid och siktar mot mål. Ungefär som vid start.. då man stod några hundra meter från de.
 
När jag springer under en liten cykeltunnel precis innan jag ska korsa Dag Hammarsköldsleden smäller det hårt och högt som f*n. Vad i helskotta vad det där? Första frågan i huvudet var "vad var det som exploderade?" Andra saken var "Boston?". Därefter fortsatte krakeleringen av åskan och jag förstod att det bara åskade och inget annat. Men vilken jäkla smäll. Sedan blev det bara att köra på in mot mål. Sista hundra metrarna spurtade jag in och fick en behaglig dusch av kallt vatten när jag passerade mållinjen och stannade klockan på 1:46:49. Sjukt besviken var jag att inte slå förra årets tid, att inte röra mig förbi denna "runt 1:45" tiden. Lite bitter men ändå glad att gått i mål så plockade jag medalj, kexchoklad och banan. 5 gången gillt.. men på den sjätte så händer de! Nästa år ska jag ha min revansch!
 
 
Efter jag duschat så bröt regnet lös. Det öste ner och var svinkallt. Det var så dags. Jag är ju klar nu! Det vräkte ner i stora iskalla droppar och efteråt har jag hört att det även haglade på Hisingen. Svalkan som kommer efteråt hjälpte nog många att ta sig runt. Det mildrade luften lite och det blev betydligt bättre att springa i. Stora moln som hindrade solens strålar från att steka. Men de skiter jag i.. varför var det inte så när jag sprang!! Men nu var det gjort och jag kunde njuta av mitt fina egna lilla njutningspris. En god, sval och helt fantastisk sockerfylld Rootbeer. Nom nom nom. Till den minimala smärtan av två lätt irriterade bröstvårtor. Tejpen hade lossnat iom allt vattenhinkande över kroppen så de försvann någonstans där ute. Inte så farligt som många andra man såg. Det verkligen hade blött sönder och det har bara hänt mig en gång och efter det tejpar jag alltid på lopp. Någon man jag såg hade även stort blodmärke på.. ja.. de undra regionerna.. ingen aning om hur han lyckades men ouch.. the pain.
 
 
Såhär efter man gått i mål så får jag ändå säga att jag är väldigt nöjd. Av runt 44 000 startande var det rekordmånga som bröt på 1960 stycken.. runt.. vad jag hörde nu söndag morgon. 3 av dessa var elit och det har aldrig hänt förrut. Så.. jag är lite bättre än eliten, jag tog mig runt, hehe. Dessutom när jag stod och väntade vid kanten och såg på alla människor som sprang så hörde jag om andra som brutit. Någon hade hamnat på sjukhuset och kom inte ihåg sitt namn, vad som hänt, var han var eller något. Helt tomt. Många hade kollapsat längst med banan som man hade sett medan man sprang och flertalet kördes in mot arenan med hjälp av små flakbilar med drop kopplat. Jag är väldigt nöjd att jag tog mig runt utan större men så att säga.
 
Dagens bästa för ändå tillägnas mannen vid duscharna som med en härlig övertygelse i rösten sade lite lätt förvånad: "Jag förstår inte vad som gick fel. Jag har gjort allt rätt. Jag har tränat regelbundet, en gång varje månad."
 

Race Report Toughest

2013-05-0521:31:00
 
Lördag morgon. Vaknar upp vid fem, halv sex, sex och två gånger runt sju i ren panik att jag försovit mig och missat att komma iväg för Thoughest. Dock varje gång med en lättnad och sedan upp halvtimmen innan klockan ringde. Nervös och taggad? Inte då. Inte det minsta.
 
Kort om Thoughest. En hinderbanelöpning i Malmö som gick för första gången detta året. 8 km med 20 olika hinder. Däremot används en hel del av dem flertalet gånger så mer än 20 hinder. Räknar 37 hinder på kartan. Skitkul! Riktigt roligt! Iallafall, kom ut till tävlingen i väldigt god tid innan min start. Var på plats kvart i tolv men startade inte förrän halv två. Är alltid i god tid. Så hann få ut min nrlapp, nervöspissa en 5 gånger och se när strömmen gick, målet säcka ihop och teamet lösa problemet och få både mål och musik på banan igen. Ja, musiken spelades vid sidan om banan men ni fattar.
 
 
Halvtimmen innan start går jag ner till startområdet och börjar värma upp. Folk hejar och har sig. Otroligt mycket cross-fit människor som tävlar och även en hel del som kör military training. Man känner sig liten och obetydligt bland alla muskler och ja, runt tar man sig men ska försöka ha kul under hela loppet. 7 minuter innan start, grupp nr 5 sticker iväg och jag och resten av startgrupp 6 går fram till startlinjen och räknar ner till startskott. Sjukt nervös. 1 minut kvar, 30 sekunder, 15, starten går och vi alla springer iväg!
 
 
Tar det lugnt i början, springer på med bra tempo men inte alltför starkt. Jag är seg i starten, det är jag alltid och behöver mer än bara en kort uppvärmning för att komma igång. Dessutom har jag noll koll på banan så vill hålla kvar energin i kroppen så länge som möjligt. Det är bara 8 km men en hel del hinder. Satsar på runt timmen.
 
Hindrena avverkas. Det är stockar, staket, vallgrav och klätterhinder. Man är inte lika smidig som många andra men jag tar mig över med viss elegans -2 i jämfört med många andra lite mer spänstiga och studsiga människor. Vadar ut i en liten sjö och det luktar as. Fumlar runt i botten och försöker ta mig fram så fort jag kan. Halkar lite och får vatten och sand på fingrarna. Ser att det är dags för monkeybars och försöker rengöra händerna så gott det går men är fortfarande våt. Det blir halt och andra taget halkar jag på och ramlar ner i vattnet. Det brukar gå så bra annars men det var bara för halt med grus och vatten. Det blir straffrunda. Över en stock och ner i vattnet igen, runda allt och sen upp över en gigantisk stock och iväg. Mycket löpning på stranden nu. Springa i sand, kräla i sand, upp över hinder, under hinder, över, under, över och mer sandlöpning.
 
 
Nu börjar Pierre piggna till och bli varm. Nu ökar Pierre och börjar komma ifatt folk. Får lite beröm för gott tempo och jag manar på alla jag springer om att haka på, nu ska vi dra oss mot mållinjen. Mer krypa, ut i vatten och springa, mer sandlöpning, upp över, ner under, upp över, ner under, mer löpning i sand och sand överallt!
 
Äntligen in över gräs. Kan öka på ytterligare med fast underlag. Springer om en hel del människor som (för att citera okänd person i omklädningsrum) lunkar fram +1. Det är nu jag inser en fördel jag har. Alla som kör cross-fit, de är hur starka som helst och kan pressa och lyfta.. men inte springa. De har en sämre kondition och är inte alls vana vid löpning på samma sätt jag är. Fördel Pierre! Springer om och uppmanar alla att kämpa i lite mer, mer än halva banan klar. Springer till en gammal bunker och klättar upp och kommer samtidigt ikapp en tös. Hoppar ner men hon är nervös och klarar inte höjden. Så jag stannar till och hjälper henne ner som stöd med armar.. lite motstånd så hon inte faller handlöst ner. Mycket uppskattat. Jag tackar och drar ifrån. Sen är det bara kort bit kvar mot mål. Några fler hinder, höbalar, och mer klättra och jag drar om fler. Shit vilken kick när man springer om folk som man såg från startgrupp 5. Detta går lysande! Rundar målområdet och springer in mot mål.
 
 
Försöker tagga igång publiken att heja och fortsätter att forcera de sista hindrena. Upp, ner, upp, ner, upp med viss ansträngning och sista hindret, krypa under taggtråd, inga problem. Springer fram på alla fyra som ett litet barn efter godis och spurtar in i mål! 41:48 blev slutresultatet. Riktigt bra! Jag är själv imponerad över min prestation. Plats 214 av runt 1000 deltagare. I'm that awsome!
 
