Skam den som ger sig

Vill börja med att be om ursäkt för extremt långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa det.

 

Äntligen dags för Malmö Triathlon. För att leka triathlet så är det tämligen dåligt av en att enbart köra ett triathlon under ett helt år men blir väl ändring på det under kommande år. Allt nerpackat kvällen innan, upp tidigt för en fin frukost bestående av ägröra, bacon, yoghrust och lite müsli. En proviva shot (förhoppningsvis kan motverka min magknip som jag alltid fått efter simningen, tog en kvällen innan och en nu på morgonen) och en del vatten. Sedan kom jag hemifrån lite lite efter beräkningarna men så är jag alltid iofs ute i alldeles för god tid.

 

På plats var det strul med parkering men slutligen blev bilen parkerad, biljett köpt och fick traska till start från parkeringsplats längst bort, självfallet. Kom till växlingsområdet, kom in och hittade min plats efter lite luskande och traskande. Ställde upp cykeln och ställde iordning allt som skulle användas under dagen. Lämnade in väskan och sen lite vila och ta en tur runt för att se var jag ska in och ut sen under tävlingen. Deltog i det förra året också men den har blivit större nu (uppenbarligen tredje största efter Stockholm och Kalmar) så det var lite mer optimerad upplägg och andra in och utgångar. Så fick orientera mig så jag fick korrekt bild av området och sen på med våtdräkt för att få en kort insim innan starten. Försökte ha snabbare byten i år så försökt minimera antalet prylar samt kör med tribyxor samt tri-linne som jag hade på mig under våtdräkten. Dessvärre var jag ändå lite sen på det så blev inget sim innan utan direkt till startfållan och ner i vattnet.

 

De hade återigen en lina som start där varje person ska ligga framför och hålla i linnan tills startskottet går. Simmade längst bort till den vita bojen men det var överfyllt redan och fler människor kom. Så jag och flera andra valde att bre ut oss förbi den sista vita bojen i höjd med repet. Bara för att inte det skulle bli för trångt men fick tillsägelse att vi måste hålla oss på insidan av bojen så ja.. in och trängas med de andra. Kul. Aja, blir väl panikstart igen som förra året och helt utan någon nedkylning/insim.

 

 

Startskottet gick och det blev kaos, som väntat. Försökte snabbt hitta fötter jag kunde följa och gjorde mitt bästa att haka på men som alltid hamnar nästan per automatik alltid lite strax utanför. Men simmade på och kände att jag inte simmat in tillräckligt. Gick att andas men inte så avslappnad som jag hade velat. Hittade slutligen ett par ben jag följde men det var mycket fokus på att hamna rätt. Mycket folk runtomkring efter första svängen och man blev lätt instängd och fick simma om. Armarna och axlarna kändes redan trötta så antar jag är klen i simning (eller ja, jag vet att jag är det) och de var nog trötta efter gårdagens tävling. Skit. Men jag pinnade på och fick ta emot två slag från en och samma simmare. Först ett lätt och en ett rejält över ansiktet och glasögonen. Kom in liten skvätt vatten men de satt bra på plats, fick bara rätta till dem lite lite. Sånt man får tåla och simmade på. Blev inte så farligt så det får man vara nöjd med. Mindre vågor idag och inte lika strömt men däremot trött i armarna så kändes som plus/minus noll.

 

Första varvet avklarat och jag försökte bibehålla någorlunda bra fart. Började även känna av ett visst tryck av vätska från insidan. Piss också, det är inte det jag behöver. Tänkte till förra året när jag fick springa med plågande blåsa samt kraftig magknip. Helt omöjligt att ha en högre hastighet. När halva andra varvet var klart började jag öka takten och få upp lite hastighet. När jag  var inne på sista raksträckan ökade jag på ytterligare och försökte ge allt för att komma in så fort som möjligt och få en hyfsat ok tid. Lite sent att tänka på detta nu dock. Började ha mycket koll på bojarna också så tror min hållning fick ta lite stryk av detta men kunde ändå pressa på och dra om lite folk i slutet. Simmade in mot bryggan för att ta mig upp på land och kände mig lite besviken. Hade fördelat krafterna fel, det fanns fortfarande kraft och energi kvar så hade kunnat öka takten långt tidigare. Måste bli bättre på simningen!

