Skam den som ger sig

 

Lördag morgon. Vaknar upp vid fem, halv sex, sex och två gånger runt sju i ren panik att jag försovit mig och missat att komma iväg för Thoughest. Dock varje gång med en lättnad och sedan upp halvtimmen innan klockan ringde. Nervös och taggad? Inte då. Inte det minsta.

 

Kort om Thoughest. En hinderbanelöpning i Malmö som gick för första gången detta året. 8 km med 20 olika hinder. Däremot används en hel del av dem flertalet gånger så mer än 20 hinder. Räknar 37 hinder på kartan. Skitkul! Riktigt roligt! Iallafall, kom ut till tävlingen i väldigt god tid innan min start. Var på plats kvart i tolv men startade inte förrän halv två. Är alltid i god tid. Så hann få ut min nrlapp, nervöspissa en 5 gånger och se när strömmen gick, målet säcka ihop och teamet lösa problemet och få både mål och musik på banan igen. Ja, musiken spelades vid sidan om banan men ni fattar.

 

 

Halvtimmen innan start går jag ner till startområdet och börjar värma upp. Folk hejar och har sig. Otroligt mycket cross-fit människor som tävlar och även en hel del som kör military training. Man känner sig liten och obetydligt bland alla muskler och ja, runt tar man sig men ska försöka ha kul under hela loppet. 7 minuter innan start, grupp nr 5 sticker iväg och jag och resten av startgrupp 6 går fram till startlinjen och räknar ner till startskott. Sjukt nervös. 1 minut kvar, 30 sekunder, 15, starten går och vi alla springer iväg!

 

 

Tar det lugnt i början, springer på med bra tempo men inte alltför starkt. Jag är seg i starten, det är jag alltid och behöver mer än bara en kort uppvärmning för att komma igång. Dessutom har jag noll koll på banan så vill hålla kvar energin i kroppen så länge som möjligt. Det är bara 8 km men en hel del hinder. Satsar på runt timmen.

 

Hindrena avverkas. Det är stockar, staket, vallgrav och klätterhinder. Man är inte lika smidig som många andra men jag tar mig över med viss elegans -2 i jämfört med många andra lite mer spänstiga och studsiga människor. Vadar ut i en liten sjö och det luktar as. Fumlar runt i botten och försöker ta mig fram så fort jag kan. Halkar lite och får vatten och sand på fingrarna. Ser att det är dags för monkeybars och försöker rengöra händerna så gott det går men är fortfarande våt. Det blir halt och andra taget halkar jag på och ramlar ner i vattnet. Det brukar gå så bra annars men det var bara för halt med grus och vatten. Det blir straffrunda. Över en stock och ner i vattnet igen, runda allt och sen upp över en gigantisk stock och iväg. Mycket löpning på stranden nu. Springa i sand, kräla i sand, upp över hinder, under hinder, över, under, över och mer sandlöpning.

 

 

Nu börjar Pierre piggna till och bli varm. Nu ökar Pierre och börjar komma ifatt folk. Får lite beröm för gott tempo och jag manar på alla jag springer om att haka på, nu ska vi dra oss mot mållinjen. Mer krypa, ut i vatten och springa, mer sandlöpning, upp över, ner under, upp över, ner under, mer löpning i sand och sand överallt!

 

Äntligen in över gräs. Kan öka på ytterligare med fast underlag. Springer om en hel del människor som (för att citera okänd person i omklädningsrum) lunkar fram +1. Det är nu jag inser en fördel jag har. Alla som kör cross-fit, de är hur starka som helst och kan pressa och lyfta.. men inte springa. De har en sämre kondition och är inte alls vana vid löpning på samma sätt jag är. Fördel Pierre! Springer om och uppmanar alla att kämpa i lite mer, mer än halva banan klar. Springer till en gammal bunker och klättar upp och kommer samtidigt ikapp en tös. Hoppar ner men hon är nervös och klarar inte höjden. Så jag stannar till och hjälper henne ner som stöd med armar.. lite motstånd så hon inte faller handlöst ner. Mycket uppskattat. Jag tackar och drar ifrån. Sen är det bara kort bit kvar mot mål. Några fler hinder, höbalar, och mer klättra och jag drar om fler. Shit vilken kick när man springer om folk som man såg från startgrupp 5. Detta går lysande! Rundar målområdet och springer in mot mål.

 

 

Försöker tagga igång publiken att heja och fortsätter att forcera de sista hindrena. Upp, ner, upp, ner, upp med viss ansträngning och sista hindret, krypa under taggtråd, inga problem. Springer fram på alla fyra som ett litet barn efter godis och spurtar in i mål! 41:48 blev slutresultatet. Riktigt bra! Jag är själv imponerad över min prestation. Plats 214 av runt 1000 deltagare. I'm that awsome!

 

 

Gött! Detta var skitkul! Fy f*n, detta gör vi om! Och det ska vi i september! Får min medalj i form av en dogtag. Skitkul! Mycket roligare än de vanliga medaljerna man brukar få, väldigt fyndigt. Får även ett helt kalkonlår jag senare äter upp halva. Skitstort och väldigt manligt. Lättöl serverades också men den tackade jag nej till. Frågade dock efter dusch men ingen som visste någon om dusch. Så fick gå bort till närmsta gym och låna dusch där. Hade lite bråttom då jag efter allt detta begav mig på svensexa, men det är en annan historia.