Skam den som ger sig

 

 

 

 

Alltså.. skaffa inte skador. De är inte vackra att titta på och de är inte ett dugg roliga. Man kan inte kela med dem, man har ingen nytta av dem och de kostar bara tid och ibland även pengar utan att egentligen ge något tillbaka.

 

Däremot verkar de föröka sig på något udda sätt. Först hade jag en knäskada när jag slog i en stock. Samtidigt hade jag besvär med ryggen (vilket jag fortfarande har). Sedan fick jag problem med andra knäet medan de skadade uppenbarligen hade läkt och blivit starkt. När väl det andra knäet återhämtat sig så har den haft lite återkommande pikar när den hugger till, bara för att rent jävlas.

 

Nu när allt var bra, bara ryggen som vanligt varit lite elak har jag äntligen tagit mig till gymmet och kört ett av mina gamla pass. Inte lika stark som innan men man kommer tillbaka. Måste bara våga gå dit igen, oftare.

 

Men nu sväller min vänsterfot upp...

 

 

Långweekend i Berlin med en sightseeingrunda på en 42.2 km, till fots förstås. Högst orolig för detta lopp, sett fram emot det ända sen förra året men hade lite saker som talade mot mig. Först av det som satt stop för all träning i tre veckor innan loppet. Min knäskada efter Tough Viking. Har inte kunnat ellet vågat träna därefter. Haft problem med ryggen och 1 vecka innan loppet kommer en förkylning som jag gjort mitt allra bästa att hålla kontroll på. Så inför loppet har jag en potentiel knäskada i vänster knä, ingen träning på 3 veckor, halsont och inte just förkylning vid tillfället. Bådar gott!

 

 

Det som gör det ännu mer spännande är under lördagskvällen (loppet gick söndag) när jag innan middag tar fram allt som ska antingen bäras eller tas med under loppet. T-shirt, strumpor, skor, energi, keps, boxer, klocka, överdragskläder m.m... däremot saknas.. byxor. Mina shorts jag tänkt springa i.. var är de? Kvar hemma i väskan som jag först packade i men som visade sig vara för liten. Svarta tights i en svart väska i stress. No good combo! Turligt nog hade jag passat på att under mässan, när vi hämtade våra nummerlappar, tittat på ett par 2XU kompressionsshorts och slagit till då jag aldrig hittar ett par i min storlek hemma. Så ja, dags att inviga de nya shortsen med uppenbarligen en mindre ficka.. eller rättare "påse" på insidan av shortsen som rymmer inte alls lika mycket av den energi som var planerad. Hade 2 gel och 1 liquid som jag tänkte ta med mig. Jag hatar att springa och hålla i saker, ger mig värk, men fick köra på att pressa ner mina 2 gels i påsen och hålla i min liquid och börja med den istället för att avsluta som tänkt.

 

Vaknade på morgonen tidigt. Frukosten på hotellet serverades för sent tyckte jag mot min plan så hade köpt hem frukost för morgonen. Lite för mycket flytande föda men fick gå. Skulle ätit mer men de nya tightsen var redig tajta så fick inte i mig så mycket som jag önskade. Vaknade även med den mest intensiva ryggvärken jag haft på evigheter. Gick som ett spegelvänt c.. eller ett c.. beror på från vilket håll man betraktar mig antar jag. Blev en voltaren innan jag lämnade hotellet och hoppades på det bästa.

 

 

Det mest fantastiska över det hela hände nog strax innan start. Jag fann min polare. Han som jag sprang om under Malmö Halvmara, vi som alltid lyckas hitta varandra under nästan alla lopp vi båda deltagit i men aldrig bestämt någon mötesplats. Folk blev lite lätt skrämda när vi började skrika mot varandra, hehe. Jävligt intressant.

 

Hursomhaver. Det var en kall start. Ingen uppvärmning och med start i sista startgrupp gav mig ungefär 20-25 min extra i morgonskuggan och kylan. Men på 42 km ska man nog hinna bli uppvärmd. En fantastisk känsla vid både start för eliten samt vid vår egna start i våg nr 3. Så många tusen människor som springer iväg. Man kan inget annat än att bli berörd. Dock var det många som använt gula sopsäckar för att hålla sig varma som bara slängt dem på marken så man fick passa fötterna så man inte åt asfalt redan innan man ens passerat startlinjen.

 

 

Ställde in mitt tempo på klockan på 5:40/km. Om jag kunde hålla detta tempo skulle jag komma in på under 4 timmar, precis under 4 timmar. Eftersom jag inte kände mig purfrisk och var lite nervös för rygg och knä tänkte jag att ett lugnt tempo vore utmärkt att satsa på. Dessutom så med start i den sista gruppen hade jag ju bara ett par tusen att springa om. Så var det också. Det var massvis med människor som man fick springa om och väldigt ofta fastnade man bakom väggar av folk som lyckades paras ihop och bilda en vägg. Tur man är smal och smidig. Men det gick bra ändå, lyckades hålla en hastighet på mellan 5:00 och 5:20 per km den första halvan av loppet. Kändes skönt att springa utan att bli andfådd, min kondition är fortfarande med mig och det var en behaglig första halva. Berlin marathon är verkligen så platt som de säger, jag minns bara en uppförsbacke och en nerför vid 7 samt 8-9 km in i loppet. Tittar jag på profilen nu i efterhand så missade jag uppenbarligen någon backe till i slutet men då fokuserade jag på helt annat.