 
Gött! Detta var skitkul! Fy f*n, detta gör vi om! Och det ska vi i september! Får min medalj i form av en dogtag. Skitkul! Mycket roligare än de vanliga medaljerna man brukar få, väldigt fyndigt. Får även ett helt kalkonlår jag senare äter upp halva. Skitstort och väldigt manligt. Lättöl serverades också men den tackade jag nej till. Frågade dock efter dusch men ingen som visste någon om dusch. Så fick gå bort till närmsta gym och låna dusch där. Hade lite bråttom då jag efter allt detta begav mig på svensexa, men det är en annan historia.
 

Race Report Göteborgsvarvets Seedningslopp 2013

2013-03-1810:59:31
Efter en trevlig köttbullemacka med chilibea sås blev det till att stoppa ner alla kläderna tillgängliga i väskan och bege sig mot bussen för att sedan ta sig mot Helsingborg. Hade kollat på väder och det såg ut som det kunde hålla sig runt 0-2 grader ute. Sol iofs men sist jag var i Helsingborg och sprang så blåste det lite och det blåste kallt, riktigt kallt. Idag blåste det så jag blev väldigt osäker på hur jag skulle strukturera upp plaggen att springa i. Beslöt mig för tunn långarmad tröja underst, t-shirt över och sedan R90 stället överst. Underställ och R90 byxor för benen. Tog med lager 2 tröja utifall jag skulle bli frusen av mig.
 
Väl på plats blev det till att ta en tur ute och testa vädret. Kändes bra med det tunnare alternativet. Lite kylig men inte kall. Solen värmde gott och blåsten var inte så isig som sist utan en skön vinter/vår dag, hur man nu kan kalla det. Så jag bestämde mig för det och nålade upp mig med nummerlapp. Insåg att jag glömt mössa och vantar hemma och blev lite bitter på mig själv. Fast iofs har jag inte använt mössa på ett bra tag och då har jag ändå sprungit kvällstid när det varit lite kyligare ute och vantar.. det ska nog gå alldeles utmärkt utan ändå, solen värmer och i värsta fall har jag isoleringen på R90 jackan som jag kan dra ut.
 
Kort uppvärmning innan start. Började rota mig fram genom kompisseedningen och letade mig fram för gruppen 40-50 min då jag siktade på runt 47 min.. kanske 50 så jag inte kändes mig fullt kry. Sedan har jag inte sprungit så regelbundet och duktigt så ja.. tänkte att rimligt borde väl vara ungefär samma tid som när jag sprungit annars. Lyckades dock gå lite för långt och hamnade i under 40 gruppen så tog ett par steg tillbaka och hamnade i främre truppen för 40-50. Var väl kanske inte helt optimalt kändes det som men man får väl passa sig för att haka på de riktigt snabba.
 
 
Starten gick och jag kom iväg med god tempo. Det skulle vara en platt bana och jag har ju sprungit den innan så visste hur den såg ut och var det var uppför och nerför. Men vänta nu.. vi springer ju åt andra hållet.. det var inte med i planen. Happ, aja då borde man väl bara vända på det i skallen då så har man en ungefärlig banprofil redo. Har man något att fundera på lite när man springer. Något ska ju cirkulera där trots allt.
 
Kände mig pigg i benen. Var rädd att benhinnorna skulle vara lite sura men de märktes inte av alls. Fastnade bakom folk och började springa om. Håller jag för högt tempo redan? Inte ens sprungit en kilometer än och jag börjar redan jaga på. Äsch, jag kör på, vi testar, kan ändå inte gå helt åt skogen. Nu kör vi, kämpa på!
 
Fort gick det. Bearbetade kilometer för kilometer och mina tider blev bättre och det kändes starkt! Sprang om flera som flåsade och kämpade efter luft och själv andades man väldigt lugnt och behagligt.. lite för lugnt och behagligt.. kände mig äckligt frisk. Fy fan va gött! Det är så här det ska vara. Samt solsken på det. Jätteskönt. Ett varv passerat. Funderade på om man skulle ta lite dricka i vätskedepån. Ska höra om det är ljummet  vatten först, kallt vill jag inte ha. Den borde komma här framme snart. Men vänta.. kille framför kastade precis ner en pappersmugg på marken.. har vi sprungit förbi den redan? Var i helskotta låg den någonstans? Aja.. löste det valet. Fortfarande stark, ett stop mindre, kör på, spring om, kör på!
 
 
Varmt, börjar bli varmt. Ska jag försöka ta av mig armarna medan jag springer. Kommer rubba mitt tempo.. äsch, de får gå, spring på. Passerar 7 km, fortfarande känns det bra. Starka ben, bra andning, känns avslappnat och skönt. Snart en sväng till och så går det nerför hela vägen till målet. Gött ,detta kan bli en redigt bra tid! Inte för att bättra på min startplats men iallafall en bättre tid på milen än jag haft på evigheter, åratal!
 
Vid 9 km springer jag om en funktionär som hjälper en helt slutkörd löpare framåt. Löparen har ingen kraft kvar och måste stödja sig mot funktionären. En som tagit tömt sig helt på energi. Börjar själv känna att energin börjar ta slut. Benen börjar bli trötta. Men det är mindre än en kilometer kvar nu. Ökade tempot i det sista och sprang in på 44:53 minuter. Göttans!!! Under 45 minuter. Redigt snabbb bana och det fungerar verkligen att vila sig i form.
 
Tog min medalj, en banan och kexchoklad. Åt upp bananen, stoppade in kexchokladen i fickan och började springa tillbaka mot löparna och följde banan motströms. Hittade snart funktionären och den energilösa löparen. Han var inte piggare utan hängde nästan och funktionären hade lite sjå att hjälpa honom framåt. Så jag hakade in mig på andra sidan och slängde upp löparen arm om mig och hjälpte till att leda honom framåt. Vi ledde honom över mållinjen så han iallafall fick slutföra loppet och sedan lyckades vi få fram en stol vi kunde sätta honom i. Han var helt borta och totalt utan energi. Han kunde inte prata, inte stå, inte tugga. Jag gav dem min choklad så han kunde få in lite energi och sjukvårdare kom dit och hjälpte till. Så jag avlägsnade mig och lät dem ta hand om det utan mer störmoment från mig. Lyckades hitta honom senare igen och då var han piggare, kändes skönt att se att han återhämtat sig. Dagens goda gärning!
 
Riktigt nöjd med loppet. Inget personbästa, ingen förbättring för Göteborgsvarvet men ett resultat som kom i helt rätt tid och verkligen sporrade mig att jag kan prestera mer, jag kan bättre och jag är stark. Att se denna förbättring gjorde mig verkligen piggare och vill satsa mer på träningen igen. Synd bara att det slutade med att jag blivit sjukare och måste påbörja min nystart med att vila och försöka bli frisk igen. Men nu är säsongen igång! Nu kör vi! 2013!
 

Loppen 2012 Del 3

2012-10-1914:12:00

Malmö Triathlon
Datum: 5 Augusti
Tid: 02:30:13
Sträcka: 51,5 km 
Hastighet: 20,57 km/h 
Tempo: 02:55 min/km

 

DisciplinTidDistans (km)Hastighet (km/h)Tempo (min/km)
Simning 00:28:36 1,5 3,15 19:04
T1 00:02:59 - - -
Cykling 01:08:54 40 34,83 01:43
T2 00:02:06 - - -
Löpning 00:47:40 10 12,59 04:46

 

 

AXA Malmö Triathlon. Första triathlonet i Malmö. Blev olympisk distans igen som jag tycker är trevligt. 1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning. Lite barnsjukdomar definitivt men kan de fixa dessa för näste år blir det finfint. Vattnet var jätteskönt, runt en 19-20 grader. Dock var starten för liten för antalet anmälda så det blev fullständig kaos när startskottet gick och det tillsammans med att mina simglasögon immade igen helt gjorde att jag simmade lite längre ut än nödvändigt. Fick inte in tekniken och andningen förräns efter en 600 m. Så simningen gick fortare än vid Stockholm men inte så fort som jag hoppats på. Kommer jämföra alla mina tider med Stockholms Triathlon då det är den enda tidigare lopp jag genomfört med samma distans, så enda loppet jag kan jämföra med. Skiftet till cykeln gick också den snabbare. Sprang iväg (fick springa först ett par 10-tal m för underlaget inte var det mest optimala) och sedan cykla på avstängda gator till kalkbrottet och tillbaka via Limhamnsvägen. Lite för många rondeller, svängar och trix för att det skulle kännas klockrent. En del vägbulor man fick cykla över, vissa låga och ok men några riktigt höga. Förstår de inte vill stänga av gatan i Limhamn men att köra rakt fram genom Limhamn hade varit ett plus. Cyklingen gick bra, lite snabbare tid än Stockholm här också. So far so good.

