Skam den som ger sig

Idag blev det långpass i Pålsjö i Helsingborg med vänner. Vi träffas som kanske tidigare nämnt varje helg (de som kan) och springer. Idag lite fokus på långpass.

 

Vi började med gemensam uppvärming på 3 km till startpunkten för de olika slingorna. Därefter sprang alla iväg varförsig förutom jag och en vän som sprang tillsammans. Vet inte hur bra det är men det är redigt trevligt. Jag har en som drar ner mitt tempo så jag får ett väldigt lugnt långpass men dessvärre får han ett långpass men i högre tempo. För och nackdelar. Men trevligt, mycket trevligt så jag hoppas det fortsätter så.

 

 

Vi började med att springa milen. Upptäckte att efter uppvärmingen så ökade vi tempot lite men det var fortfarande väldigt långsamt men dock kändes det som ansträngande och jag ville inte öka. Men jag vet att jag kan springa det betydligt fortare och fortfarande känna det som hyfsat behagligt. Där fick man en redig smak av hur mycket som sitter i huvudet och inte i benen. Så tempot ökades lite och efter milen tog vi en klunk vatten och hakade på femman som till större delen var samma spår som milen.

 

När de 15 kilometrarna var avklarade så var det bara till att springa de tre kilometrarna tillbaka till vår utgångspunkt där väskor och bil fanns. Sammanlagt blev det 21.3 km. Kändes i slutet som folk var helt slut och jag hade lite för mycket energi kvar och drog folk lite för mycket så tog sista biten själv med ökat tempo. Uppenbarligen för högt tempo om än lite kort distans, hehe. Men jag gillar dessa distanspass. De är behagliga och väldigt trevliga. Så kan jag ta de högre tempopassen på egen hand under veckan istället.