Skam den som ger sig

I måndags anmälde jag mig lite spontant till Malmö Halvmara. Skulle egentligen kört ett triathlon den dagen men det blev ändrade planer och varför då inte fylla dagen med en halvmara. För skojs skull. Ber på föhand om ursäkt för få bilder och förbaskat mycket text. En dag ska jag lära mig.

 

Morgonen laddades upp som vanligt med 1 pkt bacon och äggröra på 3 ägg samt skål med turkisk yoghurt med lite müsli och torkad frukt. Nom nom. Sen iväg.

 

Det har snackats mycket om det här med rutiner inför lopp. Tänkte mig själv att jag nog inte har några men mjoo.. kanske en eller två. Inga stora saker men jag vill alltid vara i uppenbarligen gruvlig god tid samt helst ensam. Jag ska fixa med mitt, jag ska ladda upp, jag ska titta omkring och även om jag älskar att springa lopp med vänner och ha det socialt trevligt och roligt så innan allt är packat och klart för ett lopp så är jag nog helst ensam. Denna gång inte ett undantag.

 

Var på plats 1230. Åt upp två trekantsmackor inköpta på Johan P på centralstationen fyllda med smarrig bacon och kyckling. Därefter hittade jag det halvtomma området med små tält och annat där jag kunde gå fram och hämta ut min nrlapp. Sedan ett snabbt stop i ett av de blåa små uthusen och sen.. var jag klar. Starten skulle gå 1500 och klockan är nu 1245. Så jag fibblade lite med mobilen och la mig sen ner på marken md min väska som kudde och halvsov lite. Ungefär en 30-40 min kunde jag smådrömma innan det började bli betydligt mer folk som störde min sömn.

 

Flyttade på mig och återgick till drömmarnas värld. Såg hur kön till nummerlapparna växte och korsade hela områdett. Sjukt nöjd över mitt val att vara på plats tidigt. När det närmade sig start bytte jag om och gick fram för att lämna in min väska. Crap, kön har övergått till väskinlämningen... springa längst bak och köa. Blääää!!

 

Träffade på gamla polare också. Träffar dessa numera sedan några år tillbaka enbart under lopp och nästan precis varje lopp. Skitkul! Hur vi gör det.. ingen aning men vi lyckas. Så slog följe med dem till starten. Skulle in i 1:40 gruppen tänkte jag men snackde med folk och hamnade slutligen i 1:35 gruppen. Tänkte varför inte.. blir väl en bra push i starten. Hade också min lopp-nemisis på plats. Vi kan kalla honom Herr H. Har bara varit snabbare än honom på ett lopp och han är en 10 min snabbare än mig på halvmaror. Vet jag ligger i lä men oh.. en dag!!

 

Starten gick och jag sprang på tillsammans med övriga i 1:35 gruppen. Genom västra hamnen och in mot centrala Malmö. Sprang ikapp en av polarna så vi slog följe och snacka lite skit en 3 km i 4:25 tempo. Det är inte illa de. Trevligt var det också. Men vid Triangeln tappade vi bort varandra och jag sprang på i eget tempo. En 2 km senare låg jag preis bakom 1:35 hållarna så tänkte att dessa kan jag följa så har jag nytt PB i en liten ask. Benen kändes pigga och det gick rätt så bra och enkelt än så länge att hålla tempot. Men ja.. vi var inte många km in. De var två farthållare med varsin ballong. Den enda tröttnade och gav raskt sin ballong till en överlycklig pojke som stod och hejade! Gjorde väl hans dag, haha. Så sen delade på en. Det räckte gott.

 

 

Vid 8 km var det som en damm brustit i mig och mer energi flödade ut till benen. Så jag tröttnade på att hamra efter 1:35 gänget och satte sprätt ut på sidan och sprang om samtliga och satte fart framåt. Bara jag inte gör fel nu! Nu slösar jag all min energi och efter 13 km kommer jag krokna så swischar alla förbi därefter i mjukt tempo. Aja, lite  chansning!

 

Vid 10 km kommer vi ut till Arenan och Hyllie. Här är majoriteten av "backarna". Det är en otroligt platt bana. Tempot håller än och jag dricker lite energidryck och springer på. Molnen som än så länge hållit temperaturen nere och behaglig skingrar sig och släpper fram solen. Det blir ljust.. och varmt. Det känns direkt. Vågar ändå inte tro att lite sol kan ha någon större effekt, skakar bort tankarna om överhettning och vägrar inse att solen är framme. Det är bara en myt! Drar ner skärmmössan lite lite lite så den skymmer solen och det jag inte kan se har jag inget ont av. Så, spring på!