 

 

Det var ett betydligt mer internationellt lopp än något annat jag sprungit tidigare. Verkligen folk från hela världen som sprang så ska nog införskaffa mig något mer svenskt så man får mer hejarop när man springer förbi lite svenska supportrar, som det fanns rätt så ont om i år. Däremot så ska förstaplatsen för bästa supporterland gå till danskarna. De fann överallt och i stora flockar som viftar med gigantiska flaggor, målat sig rödvita, har röda och vita kläder på sig, täckt in skivor med flaggor och verkligen bara blir en stor rödvit hög vid sidan av banan. Fantastisk entusiasm!

 

Vid 13 km börjar jag bli hungrig. Redan!?! Har inte rört något av min energi än men funderade på att ta en gel vid 15. Det gick faktiskt rätt så bra att hålla i min liquid så tänkte spara den så mycket det gick. Men vid 15 km tog jag lite energidryck samt en banan så blev både mätt och lite piggare av det så sparade på min gel. Den togs fram vid 17 km istället. Det är nu det blev lite intressant/komiskt. Ena handen är upptagen med en liquid så en hand att ta upp en av två gels ur en liten påse på insidan av mina byxor som jag spänt åt tajt samtidigt som jag springer. Efter lite fix får jag upp inte bara en utan två gels då de fastnat ihop så lika bra. Lägger undan den ena i andra handen och ska peta ner den andra i fickan igen som jag vill spara på. Denna ficka/påse är lite strech så man kan få ner en del ändå i den om man bara trycker lite. I detta fallet gick det bra tills jag för en liten sekund tappade greppet om min gel. Då slutade detta strechtyg att fungera som en påse och övergick raskt till krigsinställning och blev en katapult. Stolt slungade den iväg min gel ut i havet av löpare och försvann raskt bakom mig. Happ.. där försvann den energin som jag gärna hade tagit längre fram.

 

Det var även vid 15-17 km som jag började få ont i mitt knä. En liten värk som kom alldeles för tidigt i loppet. Inte ens halva avklarad och det börjar värka och göra lite ont. Blev redigt orolig för hur det kan kännas längre fram. Den bästa biten? Det var fel knä. Knäet som jag skadade några veckor innan fungerade utan problem, det var det andra knäet som började spöka. KUL!

 

 

Vid halva loppet, en halvmara sprunget, började jag bli trött. Redigt trött i benen. Flåset fanns där, men benen började bli trötta. Mellan runt 28-35 gick det långsamt. Då pikade även smärtan i knäet och jag hade förbaskat ont. Det hade börjat värka ordentligt vid 22 men blev bara värre och jag sprang fram med små steg i hopp om att inte förvärra det ytterligare. Än kunde jag springa om dock lite långsammare. Powerbar som var sponsor till loppet hade även delat ut både liquid och gel vid 28 km så hade snappat åt mig en av varje som fick ersätta den jag sköt iväg. En gel åt jag direkt och sparade liquid till senare, tillsammans med den jag startade med. Men fan smaken.. näe. Något som däremot var fantastiskt gott var te. Ljummen te som serverades vid några depåer. Fantastiskt gott och skönt för hals och kropp. En uppmaning till arrangörer i Sverige, vänligen servera varmt te vid lopp runt hösten och tidig vår.

 

 

Började räkna i huvudet på tiden och hur jag låg för mitt mål att klara det under 4 timmar. Under loppets gång hade min Garmin fått helt spel. Antingen är det krångel med GPS mottagningen eller så har arrangören satt skyltarna fel men jag sätter mina pengar på Garmin. Några km in i loppet så fick jag mina km uppdateringar (då jag sprungit ytterligare 1 km) en 100 m före arrangörens skylt. Helt ok, det händer. Under större delen av loppet skilde det 500-600 m. Det är riktigt illa. Så jag kunde få min senaste km hastighet men fick använda klockan och skyltarna istället för att se hur jag låg till för loppet. Upptäckte dock vid 33-34 km att jag låg lite för långt bak. Med fortsatt hastighet skulle jag missa 4 timmar med bara någon minut. Något som bekräftades av en vän som följde mig med en app. Jag hade uppenbarligen hoppat mellan att klara 4 timmar och missa det med några minuter efter halva loppet.. isch.

 

 

Så vid 33 satte jag i mig liquid från Powerbar. Fick ett litet hål så jag tog en 600 m att få i mig hela. Lite energi i små doser. Smakade vidrigt även denna. Ökade farten och började springa om folk igen efter att ha blivit konstant omsprungen i flera km. Knäet hade slutat värka av någon anledning och höll sig så en 3-4 km, tackar vi för, men kom tillbaka sen men inte lika smärtsamt men fortfarande asont. Men vad gör det när vi snackar sekunder för att lyckas eller brinna!

