Race Report Tough Viking 2013

2013-09-0317:02:00
ÄNTLIGEN dags för årets andra stora nyhet/event. Tough Viking. Hinderbanelöpning är på intåg och i år har två kandidater gjort entré. Toughest i Malmö och Tough Viking i Stockholm. Kört båda.. väldigt varierande. Malmö hade kortare bana (8 km) men fler hinder (runt 37 hinder (en stock räknades som ett hinder)) och Tough Viking var längre (12+ km) men färre hinder (15 st fast storlek större). Karta går att finna här.
 
 
Kan grymt rekommendera båda, skitroliga banor och tufft för kroppen. Båda har utökats så i år kommer Toughest även köras i Danmark nu till höst och nästa år kommer Tough Viking köras i Stockholm och även Göteborg.
 
Men iallafall. Började morgonen med hotellfrukost och åt upp mig ett par kilo en tre timmar innan lopp så jag mådde illa mer eller mindre konstant fram till start. Ordentlig mat en tre timmar innan lopp brukar fungera, verkar som så även denna gång. Mötte upp en polare på plats som skulle springa i lag. Så fick man lite sällskap innan start.
 
 
Taggade upp, gick till start, värmde upp lite sporadiskt i en halvtimma innan start och skutta in i startfållan 5 minuter innan start. De körde Greyhound av Swedish House Mafia. En låt jag peppade upp inför förra årets triathlon i Malmö. Stegringen som den låter har, bygger upp förväntan, pepp.. ååhhh.. grympt peppad!! Precis som alla andra runtom mig. Sjukt bra startgrupp, peppade människor, taggade till tusen! Har varit och tittat på första hindret innan och man ser hur det ryker framför sig. Eldhindret är först upp och det är helt vitt framför oss. GRYMT PEPP!
 
 
 
Starten går och alla springer iväg som organiserade höns utan kacklande och flaxande. Första hindret. Eld. De har satt rader av vedträn som de sedan satt eld på som man måste hoppa över. Lite varstans har de även satt små fyrkandiga höbalar som även de brinner. På sidorna har de stora höbalar som även dessa är satt i brand som de sprayar ner med vatten för att få fram enorm vit rök som spyr ut överallt och sätter en enorm tjock rök över hela fältet framför en. Sjukt effektfullt men klent som hinder. Man hoppar lite och sen är man igenom. Fortfarande.. it's FIRE!!!
 
 
Springer vidare. Det hela utspelar sig på Djurgården och det är ängsmark som blivit delvis nertrampad, annars halvhögt gräs och väldigt oregelbunden mark med mycket gropar. Springer upp för en kulle strax efter elden och finner hinder nr 2. Där står en linje med amerikansk fotbollsspelare med kuddar som försöker putta tillbaka alla tävlanden. Tur man spelat amerikansk fotboll tidigare så när jag närmar mig sjunker jag ihop lite, bredare ben och tar spjärn för att tackla tillbaka deras försök att hindra min framfart. Antingen är jag oväntat stark (mm) eller så tog de inte i så mycket som de kanske kunnat (troligare) för det var inga problem att tackla tillbaka de två som försökte stoppa mig. Hinder nr 2 genomfört, bara 13 kvar. So far, so good.
 
 
Sedan följer en lång löpning i något som kan beskrivas som väldigt likt Lidingöloppets bana. Mycket kuperat, det är grusstigar och lite buskar/trän man ska igenom. Har tar det många väldigt lugnt i min startgrupp så lyckas springa om en hel del folk och placera mig långt fram i min startgrupp. (Gruppen före startade 15 minuter innan så de kommer man nog inte stöta på i första taget) Nerförsbackarna känns jag som väldigt ensam om att rulla på och utnyttja gravitationen. Men klagar inte, tar mig framåt och förbi. Efter 3 km kommer vi ut och möter nästa hinder så en bra uppvärmning att springa och få upp pulsen innan det börjar bli jobbigt.
 