 

 

Skiftet till löpningen gick snabbare där med, bara en massa plus (inte mycket men många bäckar små) och stack sedan iväg för löpning. Där tog det dock emot. Sedan starten har jag haft ett behov att pissa och den tryckte på nu under löpningen. Antagligen hade jag även fått i mig lite för mycket vatten under simningen så hade en hemsk och jobbig magknip hela rundan så det blev tyngre och jobbigare än jag hoppades på, självfallet, men kunde hålla ett någorlunda tempo. Lite långsammare än Stockholm men sluttiden blev fortfarande en förbättring så nytt PB! Kommer defintivit att haka på tävlingen nästa år igen och prestera bättre. Hyfsat enkel och snabb löpbana så där borde jag kunna kapa in en hel del tid på. Kan de lösa starten för simningen bättre samt att mina glasögon inte immar igen så borde jag kunna bli lite snabbare där också. Cyklingen kan jag säkert prestera bättre på om jag bara tränar mer men det är en hel del tvära svängar och rondeller/gupp i vägen som gör att när man väl fått upp hastighet måste man bromsa in igen. Inte helt optimalt. Ska även införskaffa trikläder samt någon form av annan lösning till skorna så jag inte ska behöva knyta. Tittar redan på lite olika skosnören som kan underlätta så man sparar in lite tid vid växlingarna.

 


Lidingöloppet
Datum: 29 September
Tid: 02:44:28
Sträcka: 29,9 km 
Hastighet: 10,91 km/h 
Tempo: 05:30 min/km

 

 

Lidingöloppet, tredje gången Done! Bättre än förra året så nöjd med det men väldigt stressigt i år dock. Konditionen var det inget fel på men musklerna var helt slut efter 2 mil så blir styrketräning under vinterhalvåret. Kan läsa mer om loppet här.

Tjurruset
Datum: 6 oktober
Tid: 01:33:08
Sträcka: 10 km 
Hastighet: 6,44 km/h 
Tempo: 09:19 min/km

 

 

Mitt första tjurrus. Hänger inte riktigt med deras tidräkning då de både givit mig 1:33:08 men även 1:24:46. Men den längsta känns nog mer rätt. Kul lopp, lite problem för arrangören med fixet men själva loppet var skitkul. Kan läsa mer om det här.

 

Orientering
Datum: 14 Oktober
Tid: 01:05:16

 

Några vänner bjöd in till att testa på orientering. Absolut tänkte jag och nu är det testat. Jättekul och ska definitivt köra fler gånger. Både för det var kul och revansch. Lyckades springa helt fel vid en kontroll och sabbade min tid som annars var rätt så ok tyckte jag med mer än dubbla tiden extra. Kul! Men men, så lär man sig till nästa gång!

Går att läsa lite mer om loppet här.


Loppen 2012 Del 2

2012-10-1815:46:00

Vansbrosimningen
Datum: 8 Juli
Tid: 00:47:52
Sträcka: 3 km 
Hastighet: 3,76 km/h 
Tempo: 15:57 min/km

 

 

Blev till att bo i tält i år igen i Vansbro. Bor även i tält under Vättern men där fungerar det lite bättre för oss tävlande då det enbart är tävlande som tältar. Det blir tyst och lugnt runtom. Här däremot är det blandat med semestrande folk som gärna är uppe sent och skränar. Inte för att låta gammal.. men ska man upp tidigt dagen efter tar man gärna den sömn man får. Men det fungerar. Många som tältar dock, lit emysigt med camping mixat i det hela. En liten bit att gå till start och det började regna innan det var dags för mig att starta. Inte för att jag är rädd att bli blöt.. det är bara lite jobbigare att få på sig våtdräkten om kroppen är fuktig. Var med den första startgruppen som skulle starta från land och utan startrep. Gick smidigare då man bara kunde simma direkt men saknade chansen att få ligga i vattnet en 10 minuter innan så man fick kyla ner sig lite.

 

Bättrade på tiden med 10 min från förra året. Väldigt nöjd med resultatet samt överraskad. Hade gott om energi och ökade på när det blev motströmt, simmade om en massa som gav extra energi och avslutade med krafter kvar. Tror jag börjar få in en hyfsad bra teknik nu, har lite punkter som kan förbättras till nästa års olika tävlingar men känns bra. Fortsätta såhär och ner under 45 för 2013 vore super fast det blir dessvärre inget Vansbro nästa år. Dock finns det ju fler simtävlingar som är tilltänkta för 2013 så finns gott om möjligheter att förbättra för lite olika distanser. Ska jag bara laga min våtdräkt (IGEN). Hoppas dock de gör något åt starten till nästa år man är med. Kommer förhoppningsvis kanske kunna trycka ner mig till startgrupp 2 och få repstart vilket innebär en liten stund i vattnet innan start men flygande start kändes väldigt trevligt men jag vill kunna simma i vattnet innan tiden börjar ticka så man vänjer sig vid temperaturen. Det tog ett tag innan man fick ner "paniken" av det lite kyligare vattnet och kunde simma och andas korrekt med tre-takt och inte vid varje simtag/varannat.
Tror även de lyckades ge mig fel medalj...

 

 

Jubileumsmarathon
Datum: 14 Juli
Tid: 04:53:23
Sträcka: 40,08 km 
Hastighet: 8,2 km/h 
Tempo: 07:19 min/km

 

Jubileumsmarathon Stockholm 2012. Kul lopp med mycket skoj runtomkring. Blev även denna ett eget litet inlägg som ni kan läsa här.

 

Malmösimmet
Datum: 21 Juli
Tid: 00:32:34
Sträcka: 2 km 
Hastighet: 3,68 km/h 
Tempo: 16:17 min/km

 

 

Malmösimmet Open Water. Första året det körs så självfallet ville man testa på. Lite väl kraftiga vågor på morgonen men det lugnade ner sig lite till start och det blev bra. Lite kallt i havet denna morgon men efter att ha guppat omkring i vattnet ett litet tag innan start så var det rätt så lugnt. Starten började på land och alla fick gå ner i vattnet efter startskottet och det  var rätt så halt på trapporna, lite för halt och för mycket folk bakom för det skulle vara bekvämt. Loppet sedan gick smidigt, bara 2-3 kallsupar och lite zickzackväg. Vid en av bojarna man rundade hade någon dykare ristat in en pil i botten med rätt färdriktning, det var en kul överraskning. Men kom i mål på helt ok tid, är mycket nöjd. Målet var en liten portal man skulle simma under, så en större sådan kan vara bra till kommande år. Lite väl trångt om man blir för många som vill in samtidigt. Bra lopp också för då fick man testat banan innan Malmö Tri. Känns det hela lite lugnare. Bra arrangemang med några få förbättringsförslag för nästa år.