 

Vid 36 satte jag i mig halva min liquid som jag sprungit med ända från start och höll tempot uppe. Tittade på klockan och räknade och försökte hålla koll på min placering. Vid 40 satte i jag mig resten och kastade den tomma förpackningen. Har sprungit med den ända från start och nästan hela varvet, jag som aldrig klarat att springa med en pryl i hand ens 2 km. Ökade på takten och sprang sista km på 4:38 tempo och spurtade i 4 min/km tempo sista 200 metrarna från Brandenburger Tor fram till mållinjen. Fick en skön sluttid på 3:59:06. Gott om tid ju! Snitthastighet på 5:34 per km inklusive lite pauser för dryck, mat och annat.

 

 

En sjuk skön tillfredställande känsla infinner sig. Jag klarade det! Jag har sprungit ett helt marathon! Med segern i hand och medalj om min hals kniper ryggen ihop sig och jag får en så sjuhelsikes ryggvärk att jag inte kan röra mig. Jag går långsamt fram och försöker hålla min rygg varm med sopsäckar som delas ut. Försöker även strecha men det är helt omöjligt. Tror de skrattade lite åt mina tafatta försök att göra något annat än långsamt gå framåt. Halvt omöjligt att kunna få på mina överdragskläder som jag briljant nog öst ut från påsen ner på marken.. långt där nere på marken. Men det går och på vägen hem sen mjukar ryggen upp sig lite men jag finner en ny fiende. Trappor. En fiende för mina ben och rygg som fanns kvar 3 dagar efter loppet. Och en sanning finns där.. det finns för många trappor i världen, alldeles för många trappor! Träningsvärken fanns intensivt kvar i 3 dagar och har idag (6 dagar efter loppet) avtagit helt.

 

 

Efter loppet på hotellet blev det försök att mjukas upp med ett varmt bad och en välförtjänt öl. Dagen efter var det hemfärd men inte efter ett obligatoriskt stopp på en biergarten med en redig fin god bratwurst och en öl. Kan inte vara i Tyskland utan att äta en bratwurst.. det funkar inte så.

 

I helgen var jag söderut, närmare exakt bestämt Berlin och sprang marathon. Tänkte jag skulle plita ner en race report om det inom kort, så håll ut, de kommer!

 

Var väl inte bästa förutsättningarna för loppet och nu efteråt är man inte i bästa form direkt. Skadade mig innan och har hållit igen med träningen, faktiskt inte tränat något men däremot varit lika glupsk så kroppen ser ut som den gör. 2013 skulle vara ett comeback-år och skulle komma i form och sen ladda upp för nästa år i bästa form någonsin. Det började bra men nu känns det lite halvt som man sackat ner till den form man var i när året började. Men flåset finns kvar och även om man tycker det gått tillbaka så tror jag att med rätt disciplin så kan jag hämta det snart igen. Måste var positiv. Med så många motgångar man haft under åren så är det klart att man suckar djupt när man hamnar i ännu en men med den vanan man borde ha nu så borde man samtidigt också vara redo att återigen kavla upp ärmarna och sätta igång. Blir ju inte bättre av att tröstäta i mörkret. Bit ihop och göra sitt allra bästa, inte mer man kan begära av sig själv någonsin!

 

Ryggen är paj, den känns just nu som den är helt förstörd. Har tjatat om det och måste få ordning på den. Sen tillbaka till gymmet. Ska bara bli av med denna lilla förkylning som surrar runt mig som flugor till skit. Den bara river mig lite lätt, utan att sätta sig, utan att blomma ut i all sin prakt.. bara retas och sitter vid min sida, varje morgon påminner mig om sitt grepp om min hals.

 

Det enda sköna just nu är träningsvärken efter loppet som är kvar. Intressant hur träningsvärk kan känna så otroligt skönt och tillfredsställande.

 

Jag är trött. Så förbaskat trött. Även om jag sover mina runt 7 timmar om natten så är jag helt slut. Förstår inte varför jag är så trött. Är det för man inte rör på sig lika mycket som innan? Sover dåligt? Dålig kost? Vet inte men allt skall undersökas men det är så irriterande att gå runt med ögonlock som bara vill krypa ner.

 

Statusuppdatering! Är ju medlem i Funbeat och där registreras och jämförs antal tränade minuter mot mina vänner. Har under sommaren legat bland minst top 3, rätt så ofta på första plats. Runt en 1500 och 2000 minuters träning räknat de senaste 30 dagarna. Nu? 190 minuter... slaggar omkring i botten. Har inte tränat sedan första september. IDAG var första gången jag cyklade sedan dess. IDAG! Det gick iofs bra, (jepp, jag minns ännu hur man cyklar) och kunde ändå pressa på i de högre växlarna i uppförsbackarna så känns inte som man direkt tappat. Däremot var  det något i det skadade knäet som kändes. Är lite orolig, definitivt men ja, det gick ju. Cyklat 7 minuter och det vänder uppochner på min värld.. nu får jag tagga ner lite.

 

Fick även lite halskänning, irritering, påbörjan till förkylning i fredags. Så köpte och har använt ColdZyme. Sprutas i svalget varannan timme och det följdes i tre dagar. Irritationen försvann och jag kände mig frisk igen. STRÅLANDE! FANTASTISKT! Vilken dunderprodukt. Sedan så slutade jag.. lite irritation kom tillbaka och nu känner jag mig återigen lite av en påbörjan till förkylning och halsont på morgonen. Så använder den igen och försöker göra det oftare. Så det stoppar viruset från att fastna men verkar som de ändå finns kvar där, väntar på att skyddet ska försvinna så de kan attackera igen. Baskat!