 

Kom upp ur vattnet och tittade bakom mig lite snabbt för att se hur det såg ut. En del bakom ändå så kanske inte helt slö. Började direkt att försöka dra loss karrborrbandet som höll ihop våtdräkten i nacken. Alltid när det är tävling så sitter den stenhårt fast. Fibblade med det och sprang om lite andra tävlanden som valde att gå. Slutligen på vägen mot min plats i växlingsområdet så lossnade den och jag kunde dra ner dragkedjan och börja kränga av mig våtdräkten. Först med höger arm där jag även höll i min badmössa samt glasögon. Dessa släppte jag i armen så jag inte behövde tänka på dem något mer, de sitter bra där. Sedan andra armen över klockan, gled perfekt över. Forsatte bort till min plats och fick snabbt av mig våtdräkten, virade ihop den och slängde ner den under cykeln och lite mer innåt. Hade benen som höll upp stången brevis bredvid så kunde förvara saker där under då ingen kan ha cykeln där. Gjutet!

 

Drog ut handduken och ställde mig på den och drog snabb några tag med fötterna för att torka och få bort lite skit under. Rullade på mig strumporna och på med cykelskorna. Tog upp min energi från hjälmen och la dem i bakfickorna, på med racebältet, på med hjälmen och sist på med glasögonen. Drog ner cykeln från ställningen och sprang iväg ut och mot nästa moment. Fick lyfta och hålla uppe framhjulet när jag sprang. Det var så ojämnt underlag att vätskan i flaskan skumpade ut så det fick bli så. Inte helt lätt att springa med SPD klumpar under skorna heller men det går, man har vant sig. Upp för en Liten backe och snabbt upp på cykeln och iväg i en trång gång och ut mot cykelbanan.

 

Kom ut på cykelbanan och första biten är lite bumpy. Det är mycket kullersten och en del svängar och farthinder så det är inte lönt att pressa på redan där utan i god fart ta sig ut och vänta med att pressa på till raksträckan. Jag hade inte sett att de ändrat banan detta året så antog att det var samma sträckning som föregående år vilket jag tyckte var lite för teknisk, lite för många farthinder och rondeller men var i år mer redo på detta. Vind fanns där och den verkade inte vara så gynnande som jag hade hoppats på. Ville pressa på men lyckades inte vara så smidig och snabb som jag tänkte att jag skulle vara. Absolut, det gick fort ibland men även lite väl segt då och då också med fart på 30-33 km/h. För att få bättre tid än föregående år ville jag snitta 35 km/h eller över.

 

Vid tredje rondellen som vi föregående år cyklar rakt fram i svängde vi till vänster. Ok.. lätt överraskad men hoppades på en bättre bana i år. Strax därefter en skarp sväng till höger och äntligen raksträcka.. en liten bit. Sedan en snäv u-sväng. Oj.. redan tillbaka igen. Kändes som en extremt kort bana men kanske gick fortare än jag trodde.. men något stämde inte. Pressade på igen och fick upp farten och susade fram och körde om någon cyklist. Fick en bra raksträcka men så blev det ännu en snäv u-sväng och man fick sakta ner. Men va i.. ännu en! Upp med farten igen och efter en kort bit så kom det ännu en snäv sväng till höger för att komma på samma bana ner mot starten som även innehöll ännu en snäv u-sväng för att ta sig ut på nästa varv. Så tre kraftiga u-svängar, 3 rondeller och en hel del snäva svängar. På detta en 10 m regel. Man måste hålla sig 10 m bakom cyklisten framför så iom att man kommer ikapp folk och sen ska in och svänga och ha sig så både för att undvika att få penaltybox för att man brutit en regel eller olycka för att man krockar med annan cyklist vid snäv sväng så fick man ofta sakta ner och hålla avstånd istället för att cykla på. Ogillades starkt. Denna bana var enligt mig sämre än föregående år. väldigt många inbromsningar och hastighetsändringar. Det blir ryckigt och energikrävande. Tappade en hel del tid på detta.

 

Men drack rikligt. Det hjälpte att ha flaskan på styret fram så man kunde smutta lite på drickat då och då. På första varvets andra halva tog jag en gel så jag fick ny energi för cyklingen. Det fylldes på med cyklister hela tiden och iom att det är tre varv fanns det gott om cyklister att cykla om samt att hamna bakom när det närmade sig ännu en sväng. Man fick en skön kick när man cyklar förbi cyklar man ser är betydligt dyrare och bättre än sin egna (cyklade om en dyrare version av min egna från samma tillverkare och det sporrade en del) samt även några med skinande fina cyklar med diskhjul och allt.

 

På sista varvets andra halva så klämde jag i mig en andra gel, som laddning inför löpningen. Drack lite extra i slutet också så att jag hade gott om vätska i mig. Kontrollerade både tid och distans på klockan så jag hade räknat rätt. Att jag cyklat tre varv och att jag tagit 4 mil. Allt stämde så när jag kom till vändpunkten var det bara till att fortsätta in mot växlingsområdet. Tog av mig skorna i farten och strulade till det lite så jag tappade mycket fart men fick slutligen rätt på det och kunde trampa på in mot växlingen. 