 


Sundstrampet
Datum: 28 Juli
Tid: 02:46:00
Sträcka: 85 km 
Hastighet: 30,72 km/h 
Tempo: 01:57 min/km

 

 

Hittade detta lopp på nätet och tänkte att jag kunde ta och cykla det och bjuda in lite vänner som också cyklar och är bosatta i närheten. Blev slutligen lopp tillsammans med en vän som cyklat en del men vi har aldrig cyklat tillsammans. Vi kände oss båda i ok men inte skitbra form så planen var en trevlig runda, haka på ett större gäng och ta en trevlig fika vid vändpunkten uppe på Kullen och sedan hem igen. Jag körde till Helsingborg och väl på plats började jag med att packa upp cykeln ur bilen. Efter att ha hoppat upp och rullade 5 m hittade vi glasskärvor och fick punktering! De hjulen har en förbannelse över sig (fick problem med dem på Vätternrundan och när jag väl kom hem så var det många besvärliga moment innan jag fick på nya slangar och allt fungerade). Såg att det blev en större reva i däcket som sedan ätit sig ner till slangen och punkterat det. Glaset fanns inte kvar men revan var stor och potential ingång för småsten som kan nöta sönder slangen. Visste om att ett parti på något få men ändå km på smågrusväg var att vänta men då jag inte hade reservdäck med mig så blev det till att chansa. Ska ta med eltejp i fortsättningen, skulle det hända igen kan man sätta en bit på insidan för att ha liten "säkring" ändå.

 

Men chansningen gick och vi körde på fint direkt. Drog största delen på 5 mil till Kullen. Runt 33 i snitt och en fin klunga bakom oss. Lyckades komma ifatt andra klungor som vi hakade på men efter ett tag blev det lite för ryckigt och ojämnt så vi hoppade ur och drog iväg på egen hand. Fika blev det inte tal om, det var klassiskt med bulle, bananhalva och lite vatten/energidryck vid vändningen så för att inte bli alltför kall hoppade vi på våra cyklar direkt och satte fart hemåt igen. Mycket motvind vägen hem, kunde förklara att det gick så behagligt vägen dit. Så vi blev rejält trötta på vägen hem. Inga större klungor att tala om men vi hittade några som hade ungefär samma tempo som oss som vi kunde få hjälp/ ge hjälp med. När vi väl kom in i stan igen så cyklade vi ensamma. När det var lite mindre än 1 km kvar cyklade vi om en kille som frågade oss om vatten, nästan desperat efter det. Han var helt slut, så klart han fick lite vatten. Det är illa om man inte klarar den sista kilometern utan att nästan gräva efter vatten. Men kul runda, trevligt med avslappnat sällskap.


Loppen 2012

2012-10-1714:32:00
Under 2012 blev det lite lopp sprungna, cyklade, simmare eller hur man nu skulle göra för att ta sig från start till mål. Alltid kul att testa på nya lopp med nya banor och utmaningar men så har man de där speciella loppen som man bara måste springa varje år. Nu i söndags så sprang jag mitt sista planerade lopp för detta året och tänkte jag skulle sammanfatta dessa här. Några har fått en lite längre beskrivning så de länkas iväg till sina respektive berättelser. Blir nog lite mycket text så för att göra det lite bättre för er så delar jag upp det, så blir det något mer att se fram emot helt enkelt. Dessvärre har jag inte så mycket bilder från loppen heller.. så det blir en medaljkavalkad!
 
 

Vasaloppet - Öppet Spår
Datum: 26 Februari
Tid: 09:48:35
Sträcka: 90 km 

Hastighet: 9,17 km/h 
Tempo: 06:32 min/km  

 

En mil i kroppen innan, inte alls bästa uppladdningen men hopp om att kunna genomföra det hyfsat ändå. Men det kändes att kroppen inte var van vid längre påfrestning så lite muskler gav upp halvvägs eller så. Hade otur med vallan som elakt skrapades bort av halvt hjälpsam och halvt icke-tänkande vallaservice. Hade köpt till valla kvällen innan, dyr men bra valla då jag inte har så pass bra kunskap om det än. Hade en liten del av fästet som skrapade i när jag åkte så tänkte att vallaservice på plats vid andra stoppet kunde hjälpa mig. Men de lyssnade inte utan skrapade bort allt och satte dit något enklare sket. Ok glid men sämre fäste efteråt. Aldrig heller sett så mycket upplogade backar förrut, nästan alla större backar var sabbade och överallt låg det avknäckta stavar och trugor. Folk var väl livrädda när det går för fort men att förstöra spåren gör det ju bara ännu jobbigare att åka nerför. Så det gick inte så bra som jag hade önskat. Men vädret var fint..


Lundaloppet
Datum: 5 Maj
Tid: 00:45:39
Sträcka: 10 km 

Hastighet: 13,14 km/h 
Tempo: 04:34 min/km

 

Gick lite bättre än väntat så nöjd. Dålig träningsmängd innan så var lite nervös att man skulle få en alltför dålig tid. Höll jämnt bra tempo så kände mig aldrig riktigt slut eller att det var jobbigt, göttans! Härligt väder, lite blåsigt men inget som direkt besvärade. Så det hjälpte att vila sig i form inför loppet. Hann inte träna tillräckligt innan så blev vila vila och åter vila. Det är något med lopp som driver fram extra krafter i en.

 


Göteborgsvarvet
Datum: 12 Maj
Tid: 01:45:07
Sträcka: 21,2 km 

Hastighet: 12,1 km/h 
Tempo: 04:58 min/km


Bra väder, behagligt. Körde i lugnt tempo och det höll hela vägen. Även här blev det till att vila i form efter lite för lite träningsmängd innan loppet. Är ju lite väl tajt efter Lundaloppet för att hinna få in så mycket mer träning. Kändes oväntat bra efteråt så hade nog mer att ge men är väldigt nöjd. Har förhoppningsvis min plats kvar i samma startgrupp för nästa år. Tänkte mig springa ett seedningslopp i mars under 2013 så antingen att man säkrar sin nuvarande plats eller lyckas hoppa fram någon grupp. Hade varit super om man kunde komma lite längre fram. Lite mer stress på morgonen innan loppet men skönt att komma in tidigt. I våras åkte jag upp med en polare och när jag hade sprungit mitt varv och kommit i mål så lyckades jag precis ta mig igenom målområdet och tillbaka till startgrupperna för att vinka iväg hans startgrupp. Det är något extra de!

 


Vätternrundan
Datum: 15 Juni
Tid: 11:59:00
Sträcka: 300 km 

Hastighet: 25,03 km/h 
Tempo: 02:24 min/km

 

Vätternrundan fick en så pass stor berättelse att det blev ett helt eget inlägg. En händelserik runda som gav mig en 2 timmars tillägg på tiden, vilket jag mer än gärna hade kunnat skippa.

 


Race Report Jubileumsmarathon 2012

2012-10-1621:12:32
Jubileumsmarathon Stockholm 2012. 100 år sedan som vi hade OS i Stockholm med tillhörande marathonlopp. För att fira detta satte de ihop en jubileumsmara med nästintill samma bansträckning som för 100 år sedan. rätt så kuperat och roligt nog efter dåtidens sträcka vilket är 40,1 km, 2,1 km kortare än idag. För de som önskade kunde man få sin sluttid för 40,2 km distansen och sedan kunna springa en 2 km slinga för att få full distans. Vid start hade jag ännu inte bestämt mig hur jag skulle göra. Jag har under veckorna innan haft stora problem med mina knän. De har värkt extremt mycket och det gjorde mig nervös när jag inte kunde springa 9 km tidigare men nu ska springa en mara. Sedan var det ju ett jubileumslopp som skulle efterlikna 1912 version så mycket som möjligt och maror finns det gott om.
 
 
För att få mer känsla i loppet fick alla som anmälde sig en vit näsduk att knyta upp på huvudet, vilket jag självfallet hade. Köpte även en vit bomullströja på H&M av lite gammal stil så den sprang jag i. Bomull har en fantastisk egenskap att suga åt sig fukt och det kändes under loppet. Körde på mina vanliga lite lösare shorts, det fick fungera bra. Men det var många som klädde ut sig rejält. En sprang som golfare med klädsel i tidsenlighet samt även emd golfklubbor! De ni!
 