 

Så de och lite instagram-inspiration fick mig att slå på stort och storhandla frukt och grönt i början på veckan. Blev ett fint fruktfat, däremot var valet av filter m.m inte rätt. Bara titta.. man kan tänka sig att det ser fantastiskt gott ut men vissa delar ser ju för fasiken redan ruttet ut! Haha, så går det när man fibblar i fel ljus. Men det är gott. Styckade ner det till tärningar och småbitar och la i lådor så nu har jag en perfekt liten buffé till frukost eller om jag vill göra en fruktsallad lite spontant.

 

 

Men ryggen verkar bli värre så jag antar lite att den hjälsamma magträningen jag så duktigt petade in i somras har börjat svika. Kan även bero på att jag svek den först. Så även om man känner sig lite så-så ibland.. så borde lite planka inte vara så svårt att slänga in. Borde man kunna få in rätt så enkelt.. kanske även redan idag? Varför vänta? Blir ju inte direkt bättre av att skjuta det framför mig.

Jag är sedan i lördags utan tv. Tänkte att jag skulle köpa mig en ny och sätta upp där den förra satt men har funderar mer och mer på att låta bli. Av två simpla, enkla anledningar.

 

1. Jag hittar inte den perfekta tv:n. Trodde jag gjorde det men efter lite mer undersökningar så skulle jag vilja kombinera två jag hittat.. retfullt.

2. Utan tv att fastna vid blir jag tvingad att göra annat.

 

Under min "värsta" träningsperiod som varade en 5-6 månader såg jag mer eller mindre aldrig på tv. Nu när jag har netflix och en platta så har den fått ersätta tv:n lite och kunnat underhålla mig till middag eller så. Kan se på något avsnitt på datorn innan man lägger sig, det får mig att koppla av lite. Men jag fastnar inte i soffan iallafall. Så tänkte jag kunde dra mig lite för att köpa en ny och satsa tiden på att komma ut och träna lite.

 

Nu är det bara sådär retfullt att istället för att då utnyttja hela helgen att kunna köra lite pass så verkar det som jag går mot en förkylning, behöver vila och det är ju så skönt att vila.. under en filt.. i en soffa.. till någon bra film. Får inspektera bokhyllan, kanske finns en bra bok jag inte läst än.

 

I går kände jag mig lite lätt yr under dagen. Tänkte att jag bara var trött och behövde sova lite, men det gick icke. Blev lite bättre senare men kände mig lite lätt hänging. Kan iofs bli så när det närmar sig middag och jag inte ätit på ett tag. Det är ju klart, energin tryter och man segar ner sig lite.

 

I natt vaknade jag med irriterad hals. Ont gjorde det, lite täppt i näsan men inget som gick att snyta ut. Helskotta också. Morgonen steg jag upp och kände mig lite yr, seg, tung i huvudet. Ingen feber dock men inte igång direkt. Chansar på att det är en förkylning på g nu. Strålande! Jag menar, jag blir yr av att åka hiss. Nästa gång lägger jag mig platt på golvet, blir en trofématta.

 

Tror det är någon som försöker säga mig något. Först sabbar vi ditt ben.. nehe.. han verkar vara på G ändå för Berlin.. men då slänger vi in lite förkylning på honom. Det borde få ner honom på jorden igen. 

 

Blev tipsad om Coldzyme så få se om det är sån fantastisk produkt som jag fått höra. Jag hoppas verkligen de!

 

Lika tyst som det varit på bloggen, så har även min träning varit. Sedan Tough Viking har jag inte tränat ens någon minut, knappt ens cyklat. Lite trappor och någon liten promenad definitivt men annars har det varit alltför lugnt. Det har även varit en hel del annat som varit igång så jag har även missat lite (mycket) på det här med kost och ätit både gott och mycket ibland så denna fantastiska superkropp jag lyckats odla fram har nu gått tillbaka i utvecklingen till något som liknar mig för 6 månader sedan.. och runt där.

 

Har inte sett det förrän just nyligen. Lite som när man skapar sin första avatar på WiiFit om ni spelat det någon gång? Borde finnas en video på det någonstans.. letar letar.. HA, visste väl de. Se video nedan och börja titta på 1:48. Ungefär den reaktionen som avataren har fick jag när jag såg mig i spegeln. Damn, var kom allt det där ifrån??

 

 

Så just nu börjat lägga på mig igen.. not good men inte så förvånande heller. Springer inget då jag har lite halvt valt att vila mitt knä så den är i bästa shape möjligt till Berlin marathon. Sprungit ett marathon tidigare med dåligt knä och det vill jag INTE göra om! Så ingen löpning.. borde köpa nya löparshorts och då även springa in dem men det kommer ju inte hända. Träning.. borde komma igång med det igen. Det har bara inte varit läge för det. Efter TV (Tough Viking) hade jag lite besvär med rygg och armar/axlar men det är löst nu så borde komma iväg. Bara haft fullt upp med annat som fått ta prio ett. Inget är som det var i augusti och det sätter sina spår.

