Kalmar Ironman
I helgen kördes Kalmar Triathlon med Ironman distans. Denna tävling har funnits i flera år med samma distans som en Ironman men då den inte haft kontrakt med varumärket Ironman har den istället kallats för Järnmannen. I år är första året under namnet Ironman och det har gett både postiva och negativa effekter. Det positiva är att den är större, det är fler som deltar och man tävlar även om platser för Ironman Hawaii, 40 om jag inte missminner mig. Däremot innebär det att det blir fler som deltar, alltid kul med mycket folk men simningen kan bli desto jobbigare, men även att priset gick upp. Det skall hålla samma standard som övriga Ironman samt även kosta lika mycket. Så priset gick från runt 2200 kr i anmälningsavgift till runt 4500 kr. Detta samt att du behöver vara i Kalmar i 4-5 dagar istället för 3 då du behöver en dag för att gå på obligatoriskt informationsmöte, en dag att lämna in din cykel och utrustning till växlingsområdet, en dag för själva tävlingen och sedan en dag vila.
Förra året, sommaren 2011, genomförde jag denna distans i Kalmar. Jag har inte tränat länge och sommaren 2010 testade jag på min första triathlon i Stockholm. Mycket nervös men det gick vägen och jag var överlycklig hela vägen hem. Istället för att testa på lite fler triathlon och kanske trappa försiktigt upp från Olympisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning) med lite andra distanser och kanske om något år testa på en Ironman (3,8 km simning, 180 km cykling, 42,2 km löpning) men jag hoppade på utmaningen direkt. Dessvärre gick träningen även de året inte helt som tänkt så jag var inte helt i bästa form för en utmaning som denna.. men jag gav inte upp, jag utmanade mig själv och jag lyckades! Detta år blir det ingen ny utmaning då jag inte känner att jag är i rätt form för denna summa pengar. Men jag ska utmana mig själv igen och det ska gå bättre. För det är en fantastisk utmaning.
Jag kommer aldrig glömma den tidiga lördagsmorgonen innan startskottet gick. Morgondimman hade precis lättat iväg, den pirrande känslan i magen över precis allt och mina tankar går på högvarv: Varför gör jag detta? Vad har jag gett mig in på? Fy fan va fräckt det kommer bli! Jag kan bli en Ironman! Har jag nu fått med mig allt? Shit va mycket folk! Sån sak vill jag också ha!! Jag Kommer Bli En Ironman! Fan va tidigt det är, finns det kaffe någonstans? Ur Vägen, jag är i grovt behov att få stresspissa! Har jag nu fått med mig allt? Ligger allt rätt? Det ska jag ha på mig till cyklingen, det ska jag ha till löpningen, ska jag lägga det där istället? Shit, jag måste ner till starten, jag är sen (nej, det var jag inte). De spelar Kenta Gustafsson - Just idag är jag stark i högtalarna. En låt jag aldrig hört förrut men som förevigt är förknippad med alla känslor jag hade under mitt lopp. En härlig låt som får igång alla möjliga starka känslor i mig, perfekt för detta lopp, perfekt inför varje kommande lopp.
Starten gick vid Kattrumpan (ja, det heter så) och stranden vätte ut mot Kalmarsund och på andra sidan låg Öland med solen sakta, lite morgontrött, stigandes upp. En fantastisk morgon, soluppgång till kristalklar himmel, vindstilla och en strand fylld med förväntansfulla tävlande i våtdräkter av varierande kvalité och prisklass. Runtom utanför avspärrningen stod stolta och alltför pigga människor med plaketter och hejaramsor. Innan starten skulle gå spelade de nationalsången och det spred en stolt tystnad över samtliga deltagare. Iallafall mig men ingen kan stå oberörd och lyssna på nationalsången, stirra ut över denna fantastiska morgon och veta vilken fantastisk dag och utmaning som står framför en bara några minuter ifrån. Jag kände mig stor, större, störst och samtidigt så minmalt liten och ödmjuk, stolt.. det är obeskrivligt. Högtalarna tystnar, speakern berättar att nu är det bara 2 minuter till start.. glasögon på, allt sitter rätt, dragkedjan är uppe, vaselin på.. 1 minut kvar.. tar några steg närmare vattnet, låter den större massan tävlande vara framför mig så man inte riskerar att bli översimmad.. startskottet smäller, det väller ner starka människor ner i vattnet och simmar starkt och vant iväg med riktning mot Öland.. jag går framåt mot vattenkanten, vadar ut en bit och sedan är jag iväg mot min livs utmaning!