Kul lopp med mycket skoj runtomkring. Fantastisk start på loppet. Samlades i startgrupper utanför Stockholm stadio, var i grupp 2. Sedan efter att ettan startat gick man marschera in, ett halvt varv med jubel från publik, sedan startskott av 50 musköter och så halvt varv ut med ännu mer jubel. Fantastiskt! Sedan gott mod framåt, bra mjukt tempo och bra väder. Dock började mitt knä värka lite vid 9 km. Sedan blev det lite värre. Hade köpt specialtejp för ändamålet som jag tejpat upp mina knän med men p.g.a. kroppsbehåring och svett lossnade den rätt så fort och slutade ge mig stöd. Fick gå vid 2-3 tillfällen innan vändningen vid 20 km. Därefter blev det mer stop för promenad och mindre och mindre sträckor som gick att springas.
 
 
Sista 15 km blev det mest gång i backarna och försök till lite löpning i 50-100 m sträckor. Två gånger stannade jag till vid sjukvård och fick tejpat men det hjälpte sådär. Kom slutligen i mål, det gjorde fruktansvärt ont men det slutfördes. Skippade den extra 2 km slingan då jag hade värk och pina så det räckte, tackar. Mina knäbesvär tog bort lite av det roliga i loppte men det var kul ändå, folk klädde ut sig och det var mycket att uppleva så klart värt det. Sjukt gott att bita i en citron eller apelsinklyfta under ett lopp, hoppas fler tar efter 1912 års modell! Får bara avsluta med en kul kort dialog mellan en löpare framför mig och en väldigt ung funktionär som delar ut sportdryck.
Löpare: "Finns det energybars kvar någonstans?"
Funktionär: "Nej, de är slut" ...... "Om du bara hade sprungit lite snabbare".
Kan sägas att löparen blev väl inte helt nöjd med svaret men lite humor är det. =)

Race Report Vätternrundan 2012

2012-10-1616:46:00
Tänkte jag skulle ta och få ihop en liten period nu av lite reflektion över loppen man kört under 2012 samt lite tankar om framtida lopp. Samlade ihop lite information om vad jag plitat ner om årets lopp och insåg att jag var rätt så detaljrik i min nedskrivning av Vätternrundan att den kunde få förtjäna ett eget litet inlägg här.
 
Det blev en liten annorlunda Vätternrundan än vad jag hade tänkt och på ett sätt stämmer tiden 11:59:00 men samtidigt lekar jag även med tiden 10:10:00. Ska försöka förklara varför.. men officiell tid är väl det som gäller.
Jag hade planerat att införskaffa ett par nya hjul för loppet, ett par lågprofilshjul. Det blev så lyckligt att jag kunde få köpa ett par fina hjul för bra pris.. det tog bara lite längre tid att få dem än först tänkt. De kom fram till mig i Motala. Så egentligen skall man inte köra på något nytt under ett lopp som detta men jag kunde inte motstå. Så jag skiftade kassett och allt och på med de nya hjulen. Dessvärre hade jag problem att pumpa i luft så då klockan redan var 20.00 .. isch valde jag att plocka bort dem och sätta dit de gamla hjulen. Tar det som ett tecken att inte prova nytt.
 
 
Lite sömn och sen på morgonen, tidigt med soluppgång och regn stack man mot start. Något klingar till på marken så jag tvärnitar, låser bakhjulet som dras en bit mot asfalten. Hittar inget, troligen en sten och fortsätter mot start. In i min fålla och 2 minuter efteråt är vi på G! Jag skulle starta med en grupp från klubben men har haft svårt att ha kontakt med dem och hittade dem inte heller vid starten (inte mycket tid så..) så det blev till att köra solo, helt ok ändå. Ner mot Huskvarna regnar det som f*n. Det är runt 7-8 grader och ett litet parti innehåller även hagel. Ett öppet fält bjuder på kraftig sidovind så vi samtliga kör med viss lutning, ser rätt lustigt ut. Det flyter på bra, har en snitthastighet på 32.5, bättre än tidigare lopp och man flyger fram känns det som. Min dryck på resorb och dextropur fungerar utmärkt och energin är på topp. Äter lite mars och snickers och det går undan.
 
Första planerade stoppet efter Gränna susar jag förbi. Både för jag vill se hur få stop jag kan göra det hela på samt att om jag stannar kommer jag bli så frusen att jag inte kommer kunna cykla vidare. Strax innan Huskvarna blir vi lite lätt omdirigerade av polis. Framför oss har det skett en olycka och det är ett par ambulanser på plats. En cyklist står innanför "avspärrningen" och hoppar och ser allmänt panikslagen ut. Mellan ambulanser ligger en man med maskin kopplad om bröstet som ger HLR. (Fick senare reda på att det eventuellt är en finsk man på 73 år som kört loppet en 20 gånger som dog av en hjärtattack). Just som man passerar vet man inte vad det är, man ser mannen och man blir lite ledsam, lite rädd, lite försiktig. Det satte sig rätt så djupt, en olycka i ett lopp som detta kan hända så lätt och vem som helst. Men i Jönköping börjar tankarna blandas mer med loppet och man sätter lite mer fart igen. Det flyter på bra och börjar planera mitt första stop. Ska man ta i Fagerhult som är rätt så precis halva loppet eller Hjo, en bit in på andra halvan. Jag bestämmer mig för Hjo så har jag gott om vätska i flaskorna till målet.
 
Ödet ville dock annorlunda. 8 km innan Fagerhult hör jag en explosion precis bakom mig och känner ett vinddrag på ryggen. F*N! Punka, inte det jag vill ha alls.. någonsin! Men man kör åt sidan och inspekterar.. däcket small.. aha.. inbromsningen från imorse på hjul som var för gamla för att köra loppet med. Det tänkte jag ju inte på, var fokuserad på de nya hjulen innan loppet. Slang har jag men inget däck. Pillar in en slang och tänker att om man har lågt tryck i kanske det håller iallafall till Fagerhult. Man vill ju inte bryta och får alla möjliga idéer. En annan man får punktering bredvid mig och håller mig sällskap en stund. Han informerar mig om att jag kan få hjälp av servicebilarna som kör runt så bara vänta och vinka in. Dock väntar jag 10 min... 20 min...30 min. Bakom mig är en bro med lite folk som stannat och tittar intresserat hur det går för mig, en går t.o.m ner och pratar med mig. Han berättar att de har en butik någon 100 m bort och de öppnar om en 30 min. Har jag inte fått hjälp innan dess så fick jag hans nr att ringa så skulle han hjälpa mig med däck. Vänliga människor det finns.
 
 
Dock kommer slutligen en bil och plockar upp mig och tar mig till Fagerhult där jag får nytt däck på! Prima! Passar även på att inspektera framdäcket och jodå.. det är sprickor lite överallt så det byts också. Nya däck på, fyller på med dricka i den tomma flaskan, äter lite banan och saltgurka och sen bär det av igen. Benen är inte igång och kommer inte igång heller under resten av loppet heller. Med vetskap att min ambition är helt förstörd nu så tar jag det lite lugnare. Vädret bättras på, sol och värme så får ta ett snabbt stopp och ta av mig min regnjacka. Sedan kör jag på hela vägen in till mål i Motala. Som vid de senaste långloppen lägger mina lårmuskler av och vägrar hjälpa.. tror jag måste arbeta på dessa. Så backarna blir en pina. Men slutligen, med ett snitt på 30 km/h kommer jag in till Motala och jag kan äntligen cykla till tältet för en välförtjänt liten öl, en dusch och sen pizza! Slutligen somnar jag gott i tältet på min luftmadrass som även den har punktering och innan jag hinner sluta ögonen ligger jag på marken och känner varenda liten ojämnhet... mmmm.. i år är ett speciellt år.