 

Men nu är det Berlin som gäller. Därefter måste rutinerna in igen. Både nya och gamla. Tänkte jag skulle starta med en veckas detox. Aldrig provat det förutom men just nu känns det som kroppen skulle må bra av en redig rengöring. Har knäet fixat sig och allt känns bra efter Berlin finns det chans för ett lopp till i år innan säsongen stänger. Men annars är det fokus på rygg/mage. Speciellt mage för att hjälpa avlasta ryggen. Kanske ta ett besök hos en sjukgymnast för lite professionell hjälp. Just nu känns det som jag kastat mig utför ett stup och fumlar lite slumpmässigt bland en massa snören och rep och hoppas på att en av dem är rätt och kan hålla mig uppe.

 

Därefter blir det till att spendera hösten/vintern åt att bygga upp en kropp, lättare, uthålligare och starkare inför vårens utmaningar. Simningen blir till att få fram en grundstyrka i kroppen att orka nöta mig fram längre sträckor men kanske inte nödvändigtvis snabbare, även om det troligen kommer till. Löpningen blir nog kortare sträckor när kylan tar över och försöka bibehålla den prestation jag har nu, sakta bygga på. Sen hamna på gymmet ofta och se till att man ser snygg ut när man kommer ut till våren igen, hehe.

 

Nu ska jag bara få ordning och igång allt..

En löpsedel från Expressen som satt tapetserad runtom i städerna för någon dag sedan har väckt stor respons bland de bloggar jag läser. Även för mig för den delen (utom på min blogg.. tills NU). 9 steg att undvika läsksuget. På 9 enkla steg blir du av med läsksug och undviker allt flytande socker som gör dig fet, slö, risk för diabetes med mera, med mera.

 

Håller helt med allas respons. 9 steg. Det räcker med ett! Drick inte läsk! Inte så mycket svårare än så.

 

Men nu tänker jag vara lite crazy här. Varför sån hets att undvika det helt? För läsk ser jag att det gäller exakt samma som för lösgodis, chips, pizza, hamburgare, feta såser, pommes, öl, vin och ännu mera med mera med mera. Vräk inte i dig, köp inte massiva mängder och töm flaska på flaska på en kväll. Kan du inte kontrollera det, ok... undvik. Men ett glas någon gång är ju inte fel, precis som med ett glas öl eller en liten godisskål en lördagskväll eller unna sig den där pizzan eller kebabtallriken efter ett marathon. Det är åter tillbaka till att njuta av det man njuter av, men med måtta och glöm inte att motionera och ha ett aktivt liv. Kan man inte kontrollera det och bälgar i sig.. ja.. då kanske man ska skippa att köpa in det helt.

 

Det jag ändå nog är mest förbannad över när det kommer till dessa kvällstidningar, det är deras val av det absolut viktigaste och mest säljande punkt/artikel de har i dagens blaska. Av ALLT som händer i världen, av ALLT som man kan skriva och vilja förmedla.. så skriker de ut "9 steg att undvika läsk". "Höstens dieter", "Rikaste personerna i din kommun", "En kändis favoritsmink", "Ännu en känd stackare som gråter ut" eller varför inte klassiker som "Sverige rasar mot idoljuryns val av parfym". Saker som verkligen berör... varje gång jag ser en sådan löpsedel.. jag gråter en skvätt inombords.

Nej, inte förbannade höst... även om jag då föredrar lite sol och värme. Utan höst förbannelsen. Det känns som sedan jag kommit igång med löpning och motion på riktigt har jag fått en förannelse över mig. Varje höst, vid september eller så, drar jag på mig en skada som gör att jag både måste och kommer göra ett avbrott i min träning på obestämd tid, oftast fram till årsskiftet. Jag finner detta helt onödigt och önskar denna förbannelse att dra rent och skärt åt helskotta. Vad jag kan minnas så har den fanemig dykt upp varje år, varje höst de senaste fyra åren.

 

Nu var min plan att inte dra på mig någon skada. Bara fortsätta min träning efter sista loppet och börja att bygga på för nästa års prestationer och bragder. Men som det verkar har jag återigen dragit på mig en knäskada och har kvar min ryggskada. Var hos fröken doktor som inte sa mer än att de inte kunde göra så mycket. Som jag trodde. Men de tyckte jag kunde söka upp en sjukgymnast för det och då jag ändå velat besöka en sjukgymnast för min rygg så slår vi ihjäl två flugor och därefter ringer för att boka tid.

 

Nu kommer ju ett marathon upp alldeles strax och är inte knäet bra tills dess så.. kan jag få en väldigt obehaglig löptur. Vilket jag redan testat på. Jubileumsmaran som jag sprang förra året.. ungefär något liknande där och en otroligt obehaglig upplevelse. Så jag kan bara hoppas på det bästa just nu. Har vilat nu hela kroppen i snart 1,5 vecka och tänkte snart börja iallafall återgå till styrketräning. Har blivit lite sådär...satt.. igen och jag märker vad det gör med en. Jag är trött. Konstant trött och lat. Det var jag iofs innan också men man drar sig för att träna eller göra något överhuvudtaget.

 

Så nu blir det sjukgymnast så fort jag fått tag på en, jag ska återgå till någon form av träning inom kort där jag inte kommer ge några påfrestningar på mitt knä och jag funderar väldigt ärligt på att vid nästa månadsskifte påbörja en genomgående detoxkur för att rensa min kropp från så mycket sket som möjligt. Kanske tar jag tag i själen också när jag ändå är igång.