 

Hoppade av cykeln och sprang ner för rampen och in i växlingsområdet. Det var många funktionärer där som hejade glatt på mig och många i publiken likaså. De brukar iofs vara en glad bunte men tyckte det var ovanligt mycket hurrarop och applåder. Såg mig omkring när jag sprang barfota (gick så sjukt snabbt att springa i bara strumpor och det kändes som man susade fram, utmärkt val att inte ha skorna på) och upptäckte att det var väldigt tomt på cyklar. Iofs var det tre startgrupper så väldigt många var fortfarande ute och cyklade (höhö) men det var ändå betydligt färre än jag trodde. Såg nästan tomt ut. Coolt! Jag ligger alltså långt fram, det var väldigt och högst oväntat. Då förstår jag att de hejar på lite extra. Fan va kul! Eggad av denna insikt sprang jag förbi min "korridor" så jag fick vända och springa tillbaka en plats för att komma till min. hängde upp cykeln, krängde av mig hjälm och glasögon och la dessa på marken. Tog på mig kepsen och krängde snabbt på mig skorna, tack för snabbsnörning och la 1 sekund åt att fundera på om det verkligen var allt.. Ja, det var det så SPRING PIERRE!

 

Sprang bort mot utgången och en funktionär började hojta, peka och skrika mot mig. Ah, nummerlappen var vänd bakåt, den skall nu vara vänd framåt. Vred på badnet och fick ett glatt OK från funktionären och jag fortsatte hålla högt tempo ut. Ännu mer som hejade på och med överraskande starka ben sprang jag ut mot löpbanan och höll på att krocka med en som precis sprungit sitt första eller andra varv. Antar det var en av de ledande och lät honom springa förbi utan att störa honom.

 

Löpningen kom igång med starka ben. Kändes bra och jag var glatt överraskad. Efter en 500 m började det kännas lite tyngre så där kom det ja! Men inte ge mig, inte ge efter utan håll tempot. Två funktionärer var guldklimparna på rundan. De var sjukt sporrande, glada, snackade konstant och även om det mesta var hittepå så var de skitroliga att springa om och få uppmuntrande ord och hejarop från med frågor och kommentarer till detta. Varje varv jag sprang om så hurrade jag tillbaka och tyckte de var grymma!

 

På andra varvet så tog jag min liquid energi och drack halva dosen. Fick ökad energi och försökte hålla mitt tempo varvet ut och likaså tredje. I slutet på tredje drack jag sista biten ur min energi och ökade på tempot för att klara mig under 45 minuter. Det var fantastiskt skönt väder och iom att rundan har både byggnader, grönområden, asfalt, grusstigar m.m. så var den så pass omväxlande att 4 varv inte gjorde så mycket. På tredje varvet upptäckte jag också att vi sprang nerför en liten backe. Den hade jag inte tänkt på de andra två varven.. skrämmande!

 

Publiken vid målområdet var sjukt på! De hejade, ropade, applåderade och var en härlig hög energi! Ett varv klappade jag händerna och eggae på dem och de svarade direkt och alla var på! OH! Det är en sån sjuk härlig känsla! Sista varvet så ökade jag på de sista 300 metrarna. För varje 50 m jag sprang så ökade jag på igen och på raksträckan in mot mål ökade jag på ännu mer och körde en liknande avslut som jag haft på några tävlingar nu, att springa med höga knän, ett enormt men fult leende på hela ansiktet och segergest med händerna hela vägen in mot mål! Kanske ska de bli min signaturmålgång när orken finns. Det verkar iallafall roa publiken och de ger en extra energi sista biten! Whoppa! Målgång och jag har lyckats med ännu en triathlon och glädjen sprider sig överallt!

 

Sluttiden blev 2 timmar och 28 minuter. Det är 2 minuter bättre än mitt PB så satte nytt eget rekord! Simningen var långsammare än förra året och cyklingen rätt så likt, lite långsammare dessvärre. Växlingen hade längre löpsträckor men både T1 och T2 gick snabbare än tidigare och löpningen även där en 3 minuter snabbare än förra året så de blev min räddning för PB. Cyklingen hade nog varit bättre om banan inte varit så pass teknisk som den nu var. Hoppas på bättre nästa år och måste träna mer på min simning. Kanske även skippa en 2 km runda dagen innan, tror inte den direkt hjälpte. Men skitkul var det och ser redan fram emot Triathlon 2014!!