Race Report Tjurruset 2012

2012-10-0810:14:00
Lördag morgon, snabb frukost, packa ihop det sista och sedan iväg från min polare i Södertälje och kör mot Åkersberga för mitt första Tjurrus. Hade min FM sändare så peppar upp mig med min inför tävling spellista! Works like a charm! Kör smidigt genom Stockholm och kommer sedan in till bilköerna i Åkersberga och köar mig långsamt fram mot en parkeringsplats. Kan nämnas att min inställning till loppet varit positiv men hela arrangemanget inte lika positivt. Har mailat dem flera gånger med frågor utan svar från dem. De lockar ut alla på ett lopp där man ska bli så skitig som möjligt men har begränsat med duschmöjligheter. Lite annat som fått mig att vara lite negativ till det men måste säga att själva loppet var toppen!
 
Väl på plats så är jag ute i god tid och kommer i perfekt timing för att se sista damgruppen springa iväg. De är peppade och när startskottet går springer de iväg över den åker man startar ifrån och försvinner iväg bortom hörnan.. eller nej, de börjar köa direkt.. hmmm, bra att veta, stopp direkt, check. Vänder om och går igenom området med tält, dusch och väskinlämning så man har koll på läget. I högtalarna ropar de ut att om 5 min beräknas årets vinnare i damgruppen komma i mål och det kan ju vara kul att se hur leriga de ser ut, vad man har att vänta sig. Förra året hade de den hårdaste banan hitintills och vinnaren i dam klassen kom in på 52 minuter. I år kom hon in 8-9 minuter senare än beräknat så bedömdes till ännu hårdare bana. Men hon såg inte så lerig ut så lite besviken blev man.. såg ju fram emot att bli redigt skitig.
 
 
Börjar göra mig iordning och ska lämna in väskan. Deras system var att packa ner väskan i större påsar de hade tillhanda men de var redan slut!! Hur då? De vet väl hur många anmälda de har till loppet? Aja, de slänge ut lite mindre vita påsar och avspärrningsband som jag använde och skapade en svartvit dammsugare (bakelse) och lite avspärrningsband och en jäkla massa siffror överallt som skulle vara mitt startnr. In med väskan, på med handskar och in mot startfållan. Lerig geggig startfålla där man med hjälp av Friskis & Svettis lyckades trycka ner sig och nästintill fastna i marken innan start. Slafs slafs och höga knän!
 
Startskottet går och alla springer iväg! Whooa! Nu bär det av! Som jag trodde, kö direkt. Smalt spår och många som vill fram. Obanad terräng och det är viktigt att ha koll på var man sätter fötterna så man inte stukar något. Tack o lov finns det gott om folk bakom som mer än gärna vill fram och gärna puttar sig framåt, hjälper verkligen alla att ha en trevlig tid. Vill man satsa på en PB på en helt ny bana så satsa på en tidigare startgrupp, det är jobbigt nog som det är! Iallafall, första biten är helt ok, det är rätt kuperat men går bra att springa. Vid 1 km kommer man fram till backen som de omnämnt mest av allt. Den branta, långa, hala backen där alla utan dobbar kan komma till att behöva krypa. Mer eller mindre.. det är bara denna backe de omnämnt om banan som besvärlig, inget annat. Med skor helt utan dobbar börjar jag leta banor upp och man zickzackar uppåt och letar gräsfläckar man kan springa på utan att halka. Det går långsamt, det är jobbigt men man småspringer uppåt. Långsamt går det men slutligen efter många minuter når man toppen av backen och man sätter fart nerför igen för lite "vanlig" obanad terräng. Hepp, det var ju inte så svårt.  
 
 Det går vidare och man springer snart förbi vätskedepån men just nu behövs inget. Springer vidare och det finns lite omkullvälta granar man får antingen krypa under eller klättra över. Kul! Lite hinder på vägen. glad att man hade handskar på sig så man kan ta tag i träna utan problem. Även praktiskt när folk inte trycker ner grenar utan för dem framför sig så de piskar sönder ansiktet när de åker tillbaka igen. Mmmm, skönt. Några meter fram så börjar det bli geggigt. Folk börjar dela på sig och letar lite olika vägar för att ta sig fram på bästa möjliga sätt. Det blir mer lerigt och man börjar vada i leran som stundtals täcker skorna, stundtals strax under knäet. Löpningen har försvunnit och det är mer långsamt vadning och klättring över stenar, lera, större rötter och annat. När man tror att man kommit förbi det leriga och kan börja springa igen.. väntar mer lera, djupare lera och lite mer vattenliknande sörjor. Löpningen försvinner helt och man börjar bli tung och blöt rätt igenom. Vid en 4 km gräns kan man börja springa igen och det övergår till en hel del klättrande uppför branta kullar där sten och mossa blir halt som f*n och man får ta sig långsamt uppåt, steg för steg för att inte halka ner igen och slå sig. Upp och ner, hoppa mellan stenar och blöt mark och ta sig sakta framåt och väldigt ofta hålla sig i träd och grenar för att inte ramla.  
 
Ett speficikt parti minns jag då folk letat sig runtom träsket och springer i ett av 6 olika gångar som skapats. Plötsligt inser jag att de vit/röda banden vi följt inte längre syns. Men man springer på, följer massan och någon minut senare ser jag återigen banden. Tittar bakåt och ser den tilltänkta banan tydligt markerad men inte en enda löpare som följer utan alla springer runtom för att undvika att bli blötare.. som om det spelar någon roll.
 
 
Banan fortsätter att omöjliggöra löpning eller så känns det som åtminstone. Mesta delen av tiden går åt att vada, gå och köa och inte alls springa.. som man kunde tänka sig att en löptävling kunde innehålla. Ofta blir det vattenhål där stegen tas försiktigt för att identifiera vad man har att trampa på. En gren, en stock, grundare vatten eller varför inte ett hål som gör att man går från att ha vatten i midjehöjd för att sedan ha den i brösthöjd och steget därefter i knähöjd. Mycket omväxlande och överraskande! Har själv svårt att veta var exakt vad som hände när på banan men kan väl säga att det mer eller mindre beskriver banan helt ok. Vid 6 km hade de satt upp en läktare som ett trapphinder som tog en upp en 2 m för att sedan sluta tvärt. Omväxlande hinder och när man landade fick ryggen en chock och den känner jag fortfarande av. Smidigheten själv gör en ståtlig landning platt på fötterna! Vänliga människor fanns det också. En tog sig tiden att inspektera mina skor och varna mig om att mina skosnören gått upp. Men det var lugnt, det var bara gräs och annat skit som stack ut. Såg faktiskt ut som jag hade 4 par skosnören som slungrade sig runt i en enorm härva på skorna.
 
När det började närma sig mål.. en 3 km innan så hade de preparerat ett kryphinder på någon decimeters höjd som tog en ner till diket.. ett långt dike på vad som helst mellan 300 till 800 m.. I have no clue men det tog tid. Det var kö och det gick långsamt framåt. Leran sträckte sig upp till brösthöjd och var grå/brun till färg, en fantastisk massa som kan likna en grå sås med lätt redning, inte för fast och inte för lös utan bara perfekt! Men det skapade gemenskap för folk, allra minst jag, kunde hålla käft utan utbrast både det ena och det andra. Tyckte exempelvis att det skapade en fantastisk gemenskapsanda för alla som kröp framåt då några enstaka försökte klättra fram högre upp på dikeskanten och alla buade och uppmanade funktionärer och åskådare att, på valfritt sätt, putta ner dem i gyttjan igen. Hehe, kul. Någon fick lite skit i munnen och använde fingrarna för att torka bort det... en reflex som helt undgott att hela armarna var täckta av lera så det gick inte direkt som han tänkt sig men det roade alla oss andra väldigt mycket.
 
När man väl kom upp ur leran så fortsatte banan en 2 km med lite mer lerig hinder och löpning på hal gyttja mitt på en åker och sedan slutligen kom man in i mål, betydligt lerigare än segraren i damklass.. osäker men misstänker de sprang en annan bana. De kom in från ett helt annat håll mot målet än vad vi gjorde. Får undersökas. Men kul var det! Ska nog prova på det återigen men testar nog Tjurruset i Karlstad nästa sommar. Min sluttid denna gång på 1 mil lera blev 1 timma och 24 minuter.
 