 
Hinder nr 3, väggarna. En serie av containrar utan tak hade ställts efter varandra med en säck sand framför som "pall" så man kunde komma upp och få grepp. Inga problem att hiva sig uppför, däremot en bit ner väl på andra sidan som jag upptäckte efter första väggen. Lite vatten och grus i botten så var halt och det känns lite att träffa platt på när man landar. Så därefter blev det till att hiva sig över och ta spjärn med foten mot väggen och glida ner. Kostade kanske 1-2 s mer men var betydligt säkrare. Sedan blev det kö där jag fick vänta på personen framför som väntade på personen framför som skulle över. Det kosta mig desto mer tid så att ta lite från den och spendera på en behagligare värd ner.. worth every penny! Minns inte exakt men tror det var en 6-7 containrar man fick klättra igenom, sen var man över på andra sidan och kunde fortsätta.
 
Det var långa transportsträckor mellan hindrena. Det var ändå 12 km bana och 15 hinder och ett hinder kunde ta upp mellan 10 och 100 m men vanligast kanske 20. Så mycket löpning och det var där man vann mest på som löpare. Man sprang om de flesta på sträckorna och nu efter väggarna så ville jag definitivt komma förbi en grupp människor till. Så ökade tempot och sprang om några till. Nästa hinder, istankar. Mindre containrar fyllda med vatten och is. Fy fasiken de va schnorkallt i vattnet. Så har de satt en planka tvärsöver så man måste dyka under för att komma till andra sidan. Hoho... där blev man inte manlig, not. a. bit! Över kanten och ner i marken som var gyttjig av allt vatten. Halkade till och stöp i backen. Tog mig snabbt upp och konstaterade återigen.. fan va kallt det är..
 
 
Keep on running. Nästa hinder, taggtråd. Ner och krypa i marken och inte köra huvud eller annan kroppsdel mot taggtråden som dragits på en..4-5 dm höjd kanske? Gick utan problem att ta sig igenom. Bara tänka på att inte resa sig upp för tidigt när man tror man är klar. Snabbt upp och iväg. Kom fram till monkey bars, ett hinder som jag totalt misslyckades med under Toughest. Där var det halt och jag halkade ner på andra pinnen. Här var det tre nivåer baserat på hur snabb man trodde man skulle vara och det var packad jord att landa på. Ingen valde mitten så körde på där. Det var ett långt hinder men glädjande nog gick det alldeles briljant denna gång! Skuttade fram som en hungrig liten apa och tog pinne efter pinne, svingade mig fram utan några som helst problem. Wehey!! Kom fram till sista, tog en sekund där att ta grepp med bägge händerna och svingade mig iväg, över säcken med sand som skulle ge mig en mellan-platå att landa på och valde att graciöst slunga mig genom luften och platt ner i backen. Nepp, inga applåder och japp, det sved som faen från fötterna. Dumt? Check! Det gör vi inte igen.
 
 
 
Banan går som en serpentinväg, fram och tillbaka för att få ut mest antal km från området. Nästa hinder var stegen. En haki-ställning på x antal meter man skulle klättra uppför och sen nerför. Enda problemet jag har är att jag är höjdrädd.. så snabbt upp, tog ett fast sikte på plankorna som utgjorde platån ovanpå och letade mig nerför med ena foten efter något att ställa mig på medan min hand greppade om ett rör så handen blev kritvit. Gick hyfsat fort att hitta någon att ställa sig på och med blicken långt från mark klättrade jag snabbt ner. ÖVer förväntan, trodde jag kunde fastna där uppe men gick utmärkt. Kändes utmärkt. Allt var bara på topp och jag störtade vidare fram genom fältet och sprang om ännu fler deltagare. OH, det gick ju utmärkt! Fan va roligt detta är!
 
