Skam den som ger sig

Efter att jag hade duschat, blivit dränkt av iskallt regn och därefter börjat smutta på min Rootbeer ställde jag mig vid banan och tittade på alla som sprang. Letade givetvis efter alla vänner och bekanta som springer och hoppades man skulle hinna se några av dem. Blev tyvärr inte så många men någon styck ändå. Alltid kul att få heja på någon man känner. Vet ju själv vilken boost det ger.

 

Fick därifrån annars en perfekt vy att titta på alla andra som springer. Stod där i säkert 2 timmar och kan säga att jag vet inte vad som gjorde mig mest yr. Bristen på vätska eller att stirra på alla som springer. När jag försökte fokusera på en fast punkt emellanåt så rörde sig resten av världen. Huu..

 

Men det är alltid jättemånga som klär ut sig och det är skitkul att se! Batman, två kvinnor i manskroppar (kropsstrumpa med kroppsfärg och enorma könsorgan som hängde och dinglade)m en äldre herre i skinmössa och tuta som fick folk att småskratta när han tutade sig fram. Män i kvinnokläder och vice versa. En ängel, ett par clowner och massa massa fler! Jättekul att ni ställer upp med dessa roliga inslag. Det verkligen gör loppet till så mycket mer och det ger en stor glädje till de som tappert står och hejar på hela dagen. Förra året sprang jag med en som hade klätt ut sig (och väldigt bra dessutom) till Bolibompas krokodil/dinosaur och sicksackade sig fram och hejade på alla barn som stod vid sidan. Jättekul!

 

Men så fantastiskt att se alla som springer, som kämpar och tar sig fram. Kanske en kul runda, kanske sitt livs lopp och utmaning. Unga, gamla, krisålder. Män, kvinnor och med nationaliteter från hela världen. Bra, mellanbra och sega. Elit som motionär. Alla springer, alla har roligt (ett litet antagande) och vi springer alla oavsett olikheter mot samma mål. Jag tycker det är en sådan fin visuell gemenskap. Inga bråk, inget hat utan ren och skär löparglädje.

 

Jag önskar fler kunde springa tillsammans. Alla bör vi springa tillsammans!