 

 

Det är väl ungefär så man känner sig just nu. Lite.. blöörp. Iallafall träning. Finns ju ett par världar till man lever i förutom tränings-världen. Men den är rätt så påtaglig så när den inte är på topp, så märks det.

 

Efter Tough Viking i söndags så har jag varit på latsidan. inte direkt frivilligt utan högst motvilligt. Mitt knä som fick stock värker ännu, en vecka efter. lite lätt sårigt utanpå men med något sket inuti så nu har jag fått tid till en läkare som får ta sig en liten titt på det. Om det bara är en liten svullnad som kan gå ner vore det toppen eller om det är annat som lossnat eller så inuti så är det inte lika roligt. Sedan har jag haft lite strul med armbåde, axel och rygg så valt att ligga och vila istället.

 

Nu börjar det andra ordna upp sig så ska få återgå till lite träning på gym och borde få igång planka igen. Knäet får vi se vad läkaren säger och sen hur mycket mer vila det blir. Men löpning och kondition får hålla sig ett bra tag till känns det som och det är fan inte kul inför Berlin.

 

Helgens lopp, Midnattsloppet, fick jag ställa in och stod vid sidan om och hejade. Inte vad jag hade velat och det kändes lite surt. Men kul att få heja på folk man känner och se att alla hade skitkul och det gick även bra för dem, glädjande!

 

Så, nu är det bort mot farbror eller faster doktor så får vi se om de får någon rätsida på de eller om vi ska ta och kolla lite närmre.

 

Blir så förbaskat trött och förbannad på det man läser. Citerat från Amelias hemsida: "Årets stora hälsotrend är periodisk fasta." HÄLSA ÄR INGEN JÄKLA TREND!!!!

 

Blir arg över att läsa trender och vad som är modernt inom att rasa i vikt. Förr rasade svenska folket över nakenchocker, nu är det vikter det ska rasas över. Och ett sätt är aldrig det bästa utan vi byter ut och ändrar dessa dieter med jämna mellanrum. Vad är det för fel på att äta lite mindre och träna lite mer?

 

Innan skulle vi trycka i oss fett och protein, det var det bästa som hänt människan sedan tvättmaskinen. Nu är det "ute" och vi ska äta i 5 dagar och inte äta i två. Varför i helskotta ska vi inte äta? Vi har ju mat. Det finns mat. Så varför ska vi inte äta? Ät RÄTT istället för att hoppa över måltider.

 

Det är som ett tag skulle vi ha stenåldersmat. Äta som på stenåldern. Varför i helskotta? Hade någon från den tiden lyckats resa hit och sett vad vi sett som trend skulle de kastat sten på dem och undrat vad de pysslar med. Finns ju massvis med fantastisk god mat där ute, varför äta bär och kottar?

 

Livet är alldeles för kort för att inte njuta av det som finns att njuta av. Att gå ner är egentligen i grunden väldigt lätt. Kalorier in, kalorier ut. Ät mindre energi än du förbrukar. Gillar du mat, träna mer. Rör på dig. Finns inga genvägar. Sluta upp med idiotiska dieter som du ändå aldrig kommer hålla och ut och gå eller cykla eller simma eller ja vad som helst.

 

Det är en annan sak som kan ibland driva mig till vansinne. Människor på diet som av en händelse måste bryta dieten för tillfället för att anpassa till en situation eller aktivitet. Jaha.. då kanske en diet inte är så bra då. Efter några månaders pina så hoppar man av dieten och allt är förlorat. Återigen, sluta upp med genvägar och ändra din livsstil istället till något som är hållbart, helst livet ut. DET har du vinning i! ÄT lite mindre, ät lite bättre, rör på dig lite mer.

 

Jämförelse.

För några år sedan, som student, ville jag gå ner i vikt. Var överviktig. Testade på Naturdiet. Pulver man ska dricka 5 gånger dagligen i två veckor. Bytte ut det ibland mot en kycklingfilé och sallad för att få i mig lite fast föda ändå och åt lite frukt också. Vet att om man bara går på vätska så kommer man tappa i vikt men få tillbaka allt så fort man börjar äta. 2 veckor gick och jag hade gått ner 5 kg. Efter några dagar med mat igen så gick jag upp 2 kg så 3 kg tappade jag totalt. Sedan kom allt tillbaka igen efter en bra tid därefter.

 

Ett år senare testade jag igen med att satsa hårt i två veckor. Denna gång med mat lagad från en kokbok från viktväktarna. 2 veckor åt jag middag med resterna som lunchlåda. Det var god mat, riktigt god mat och jag blev mätt och mådde som en prins. Efter 2 veckor, gått ner 5 kg. Dock behövde jag inte sluta där, det var ju ingen diet, jag åt bara bättra och med en bättre mängd mat, inga berg som annars. Det höll i sig längre men levde väl i all helhet kanske inte det bästa optimala livet och rörde inte på mig så ja.. 

 

Men ät lite bättre mat men unna dig allt det goda i livet. Det är, helt enligt mig, bara dumt att inte unna sig gott och sen dö utan att ha fått njuta. En vacker kropp men vad är det om man inte får leva lite. Men röra på sig, finns fantastiska grupper som tränar och rör på sig tillsammans, gör utflykter och har fantastiskt roligt tillsammans. Tänk rätt, gör rätt men skippa dessa dieter. De håller aldrig och ger bara tillfälliga resultat.