Förra året, sommaren 2011, genomförde jag denna distans i Kalmar. Jag har inte tränat länge och sommaren 2010 testade jag på min första triathlon i Stockholm. Mycket nervös men det gick vägen och jag var överlycklig hela vägen hem. Istället för att testa på lite fler triathlon och kanske trappa försiktigt upp från Olympisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning) med lite andra distanser och kanske om något år testa på en Ironman (3,8 km simning, 180 km cykling, 42,2 km löpning) men jag hoppade på utmaningen direkt. Dessvärre gick träningen även de året inte helt som tänkt så jag var inte helt i bästa form för en utmaning som denna.. men jag gav inte upp, jag utmanade mig själv och jag lyckades! Detta år blir det ingen ny utmaning då jag inte känner att jag är i rätt form för denna summa pengar. Men jag ska utmana mig själv igen och det ska gå bättre. För det är en fantastisk utmaning.
Jag kommer aldrig glömma den tidiga lördagsmorgonen innan startskottet gick. Morgondimman hade precis lättat iväg, den pirrande känslan i magen över precis allt och mina tankar går på högvarv: Varför gör jag detta? Vad har jag gett mig in på? Fy fan va fräckt det kommer bli! Jag kan bli en Ironman! Har jag nu fått med mig allt? Shit va mycket folk! Sån sak vill jag också ha!! Jag Kommer Bli En Ironman! Fan va tidigt det är, finns det kaffe någonstans? Ur Vägen, jag är i grovt behov att få stresspissa! Har jag nu fått med mig allt? Ligger allt rätt? Det ska jag ha på mig till cyklingen, det ska jag ha till löpningen, ska jag lägga det där istället? Shit, jag måste ner till starten, jag är sen (nej, det var jag inte). De spelar Kenta Gustafsson - Just idag är jag stark i högtalarna. En låt jag aldrig hört förrut men som förevigt är förknippad med alla känslor jag hade under mitt lopp. En härlig låt som får igång alla möjliga starka känslor i mig, perfekt för detta lopp, perfekt inför varje kommande lopp.
Starten gick vid Kattrumpan (ja, det heter så) och stranden vätte ut mot Kalmarsund och på andra sidan låg Öland med solen sakta, lite morgontrött, stigandes upp. En fantastisk morgon, soluppgång till kristalklar himmel, vindstilla och en strand fylld med förväntansfulla tävlande i våtdräkter av varierande kvalité och prisklass. Runtom utanför avspärrningen stod stolta och alltför pigga människor med plaketter och hejaramsor. Innan starten skulle gå spelade de nationalsången och det spred en stolt tystnad över samtliga deltagare. Iallafall mig men ingen kan stå oberörd och lyssna på nationalsången, stirra ut över denna fantastiska morgon och veta vilken fantastisk dag och utmaning som står framför en bara några minuter ifrån. Jag kände mig stor, större, störst och samtidigt så minmalt liten och ödmjuk, stolt.. det är obeskrivligt. Högtalarna tystnar, speakern berättar att nu är det bara 2 minuter till start.. glasögon på, allt sitter rätt, dragkedjan är uppe, vaselin på.. 1 minut kvar.. tar några steg närmare vattnet, låter den större massan tävlande vara framför mig så man inte riskerar att bli översimmad.. startskottet smäller, det väller ner starka människor ner i vattnet och simmar starkt och vant iväg med riktning mot Öland.. jag går framåt mot vattenkanten, vadar ut en bit och sedan är jag iväg mot min livs utmaning!
Kommentarer
Trackback
