Skam den som ger sig

Som nämnt så har jag blivit lite mer nyfiken med statisk träning. Vad är dess effekt? Positivt, negativt? Vettigt eller slöseri med tid?

 

Jag gör som precis alla andra, jag googlade mig fram och läste lite artiklar och en hel del forumdiskussioner kring ämnet. Bland annat läste jag en artikel från sidan Body.se samt en från Styrketräning.net. Sedan forumen var från både den ena sidan och den tredje. Googla på det så får ni fram en hel del diskussioner men intrycket jag fick var att som med så mycket annat så finns det delade meningar, kommer återkomma till det.

 

Vad är då först och främst statisk träning. Det går att läsa ut betydligt mer noggrant från mina länkade sidor men i korthet så innebär det att man håller vikten man tränar med stilla i jämförelse med excentrisk (man drar ut musklerna, exempelvis sänker ned en stång vid bicepsträning) och koncentrisk (man drar ihop musklerna, så som att man drar till sig stången vid bicepsträning). Annat ord för statisk träning är isometrisk, utifall någon kanske känner till det som de istället.

 

Enligt de träningstips jag läst så skall man ladda på med mer vikt än man vanligtvis använder när man tränar som tyngst. Som exemplet från Body.se så om man kan pressa 100 kg på bänkpress så kan man istället ta 150 kg och hålla den stadigt och stilla i ungefär 10 sekunder och runt 5 set precis nedanför låst läge när man pressat upp stången hela vägen, man ska alltså inte låsa armbågarna, det kan gå illa. Vid sådan träning behöver man nog hjälp om det skulle ge med sig, men det finns andra verktyg om man tränar ensam.

 

En anledning till att man ska dra på så pass mycket vikt är för att kroppen ska ge sig fort. Man ska inte orka 10 sekunder. Hela idén verkar vara att om kroppen inte orkar med ska det sätta igång processer att den då ska bygga muskler som orkar med den belastning den utsätts för. Tar man en vikt man orkar behöver inte kroppen anpassa sig.

 

En direkt fördel jag ser är att man kan köra ett pass snabbare, man sparar tid. Enligt vissa artiklar är det en bra träningsform för att bygga muskler men om man då går över till forumsdiskussionerna så möter jag en hel del tvivel. Det finns de som tycker det är ett prima sätt att träna på och andra som anser det som mer humbug och att man tränar bäst om musklerna får röra sig som de är tänkta.

 

Nu blev det lite mer skrivet än kort men läs gärna mer och utforska gärna mer om ni har intresse. Det jag har lärt ut mig av detta är att jag helt glömt bort hela idén med att öka vikter. Att ge kroppen signaler om att den utsätts för krafter den ännu inte orkar med. Att musklerna byggs upp starkare för varje gång. Har lyckats hamna i den klassiska zonen och fastnat för liknande vikter utan utveckling. Det var kanske inte så mycket en lärdom som en påminnelse.

 

Det andra är också som en hel del forumdeltagare också tyckt, att varför ska det ena utesluta det andra? Så jag tänkte som så att jag kan fortsätta ungefär som jag påbörjat nu att köra dynamisk träning och avsluta med statisk för att pressa ut det sista ut musklerna. Statisk träning bygger inga muskelberg men den aktiverar fler delar inom musklerna än dynamisk och bygger förhoppningsvis upp mer ork och uthållighet än dynamisk. Se exempelvis på plankan, det är en statisk övning där orken långsamt byggs upp.

 

Har inte den blekaste om detta inlägg på något sätt gör det tydligare eller klarare för någon, ens för mig själv, men jag tror att statiska moment i träningen kan vara ett bra tillskott. Jag tror även det blir en bra träning för pannbenet. Att orka stå kvar där den lilla stunden extra till musklerna säger nej, de sekunderna extra efter det att hjärnan sagt nej. Att ha fler moment där man måste stå emot de första känslorna att sluta och kämpa vidare tills det tar stop på "riktigt". Om man har fler sådana moment kanske man kan vänja sig att oftare komma ut sin comfortzon och även utnyttja det till annan träning så som löpning där man väldigt lätt kan dra ner tempo så fort det börjar bli lite jobbigt. Oftast tror jag dock inte det är medvetet men att få det till en vana att köra på den lilla extra biten till man faktiskt orkar.