 
 
Nästa hinder, hinder nr 8. Tunnlar. Små tunnlar som inte var så himla tajta.. det var väl bland de lättaste hindren de haft. Tror jag kröp på alla fyra rätt igenom och sen upp och iväg. Mot ett hinder som kunde utgöra lite problem. Buren! The Cage! En konstruktion som innebar ett upp&ner hinder. Först över, sen under, över, under, över osv. Men de hade byggt i haki så när man skulle klättra över kunde man ta ett steg på ett rör och sen hiva sig över. Lite problem med balansen över då jag tog det nog lite lugnare än andra pga min rygg. Kunde inte helt kasta mig över. Men fick in tekniken och hastigheten efter ett tag och gick väl utan några uttröttande problem. Dock när jag tagit mig igenom den så började jag springa och det högg till rejält i ryggen. Fick ställa mig lite undan från spåret och böja ryggen lite, försöka få allt på plats så att säga och få den att värka mindre. Ett stop jag gärna hade undvikit men kan inte springa med ryggen värkande så. Blev lite bättre efter en 30 s eller så och kunde fortsätta. Förbi vätskedepå från Red Bull med lite fin kolsyrad redbull.. tog ett par klunkar, en rejäl rap och så var man på G igen. Otrevligt? Japp, men som en sann viking på.. red bull...
 
Ingen kan se vad vi gömmer under våra filtar..
 
Hinder nr 10, däcken. En drös med däck lagda på marken man fick ta höga kliv för att ta sig fram. Tog det lite säkrare och tog ett däck i taget med en fot och studsade fram. Tänkte jag skulle försöka ta och hoppa över varannat däck men om jag snubblar kommer jag få så ont så nee.. tar det som det kommer och tappade lite distans till personen framför som jag jagat lite men kom snabbt ikapp därefter. 2/3 klart nu.. bara så lite kvar, nu ökar vi tempot!
 
Nät. Stort nät fixerat platt på marken så krypa ner under kanten och sen krypa fram med nätet tajt över en, pressar en ner mot marken. Men med lätt böjt huvud kunde man plöja fram utan något direkt motstånd så kunde krypa fram rätt så fort och mer plöja fram som en båt genom en våg. Tog dock stop vid sista snörningen men under och så upp på fötter igen. Har nu kommit ifatt större grupper människor som jag springer om, det är nog startgruppen före jag kommit ikapp. Kanske även kommit ikapp dem tidigare, några andra långsammare men nu börjar det bli mer människor att passera igen.
 
 
Lång löpning bort från ängen. Ut bland andra människor och en närliggande park. Nästa hinder är kallat Kustjägarna och har varit hemlig fram tills nu när man kommer fram. Ännu ett nät placerat över gyttja. Går att gå igenom det lätt framåtböjd och sen kommer man ut till en gång genom vass och ren och skär gyttja. Vattnet är grå/brunt och man ser inget. Tar ett kliv för att stiga ner och schwops så är man under ytan. Det var ungefär 1.6 m djupt rätt från kanten ner i vattnet. Huga, den var jag inte redo på! Botten är ren dy som är kanske metern djup.. man får ingen direkt grepp, det är kladdigt och geggigt. Det går inte att gå, man försöker simma men det går inte så effektivt heller. Tar hjälp av fötterna att skjuta en framåt och snart är vi ute på mer öppet vatten och kan simma. Försöker med frisim och försöker få mer skjuts framåt med att sparka med benen. Detta resulterar högst förvånat i att man dras bakåt istället.. hepp, vi skippar ben. Definitivt inget vinnande koncept. Kommer fram till mer gyttja och drar mig snabbt fram genom att bokstavligen dra mig framåt över gyttjan. Några börjar gå och de har vatten upp till midjan eller strax under. Jag gör desamma i tron om att vi snart ska upp igen. Går strax till vänster om en kille och hittar ytterligare ett hål i marken. Ramlar ner och hittar med mitt knä en stor stock som jag kör mitt vänsterknä rätt in i. Smärtan strålar från knäskålan och genom kroppen. Det gör ont och jag tappar energi och börjar må illa. Stannar upp rätt länge och masserar mitt knä och känner hur all glädje och energi bara rinner av mig. Det gör ont. Blir arg över att det gått så bra och så detta. Funderar på Berlin.. bara inte detta sabbar något.
 
