Skam den som ger sig

Nej, inte förbannade höst... även om jag då föredrar lite sol och värme. Utan höst förbannelsen. Det känns som sedan jag kommit igång med löpning och motion på riktigt har jag fått en förannelse över mig. Varje höst, vid september eller så, drar jag på mig en skada som gör att jag både måste och kommer göra ett avbrott i min träning på obestämd tid, oftast fram till årsskiftet. Jag finner detta helt onödigt och önskar denna förbannelse att dra rent och skärt åt helskotta. Vad jag kan minnas så har den fanemig dykt upp varje år, varje höst de senaste fyra åren.

 

Nu var min plan att inte dra på mig någon skada. Bara fortsätta min träning efter sista loppet och börja att bygga på för nästa års prestationer och bragder. Men som det verkar har jag återigen dragit på mig en knäskada och har kvar min ryggskada. Var hos fröken doktor som inte sa mer än att de inte kunde göra så mycket. Som jag trodde. Men de tyckte jag kunde söka upp en sjukgymnast för det och då jag ändå velat besöka en sjukgymnast för min rygg så slår vi ihjäl två flugor och därefter ringer för att boka tid.

 

Nu kommer ju ett marathon upp alldeles strax och är inte knäet bra tills dess så.. kan jag få en väldigt obehaglig löptur. Vilket jag redan testat på. Jubileumsmaran som jag sprang förra året.. ungefär något liknande där och en otroligt obehaglig upplevelse. Så jag kan bara hoppas på det bästa just nu. Har vilat nu hela kroppen i snart 1,5 vecka och tänkte snart börja iallafall återgå till styrketräning. Har blivit lite sådär...satt.. igen och jag märker vad det gör med en. Jag är trött. Konstant trött och lat. Det var jag iofs innan också men man drar sig för att träna eller göra något överhuvudtaget.

 

Så nu blir det sjukgymnast så fort jag fått tag på en, jag ska återgå till någon form av träning inom kort där jag inte kommer ge några påfrestningar på mitt knä och jag funderar väldigt ärligt på att vid nästa månadsskifte påbörja en genomgående detoxkur för att rensa min kropp från så mycket sket som möjligt. Kanske tar jag tag i själen också när jag ändå är igång.