 

Så.. har jag fått rasa lite jag också!

ÄNTLIGEN dags för årets andra stora nyhet/event. Tough Viking. Hinderbanelöpning är på intåg och i år har två kandidater gjort entré. Toughest i Malmö och Tough Viking i Stockholm. Kört båda.. väldigt varierande. Malmö hade kortare bana (8 km) men fler hinder (runt 37 hinder (en stock räknades som ett hinder)) och Tough Viking var längre (12+ km) men färre hinder (15 st fast storlek större). Karta går att finna här.

 

 

Kan grymt rekommendera båda, skitroliga banor och tufft för kroppen. Båda har utökats så i år kommer Toughest även köras i Danmark nu till höst och nästa år kommer Tough Viking köras i Stockholm och även Göteborg.

 

Men iallafall. Började morgonen med hotellfrukost och åt upp mig ett par kilo en tre timmar innan lopp så jag mådde illa mer eller mindre konstant fram till start. Ordentlig mat en tre timmar innan lopp brukar fungera, verkar som så även denna gång. Mötte upp en polare på plats som skulle springa i lag. Så fick man lite sällskap innan start.

 

 

Taggade upp, gick till start, värmde upp lite sporadiskt i en halvtimma innan start och skutta in i startfållan 5 minuter innan start. De körde Greyhound av Swedish House Mafia. En låt jag peppade upp inför förra årets triathlon i Malmö. Stegringen som den låter har, bygger upp förväntan, pepp.. ååhhh.. grympt peppad!! Precis som alla andra runtom mig. Sjukt bra startgrupp, peppade människor, taggade till tusen! Har varit och tittat på första hindret innan och man ser hur det ryker framför sig. Eldhindret är först upp och det är helt vitt framför oss. GRYMT PEPP!

 

 

 

Starten går och alla springer iväg som organiserade höns utan kacklande och flaxande. Första hindret. Eld. De har satt rader av vedträn som de sedan satt eld på som man måste hoppa över. Lite varstans har de även satt små fyrkandiga höbalar som även de brinner. På sidorna har de stora höbalar som även dessa är satt i brand som de sprayar ner med vatten för att få fram enorm vit rök som spyr ut överallt och sätter en enorm tjock rök över hela fältet framför en. Sjukt effektfullt men klent som hinder. Man hoppar lite och sen är man igenom. Fortfarande.. it's FIRE!!!

 

 

Springer vidare. Det hela utspelar sig på Djurgården och det är ängsmark som blivit delvis nertrampad, annars halvhögt gräs och väldigt oregelbunden mark med mycket gropar. Springer upp för en kulle strax efter elden och finner hinder nr 2. Där står en linje med amerikansk fotbollsspelare med kuddar som försöker putta tillbaka alla tävlanden. Tur man spelat amerikansk fotboll tidigare så när jag närmar mig sjunker jag ihop lite, bredare ben och tar spjärn för att tackla tillbaka deras försök att hindra min framfart. Antingen är jag oväntat stark (mm) eller så tog de inte i så mycket som de kanske kunnat (troligare) för det var inga problem att tackla tillbaka de två som försökte stoppa mig. Hinder nr 2 genomfört, bara 13 kvar. So far, so good.

 

 

Sedan följer en lång löpning i något som kan beskrivas som väldigt likt Lidingöloppets bana. Mycket kuperat, det är grusstigar och lite buskar/trän man ska igenom. Har tar det många väldigt lugnt i min startgrupp så lyckas springa om en hel del folk och placera mig långt fram i min startgrupp. (Gruppen före startade 15 minuter innan så de kommer man nog inte stöta på i första taget) Nerförsbackarna känns jag som väldigt ensam om att rulla på och utnyttja gravitationen. Men klagar inte, tar mig framåt och förbi. Efter 3 km kommer vi ut och möter nästa hinder så en bra uppvärmning att springa och få upp pulsen innan det börjar bli jobbigt.

 

 

Hinder nr 3, väggarna. En serie av containrar utan tak hade ställts efter varandra med en säck sand framför som "pall" så man kunde komma upp och få grepp. Inga problem att hiva sig uppför, däremot en bit ner väl på andra sidan som jag upptäckte efter första väggen. Lite vatten och grus i botten så var halt och det känns lite att träffa platt på när man landar. Så därefter blev det till att hiva sig över och ta spjärn med foten mot väggen och glida ner. Kostade kanske 1-2 s mer men var betydligt säkrare. Sedan blev det kö där jag fick vänta på personen framför som väntade på personen framför som skulle över. Det kosta mig desto mer tid så att ta lite från den och spendera på en behagligare värd ner.. worth every penny! Minns inte exakt men tror det var en 6-7 containrar man fick klättra igenom, sen var man över på andra sidan och kunde fortsätta.

