Invigning av Kullaleden
För några veckor sedan så hörde min polare av sig som nu börjat springa mer och mycket. Sprungit en del helger med honom och det är alltid roligt. Han hade hittat lite reklam om att under lördagen den 1:a ska de inviga den nya Kullaleden. Så han hittade ett event där planerare för Helsingborg Marathon skulle springa sträckan från centrala Helsingborg hela vägen upp genom Laröd, Sofiero, Viken, Höganäs, Mölle och slutligen upp till invigningen vid fyren på Kullen. En distans på 38 km.
Verkar skitkul! Men jag hade redan planerat att cykla en 12-15 mil under söndagen så jag bestämde mig för att haka på från halva vägen istället. Klart man vill komma till målet. Han valde från start och skulle satsa på hela vägen. Klockrent, då slår jag följe halvvägs med ny energi.
Lördag morgon. Sticker iväg med tåg till Helsingborg. Ska bli varmt idag så har t-short, korta tights och min keps. Har även med mig min Camelbak med en 2 liter vatten och lite prylar så som kort, mobil, nyckel etc. Det som behövs. Hoppar på bussen från centralen och åker med norrut. Vet inte var det är jag ska av men stationen ska heta Viken Centrum. Dock visar det sig att bussen visar stationerna den passerar söderut, om den hade kört mot Landskrona. Oh, crap. Så.. när är det jag ska vara framme? Tur jag skrev upp allt. Klockan 10:28. Ok, vad är klockan nu? 10:28. Susar precis förbi en skylt med "Viken Information". Ah.. missade jag den? Trycker på stop i panik och hoppas att nästa station inte är så långt ifrån. Hoppar av på Viken Centrum så.. ja, det gick ju bra.
Traskar ner till kyrkan i Viken där jag ska haka på. Traskar runt, dricker lite vatten, fixar med skorna och så. Kollar igen på nätet när de skulle vara här. Hade för mig 11:10. Läser 10:40. Crap! Jag är ju sen! Jag är ju inte i god tid jag är försenad! Hur kan jag ha läst så fel!! Gör mig iordning snabbt som sören och börjar springa mot Höganäs. Får försöka springa ikapp. Håller 5 min tempo och det går segt. Är sådär stum igen. De ska hålla 6 min tempo så borde komma ikapp dem.. kanske aldrig. Men de kanske stannar någonstans. Får hoppas. Lovade ju min polare att komma med ny energi.
Efter 3 km börjar jag fundera igen och kollar infon igen. Läser tiderna från start och arbetar mig fram från samtliga stop/samlingsplatser och inser.. jo, jag hade rätt. 11:10 var det. .. ....... ............ röv. Nu är jag ju FÖRE. Springa tillbaka? Nej, det kommer inte gå. Går tillbaka en bit där jag har uppsikt över både en grusväg vid stranden och cykelbanan. Lite osäker på vilken de tar. Vet inte vad som ingår i leden. När klockan blir 11:25 och de ska samlas i Höganäs 11:40 så väljer jag att springa norrut till Höganäs för att hitta dem där. Kanske missade dem när jag gick tillbaka.
Det är 7 km till Höganäs från Viken. De räknade med 6 min tempo och vara framme efter 30 min. Nope.. den räkningen håller inte. Så de kommer nog snart att komma så väljer att vila där lite, njuta av solen. Efter en 10-15 minuter kommer de springandes, glada i hågen, och jag hakar på. De var rätt många men verkar som Höganäs var en punkt där många tänkte droppa av för vi blev lite färre där efter. Min vän ser jag tyvärr inte. Han hade hoppat av mellan Viken och Höganäs så vi missade varandra precis. Lite tråkigt men nu har vi båda en gemensam bild över hela sträckan.. bra att ha.
Fantastisk väg att springa. Jättefin led som följer havet genom små byar och hagar. Märkta av en orang liten fyrkant så följer vi vägen fram. En funktionär sprang med med flagga i ryggsäck och hälsade mig välkommen. Jätteglad kille som är übersocial och pratar glatt om sina fötter. Jo, han sprang barfota, no shoes, no socks. Från Helsingborg har han sprungit utan skor och jag är så grymt imponerad över att han både kan och orkar. Själv har man lyckats trippa fram utan skor ett par gånger men då kanske en 2-3 km. Massvis med blandat folk och alla lika glada och pratsamma.