.
Nu väl hemma så försöker jag rengöra mina skor och kläder. Valde kläder jag sedan kunde slänga men blev övertalad om sentimentala skäl att spara min vita (!) tröja och byxorna så en eftermiddag senare har jag äntligen fått bort tillräckligt för att känna mig säker på att kunna köra dem i tvättmaskinen. Lyckades få badrummet översvämmat av en brunaktig vätska, hehe.. rätt överraskande, tyckte väl fötterna kändes lite blöta! Så oavsett vad folk säger, vill ni testa på detta nästa år, ta kläder som ni kan slänga efteråt.. det gör det hela så mycket enklare. Nu var det en tröja som jag använt samtliga tävlingar från start till Göteborgsvarvet detta året. Men nu ska den väl nästan ramas in, med lera, blodfläckar och allt.
 
 
Kan tipsa om att kolla youtube, folk slänger upp filmer på loppet så kan ni få en känsla på hur fantastiskt det är.

Race Report Lidingöloppet 2012

2012-09-3018:17:00
Så blev det äntligen fredag lunch och det var dags att packa ihop på jobb, sätta sig i bilen och köra den långa och ack rätt så trista vägen till Stockholm. I korthet kan man väl säga att resan upp gick smärtfritt förutom konstaterandet att musiken på radion är väldigt kass. Inget kul att lyssna på så känns lite som det är dags att ladda upp med lite nya skivor. Tack och lov så finns det Bandit Radio från ungefär Linköping och framåt. Ett stop i Södertälje där jag skulle sova, en snabb körning in till Lidingövallen för att hämta nummerlappen, titta lite på mässan, utmana min polare i skidåkning och sedan tillbaka igen för pasta, köttfärssås, lite dålig tv och sedan sömn! Passade även på att gå igenom kuvertet med nummerlappen och tillbehör. Det saknades en ombytespåse!! Nej, den fick du plocka vid sidan av vid nummerlappsutdelningen... ah.. visst ja.. det hade jag glömt.. lite opraktiskt.. skit också, får man springa inom och hämta ut en sådan innan man går mot start. Fan, inga säkerhetsnålar heller... tur man samlat på sig en hel hög genom åren och numera alltid tar med 4 i reserv... illa Lidingöloppet!
 
Lördagen, tävlingsdagen! Vaknade till klockans ilskna tjut vid 8 och det blev direkt ompackning av nödvändiga prylar att ta med och frukost. Yoghurt, ägg och macka med någon röra på. Kaffe och blåbärssoppa. Gott och mättande! Byter om, sätter sig i bilen och kör in mot Stockholm. Vi kör in i god tid för att komma till min start som ska gå 12:40. Körde igång google maps och dess GPS funktion. Istället för att köra runtom centrum tyckte den att det var en bra idé att köra igenom. Så trafik, rödljus och annat gjorde att det tog lite längre tid än först tänkt men slutligen kom vi ut till Ropsten där vi bytte till buss. Det har gått riktigt smidigt alla tidigare år då vi kört på samma sätt men i år verkar det som nästintill alla skulle ta bussen. Kön var sketnalång! Det här skulle ju ta en evighet! Paniken börjar krypa närmare men vi ställer oss längst bak som duktiga människor vi är. Det kommer plötsligt en buss och ställer sig längst bak vid kön och plockar upp folk som står sist. Klockrent!, tyckte jag. Men vi hann inte med den. Alla väntar dock på att det kommer en buss till och blir en lucka till resten av kön. Det kommer ingen mer buss men dock mer folk som fyller på kön.. där vi inte står.. Röfv! Nytt försök att stå i kö och kommer slutligen med en buss över. Tiden tickar och det finns ingen chans i helvete att jag kan lämna in min väska för att skickas till målområdet. Inte heller någon överdragspåse utan jag slänger ner allt jag inte ska ha med mig i min väska, lämnar in den i den andra väskförvaringen och joggar senl hela vägen till start, stressad! De spelar min pepparlåt i högtalarna (Just Idag Är Jag Stark - Kenta Gustafsson) och jag peppar till medan jag joggar mellan folket som glatt och ledigt traskar framåt. 
 
 
Jag kommer kommer till starten och springer längst med startgrupperna och letar mig ner mot startgrupp 2. Hittar "dörren" och springer in. 4 minuter till godo innan starten går. Gött! Jag hann! Uppvärmningen tog jag hand om hela vägen till starten så det är bara att invänta startskottet. Det smäller och the game is on! En tjock c:a 25 m lång linje springer iväg och det är blött och geggigt överallt. En smal stig på c:a 1 m bred slingrar sig fram och alla vill ta en del av den. "Fuck it, We do it live" brister ut i mitt huvud och jag springer ut på ängen istället för att trängas med massan. Klafs klafs.. här var det blött och mina skor svämmar över att vatten. Crap.. det kommer att försvinna men lite surt att bli dygnsur och geggig redan efter 200 m. Men då är det iofs gjort och kan ju förhoppningsvis inte bli värre. Massan springer vidare och nu övergår banan till att bli ungefär 4-5 m bred och det är mycket folk som ska in så det blir stop lite varstans. Det går långsamt och man börjar gå lite men ingen stress.. gott om kilometer att springa ikapp på. Försöker hålla gott tempo och använda nerförsbackarna att springa om folk, de flesta brukar hålla tillbaka där medan jag ruller på nerför. Fort ska det gå! Någon springer med vandringsstavar och petar folk i hälarna. Jag springer bredvid honom och han viftar frenetiskt med dem överallt. Jag tar några extra långa kliv och springer ifrån honom och lägger mig lite bättre till längre fram.
 
Efter första milen känns allt gött. Pulsen ligger på en behaglig nivå, inga flämtande andetag och det känns bra. Lite våta fläckar varstans längs med banan men så länge man har ögonen öppna kan man lätt undvika dem och inte halka. Publiken är igång och hejar fram både vänner och helt okända. Publik har ett fantstiskt sätt att ge en extra energi. Vid vätskedepåerna tar jag lite energidryck som här levereras av Powerade. En blå sötsliskig sörja jag egentligen inte alls uppskattar så jag tar en klunk eller två och sköljer ner det med ungefär lika mycket vatten innan jag drar vidare. 
 
 
När vi passerar 15 km vimpeln utbrister jag glatt och högt "Göttans, halvvägs igenom. Hurra för oss, fy fan va bra vi är!". Några tävlande i närheten ler lite lätt åt mig och några stönar och frustar vidare på. Kanske lite avis på att man fortfarande hade energi att kunna prata. Någonstans på spåret står det tre pers med en stereo med sig och just då spelas "Gangam Style" och det är mycket passande en nerförsbacke. Jag korsar mina armar och galopperar nerför backen till toner av Syd Koreanska texter. De skrattar till och de runtom ler lite och blir väl lite glada av lite spexande på vägen. Lite senare springer jag förbi två tjejer som står med varsitt papper med en bild på en stor fin köttbit, lite som en T-Bone steak. När jag springer förbi säger jag lite drömmande "Kött...". De skrattar till och hejar på. Vet dock inte varför de hade bilder på kött..
 
Efter 2 mil börjar det bli riktigt jobbigt. Det blir mer kuperat och det väntas 3-4 jobbiga backar, bland annat de berömda backarna Abborrebacken och Karinbacken. Pulsen är bra och det är ingen fel på min kondition. Däremot har musklerna i mina ben vid det här laget börjat streta emot och tycker det är jobbigt. Det är alltså styrka och mjölksyratröskel jag ska jobba med under vintern. I de jobbigaste backarna går jag upp och försöker rädda lite energi till resten av vägen. Klockan som håller koll på min framfart har börjat sakta att öka i snittempo. Fram till ungefär 2 mil höll jag 5:16 tempo i snitt och därefter börjar den lägga på en sekund för varje kilometer jag springer. Gah! Måste åtminstone klara 2:45 tänker jag och börjar räkna i huvudet. Jo.. det kan gå..ge inte upp nu. Springer på och backarna kostar mig tid. Efter Abborrbacken känner jag att jag får en rätt så bra hållning. Det liksom drar i ryggen på något sätt. Ah, det är ryggmusklerna som fått någon krampkänning där och drar ihop sig vilket gör att jag blir redigt rak i ryggen. Jäklar vilken skum känsla. Gött nog så försvinner det efter ett par kilometer.
 