 
Tar mig framåt och kommer upp på grundare gyttja och kollar på knäet om det blöder.. det är grått av gyttja men inget mer. Tar mig fram och även om det gör ont så försöker jag få upp tempot lite till iallafall. Kommer snart upp på asfalt igen och det gör ont men är körbart, kanske inte lika snabbt som innan men ska fanemig iallafall i mål, sen tar vi en titt på det. Runt hörnan kommer direkt nästa hinder. Simma igen. Fast i vatten. Så man blir ren från all dy och blir bländande ren och fin. Luktar dock förbaskat illa fortfarande. Springer tillbaka igen till ängen och mot näst sista hindret. På vägen ser jag 12 km markeringen.. så det är alltså längre än 12 km. 13.5 har jag fått reda på i efterhand. Näst sista hindret är en liknande vattentank som isbadet.. fast med gyttja. JAG ÄR JU REN! Typ. Över kanten, ner i gyttjan, under plankan och så över kanten igen. Blä.. är ju skitig. Inser också att min nrlapp med chip hänger kvar på en säkerhetsnål av 4. Tre har lossnat men hänger kvar på min t-shirt. Vågar inte tappa lappen så stannar upp och sätter fast två av de som händer så den sitter fast igen. Tar lite tid ytterligare från mig men får vara värt, ska fan ha en sluttid!
 
 
Lång lång löparbana kvar mot målet. Springer om mer folk och tar sikte på några som kom förbi mig när jag stannade för stocken. Dock hinner jag aldrig ifatt dem. Sista hindret.. 10 000 V. En lång bana fylld med trådar som antingen har eller inte har 10 000 V. De sprutar vatten på deltagarna men jag lyckas undvika strålen.. till vilken nytta, jag är ju genomsur ändå. Vet inte vad jag kommer förvänta mig från detta.. har aldrig petat på något elstängsel innan. Kommer det svida? Nope.. springer igenom och får plötsligt en num, dov känsla genom armen och min arm rycker till och gungar till lite. Det där var det inte jag som gjorde. Får ytterligere en sådan känsla, därefter en 2-3 till. Sjukt läskig obehaglig känsla av en kropp som gör lite vad den vill. Förstår att folk tittar på och skrattar ljudligt. Måste ju se sjukt komiskt ut!
 
 
Men tar mig igenom och i mål på 1 timme, 20 minuter och 30 sekunder! Lite längre än jag hoppades på men så fick man lite hinder och annat man inte heller förväntade sig. Sjukt kul! Hade varit en klockren upplevelse om det inte vore för den där stocken som låg så förträffligt till. Knäet? Jo, det svullnade upp ytterligare när jag kom i mål och slutligen kunde jag nästintill inte alls böja på knäet. Det släppte lite senare och var åtminstone så pass bra att jag kunde köra och böja knäet när jag skulle hem sen. Nu är det lite värk kvar, lite sår på och jag kan böja det men inte fullt in, då hugger det till. Så får se. Men sjukt kul, kommer defintivt delta nästa år, kanske även bägge omgångarna i både Göteborg och Stockholm!
 
Träffar även på min polare och en vän till honom vid målet. Utbrister högljutt "FUCK CROSSFIT, LÖPNING RULEZ!!". Min tanke då att rena crossfit, military training tränande människor kan ta sig igenom men går inte så fort på löpningen. Hindrena var stora men inte så jobbiga att man inte klarar sig igenom dem med en bra grundlig träning och sedan en bra löpträning på det så går det fort. Visar sig sedan, långt senare, att den andra killen tränar stora mängder crossfit och gillar detta.. ja.. lika vackert placerat som vanligt från min sida, hehe. Turligt nog så tar han det alldeles utmärkt och själv gillar jag crossfit, det är skitkul.. löpning är bara lite lite bättre, hehe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0