Folk försvinner lite och tar sig hemåt. Nu börjar det bli jobbigt för de som sprungit hela vägen från Helsingborg och man känner sig som en liten oäkting där som hoppade in ungefär halvvägs (lite mer). Kramper kommer och fotlöparen får kramp och får tyvärr avbryta. Vi inser att vi 7-8 som är kvar inte är med i att arrangera utan är glada motionärer som får föra "facklan" vidare som man brukar säga. Mer fantastisk natur och så skönt att springa utan jäkt. Aldrig känslan att "Oh, han är precis framför mig, honom springer jag om" och "får öka tempot lite så kan man kapa lite tid" utan bara springa och njuta. Så fantastiskt! Förstår verkligen allt som Miranda skriver om, att springa utanför cykelbanorna och asfalten. Vissa ställen knappt en stig.
Vid Mölle hamn är vi 6 tappra som fortsätter sista sträckan som kommer ta oss från vattennivå upp till ungefär 100 m höjd. Tror jag.. isch. Vi säger så. En som haft krampproblem får ett krampanfall och stannar upp, vi andra fortsätter. Kommer in på ett friluftsområde och det är mer klättrande än springande. Det går små steniga stigar som tar en både lite och bran uppför. Det planar ut, man springer på och en 10 m fram så får man klättra uppför igen. Så fortsätter det nästan hela vägen till Kullen. Några små ängar kvar att springa fram på men man är riktigt trött.
Väl vid mål blir vi hälsade av alla. Stämingen är hög och god. Alla glada och nöjda över sin prestation. Jag är grymt imponerad över alla som sprang hela vägen från Helsingborg och till Kullen. Även han med kramp lyckades pressa sig framåt och ta sig till mål på egen hand kort efter oss andra. Imponerande! Vilka härliga fantastiska människor man fick träffa, hoppas vi alla ses snart igen.
När vi står där så ser vi att han som sprang utan skor faktiskt står med en fackla i hand. Han berättar att vi väntar på de andra. Ok.. De andra är uppenbarligen arrangören av Kullamannen som tagit den andra sträckan av leden från Hässleholm ner till Kullen, 3 mil ungefär. Från Helsingborg blev det viss 4 mil. De hade också en fackla. Två kom fram först och vi inväntar resten. Medan vi väntar får vi springa "upploppet" igen som samlad trupp med facklan främst för lite foto för någon tidning. Hepp.. vad är nu allt detta? Vi skulle ju bara springa lite, som en kul grej. Det verkar vara ännu mer inblandat.
Blev slutligen 23.3 km för min del. På den fantastiska tiden 3 timmar och 12 minuter. Men där har vi en hel del tid för invigningen, glömde stänga av klockan där samt vid tillfällen när jag väntade. Lika bra att den fick ticka på, annars glömmer jag. Så mycket dötid. Men vi snittade väl en 6 min per km och jag en 5 min per km när jag försökta "jaga ifatt mina spöken". En jätteskön fantatiskt runda.
Efter en stund kommer resten och vi ställer upp på två led, facklorna först, därefter resten av löparna. Vi springer i samlad trupp uppför vägen mot Fyren och är uppenbarligen en del av invigningen. Ha.. det visste jag inte, så roligt! Vi kommer fram och det är en stor massa med publik som hejar och applåderar fram oss. Hehe.. vilken konstig rolig känsla. Facklorna skickas över till en konstnär som "återskapat" en papegojfyr som han sedan använder att tända fyren med. Kommunalråd håller tal och det har uppenbarligen varit större arrangemang och vi finner oss längst fram som en parad som kört uppvisning. Så kul! Återigen, så kul men oväntat. Själv skäms man nästan över att man bara sprungit halva leden. Men är fortfarande stolt över min egna prestation och en dag ska jag springa hela. Nu när vi har varsin del av kartan så ska vi ta hela leden en dag lika vacker och förtrollande som denna! Kan knappt bärga mig innan jag springer Kullaleden igen.
Kommentarer
Trackback