 

Springer in i villaområden där barn delar ut saft och vatten och föräldrar står väldigt väldigt snällt och sprutar vatten ut på banan. Oh.. sweet! klottrets värsta fiende nr 1 överger grafittin och försöker radera bort oss från asfalten med sin högtrycksspruta.. dock misslyckas de kapitalt då de bara sprutar ut lite dimma som vi skrattandes springer igenom och segrandes fortsätter att göra avtryck på asfalten!

 

Det är inga större mängder människor ute som hejar men de som finns ute är glada! Rätt så många barnfamiljer så jag passar på att vifta och heja på alla man får pepp av! Skrattar och klappar och viftar omkring. Oftast hör man skratt bakom sig och man kanske har lyckats att göra ett tråkigt lopp lite roligare för någon.. några få gånger hör man inget alls utan får ett par undrande blickar på om man är helt frisk eller ej. Jag springer en halvmara! Klart jag är fullt frisk och helt galen samtidigt!

 

Sibbarp. Nu svänger vi höger och in mot stan igen! Det är inte många km kvar nu. Alla springer mot trafiken istället för där finns skugga. Skön skugga. Sådär mörk och inbjudande, sval och välkomnande. Har än så länge sprungit om en hel del människor genom loppet. Men nu börjar det avta. Energin tryter och jag får känslan av att det kanske är dags. Än har jag lyckats hålla tempot uppe, ett extremt överraskande tempo hela vägen men nu kanske jag får piskrapp av min nonchalanta attityd till min egna kropp. Dricker lite liquid energi och peppar mig själv att det inte är mycket kvar. Håll ut och ignorera the Blerch som jagar dig med pizza och godis!

 

Antingen så får jag lite mer energi eller så tappar de andra men jag springer om lite folk igen. Närmar mig 3 km kvar. Ser en välbekant rygg framför mig.. kan det.. är det.. näää.. skulle det kunna.. det kan vara.. det är.. DET ÄR....!! HERR H! Jag är ikapp Herr H! My archnemesis! So we finally meet in battlefield! Funderar på om jag ska springa om honom nu direkt och riskera att han taggar till och springer om.. eller hålla mig precis bakom för att spurta om sista km. Jag väljer att chansa och springer om. Stirrar honom i vitögat när jag springer om. Han tittar trött mot mig och jag ser hur han förskräckt och panikskrattar när han inser vem det är som springer om. "Näe" hör jag honom utbrista. "ÄNTLIGEN" Svarar jag gladare än någonsin, skiner upp med hela ansiktet och ökar tempot bara lite lite så jag ska kunna dra om. Därefter börjar en kamp de sista 3 km där varje person som springer upp bakom mig skrämmer mig. "Inte vit t-shirt, inte vit t-shirt, inte vit t-shirt, inte vit t-shirt" ser om.. blå.. ok, move along!

 

Sista biten längst med Ribban är seg. Seeg! SEEEEG! Så otroligt SEEEEEEEEEG! Det tar ju aldrig slut. Jag ser en punkt längre fram där jag skall svänga av men jag kan inte greppa distansen. Den bara är där borta, kommer aldrig närmre. Som en sketch från Monthy Pytons "Quest for the holy grail" där Sir Lancelot springer mot vakterna. Långt borta, långt borta, långt borta, ooh, jag är framme. Vi svänger! Ökar tempot. Springer ner mot målområdet. Korsar vägar och känner segersötma då Herr H ännu inte visat sig. Springer runt och ser målrakan. Ökar tempot och spurtar in i ett runt 3 min tempo sista 100 metrarna till mål. De ropar mitt namn i högtalarna och jag suger in segerns sötma och publikens jubel! Vilken prestation, vilken bragd! Stoppar tiden. 1:33:45! Nytt PB med tåglängder! mitt tidigare på 1:37 tog jag på Broloppet där jag hade medvind som nästan stoppade loppet från att ske överhuvudtaget. Kunde ju inte räknas. Detta tog jag helt på egen hand med liten medvind och delvis motvind. Jag är så GRUVLIGT NÖJD!! Därefter kommer resten av mina polare in, en efter en! Herr H slår nytt PB själv.. men är fortfarande efter mig.. Moahahahaha! Kommer sova som ett litet barn inatt.

 

Sjukt nöjd med dagen, sjukt nöjd med att jag anmälde mig på lite vinst och delvis förlust. En bra dag. En fin dag. Min dag!