Jag trycker i mig energi och tvingar mina ben att hålla uppe tempot men backarna retas tillbaka. När det är 1 kilometer kvar skriker jag ut till alla " Sista kilometern, kom igen, pressa på sista biten nu. Gött jobbat!". Hela klungan ökar på och det går fort igen. Sista kilometern, spurta på! Folk hejar på och snart ser man böjen där skogen öppnar upp sig och man kommer på upploppet med gräs/gegga och folk runtom som hejar på! Spurtdags! Jag klappar mina händer och hejar på de tävlande och publiken att heja på oss! Några nappar men inte så många som jag ändå trodde. Skit samma, det här är sista metrarna, ut med all energi som finns kvar! Jag ökar takten och får ett göttans tempo och springer om alla på rakan. Nästan lite för snabbt.. ser ju ut som jag inte sprungit 30 kilometer. Men skitsamma, det ska avslutas med stil! Studsar in över mållinjen och får min medalj! 3:e Lidingöloppet.. Done! Tar en banan på vägen ut och ett glas cola. Nom nom, gott. Får en flaska med Powerade som jag tar två klunkar ur men den är inte god.. så den går till återvinning. Sluttid på 2 timmar och 44 minuter och 28 sekunder. Klarade under 2:45 precis! Nästa gång, då jäklar i det ska jag ta mitt PB på 2:33.. det ska gå, det bara ska gå!
 
 
Så i mål.. då är det dags att börja gå mot strömmen av folk ner mot Lidingövallen och hämta väskan. Det går långsamt.. mycket långsamt.. jag blir kall och musklerna börjar bli stela och värker. Det gör ont och jag vill bara fram. Kommer slutligen till Lidingvallen och hämtar ut min väska. På med en tröja och letar sen efter dusch som ska finnas i området så jag slipper gå tillbaka hela vägen igen. Enligt kartan ska det finnas men inga skyltar någonstans. Slutligen följer jag lite folk som ser ut som de ska duscha och jodå, där fanns det ombytesrum. De är fyllda med människor och jag hittar slutligen en lucka att byta om i. Det är glatt humör och folk pratar om loppet. I duschen är en dusch med ljummen vatten och en med iskallt vatten. Folk springer in och ut och huttrar över att det är som rinnande is. När det är min tur får jag den iskalla duschen, självfallet. Det är kallt, så jäkla kallt! Men om man testar att vrida på det här vredet... jodå, där blev det ljummet. Verkar som folk var lite väl trötta ändå.
 
Nyduschad, ombytt och färdig. Buss in till Ropsten och sedan bil tillbaka till Södertälje. Kvällen fortsätter med burgare på en steakhouse och öl! 300 grammare med bröd, bacon, pommes, ost, coleslaw, grönsaker och härlig steak sauce. Sköljer ner med en välförtjänt Newcastle!
 
 
 

Kalmar Ironman

2012-08-2011:11:00
I helgen kördes Kalmar Triathlon med Ironman distans. Denna tävling har funnits i flera år med samma distans som en Ironman men då den inte haft kontrakt med varumärket Ironman har den istället kallats för Järnmannen. I år är första året under namnet Ironman och det har gett både postiva och negativa effekter. Det positiva är att den är större, det är fler som deltar och man tävlar även om platser för Ironman Hawaii, 40 om jag inte missminner mig. Däremot innebär det att det blir fler som deltar, alltid kul med mycket folk men simningen kan bli desto jobbigare, men även att priset gick upp. Det skall hålla samma standard som övriga Ironman samt även kosta lika mycket. Så priset gick från runt 2200 kr i anmälningsavgift till runt 4500 kr. Detta samt att du behöver vara i Kalmar i 4-5 dagar istället för 3 då du behöver en dag för att gå på obligatoriskt informationsmöte, en dag att lämna in din cykel och utrustning till växlingsområdet, en dag för själva tävlingen och sedan en dag vila.

Förra året, sommaren 2011, genomförde jag denna distans i Kalmar. Jag har inte tränat länge och sommaren 2010 testade jag på min första triathlon i Stockholm. Mycket nervös men det gick vägen och jag var överlycklig hela vägen hem. Istället för att testa på lite fler triathlon och kanske trappa försiktigt upp från Olympisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning) med lite andra distanser och kanske om något år testa på en Ironman (3,8 km simning, 180 km cykling, 42,2 km löpning) men jag hoppade på utmaningen direkt. Dessvärre gick träningen även de året inte helt som tänkt så jag var inte helt i bästa form för en utmaning som denna.. men jag gav inte upp, jag utmanade mig själv och jag lyckades! Detta år blir det ingen ny utmaning då jag inte känner att jag är i rätt form för denna summa pengar. Men jag ska utmana mig själv igen och det ska gå bättre. För det är en fantastisk utmaning.

Jag kommer aldrig glömma den tidiga lördagsmorgonen innan startskottet gick. Morgondimman hade precis lättat iväg, den pirrande känslan i magen över precis allt och mina tankar går på högvarv: Varför gör jag detta? Vad har jag gett mig in på? Fy fan va fräckt det kommer bli! Jag kan bli en Ironman! Har jag nu fått med mig allt? Shit va mycket folk! Sån sak vill jag också ha!! Jag Kommer Bli En Ironman! Fan va tidigt det är, finns det kaffe någonstans? Ur Vägen, jag är i grovt behov att få stresspissa! Har jag nu fått med mig allt? Ligger allt rätt? Det ska jag ha på mig till cyklingen, det ska jag ha till löpningen, ska jag lägga det där istället? Shit, jag måste ner till starten, jag är sen (nej, det var jag inte). De spelar Kenta Gustafsson - Just idag är jag stark i högtalarna. En låt jag aldrig hört förrut men som förevigt är förknippad med alla känslor jag hade under mitt lopp. En härlig låt som får igång alla möjliga starka känslor i mig, perfekt för detta lopp, perfekt inför varje kommande lopp.

Starten gick vid Kattrumpan (ja, det heter så) och stranden vätte ut mot Kalmarsund och på andra sidan låg Öland med solen sakta, lite morgontrött, stigandes upp. En fantastisk morgon, soluppgång till kristalklar himmel, vindstilla och en strand fylld med förväntansfulla tävlande i våtdräkter av varierande kvalité och prisklass. Runtom utanför avspärrningen stod stolta och alltför pigga människor med plaketter och hejaramsor. Innan starten skulle gå spelade de nationalsången och det spred en stolt tystnad över samtliga deltagare. Iallafall mig men ingen kan stå oberörd och lyssna på nationalsången, stirra ut över denna fantastiska morgon och veta vilken fantastisk dag och utmaning som står framför en bara några minuter ifrån. Jag kände mig stor, större, störst och samtidigt så minmalt liten och ödmjuk, stolt.. det är obeskrivligt. Högtalarna tystnar, speakern berättar att nu är det bara 2 minuter till start.. glasögon på, allt sitter rätt, dragkedjan är uppe, vaselin på.. 1 minut kvar.. tar några steg närmare vattnet, låter den större massan tävlande vara framför mig så man inte riskerar att bli översimmad.. startskottet smäller, det väller ner starka människor ner i vattnet och simmar starkt och vant iväg med riktning mot Öland.. jag går framåt mot vattenkanten, vadar ut en bit och sedan är jag iväg mot min livs utmaning!

RSS 2.0