 

Det var långa transportsträckor mellan hindrena. Det var ändå 12 km bana och 15 hinder och ett hinder kunde ta upp mellan 10 och 100 m men vanligast kanske 20. Så mycket löpning och det var där man vann mest på som löpare. Man sprang om de flesta på sträckorna och nu efter väggarna så ville jag definitivt komma förbi en grupp människor till. Så ökade tempot och sprang om några till. Nästa hinder, istankar. Mindre containrar fyllda med vatten och is. Fy fasiken de va schnorkallt i vattnet. Så har de satt en planka tvärsöver så man måste dyka under för att komma till andra sidan. Hoho... där blev man inte manlig, not. a. bit! Över kanten och ner i marken som var gyttjig av allt vatten. Halkade till och stöp i backen. Tog mig snabbt upp och konstaterade återigen.. fan va kallt det är..

 

 

Keep on running. Nästa hinder, taggtråd. Ner och krypa i marken och inte köra huvud eller annan kroppsdel mot taggtråden som dragits på en..4-5 dm höjd kanske? Gick utan problem att ta sig igenom. Bara tänka på att inte resa sig upp för tidigt när man tror man är klar. Snabbt upp och iväg. Kom fram till monkey bars, ett hinder som jag totalt misslyckades med under Toughest. Där var det halt och jag halkade ner på andra pinnen. Här var det tre nivåer baserat på hur snabb man trodde man skulle vara och det var packad jord att landa på. Ingen valde mitten så körde på där. Det var ett långt hinder men glädjande nog gick det alldeles briljant denna gång! Skuttade fram som en hungrig liten apa och tog pinne efter pinne, svingade mig fram utan några som helst problem. Wehey!! Kom fram till sista, tog en sekund där att ta grepp med bägge händerna och svingade mig iväg, över säcken med sand som skulle ge mig en mellan-platå att landa på och valde att graciöst slunga mig genom luften och platt ner i backen. Nepp, inga applåder och japp, det sved som faen från fötterna. Dumt? Check! Det gör vi inte igen.

 

 

 

Banan går som en serpentinväg, fram och tillbaka för att få ut mest antal km från området. Nästa hinder var stegen. En haki-ställning på x antal meter man skulle klättra uppför och sen nerför. Enda problemet jag har är att jag är höjdrädd.. så snabbt upp, tog ett fast sikte på plankorna som utgjorde platån ovanpå och letade mig nerför med ena foten efter något att ställa mig på medan min hand greppade om ett rör så handen blev kritvit. Gick hyfsat fort att hitta någon att ställa sig på och med blicken långt från mark klättrade jag snabbt ner. ÖVer förväntan, trodde jag kunde fastna där uppe men gick utmärkt. Kändes utmärkt. Allt var bara på topp och jag störtade vidare fram genom fältet och sprang om ännu fler deltagare. OH, det gick ju utmärkt! Fan va roligt detta är!

 

 

Nästa hinder, hinder nr 8. Tunnlar. Små tunnlar som inte var så himla tajta.. det var väl bland de lättaste hindren de haft. Tror jag kröp på alla fyra rätt igenom och sen upp och iväg. Mot ett hinder som kunde utgöra lite problem. Buren! The Cage! En konstruktion som innebar ett upp&ner hinder. Först över, sen under, över, under, över osv. Men de hade byggt i haki så när man skulle klättra över kunde man ta ett steg på ett rör och sen hiva sig över. Lite problem med balansen över då jag tog det nog lite lugnare än andra pga min rygg. Kunde inte helt kasta mig över. Men fick in tekniken och hastigheten efter ett tag och gick väl utan några uttröttande problem. Dock när jag tagit mig igenom den så började jag springa och det högg till rejält i ryggen. Fick ställa mig lite undan från spåret och böja ryggen lite, försöka få allt på plats så att säga och få den att värka mindre. Ett stop jag gärna hade undvikit men kan inte springa med ryggen värkande så. Blev lite bättre efter en 30 s eller så och kunde fortsätta. Förbi vätskedepå från Red Bull med lite fin kolsyrad redbull.. tog ett par klunkar, en rejäl rap och så var man på G igen. Otrevligt? Japp, men som en sann viking på.. red bull...

 

 

Hinder nr 10, däcken. En drös med däck lagda på marken man fick ta höga kliv för att ta sig fram. Tog det lite säkrare och tog ett däck i taget med en fot och studsade fram. Tänkte jag skulle försöka ta och hoppa över varannat däck men om jag snubblar kommer jag få så ont så nee.. tar det som det kommer och tappade lite distans till personen framför som jag jagat lite men kom snabbt ikapp därefter. 2/3 klart nu.. bara så lite kvar, nu ökar vi tempot!

 

Nät. Stort nät fixerat platt på marken så krypa ner under kanten och sen krypa fram med nätet tajt över en, pressar en ner mot marken. Men med lätt böjt huvud kunde man plöja fram utan något direkt motstånd så kunde krypa fram rätt så fort och mer plöja fram som en båt genom en våg. Tog dock stop vid sista snörningen men under och så upp på fötter igen. Har nu kommit ifatt större grupper människor som jag springer om, det är nog startgruppen före jag kommit ikapp. Kanske även kommit ikapp dem tidigare, några andra långsammare men nu börjar det bli mer människor att passera igen.

 

 

Lång löpning bort från ängen. Ut bland andra människor och en närliggande park. Nästa hinder är kallat Kustjägarna och har varit hemlig fram tills nu när man kommer fram. Ännu ett nät placerat över gyttja. Går att gå igenom det lätt framåtböjd och sen kommer man ut till en gång genom vass och ren och skär gyttja. Vattnet är grå/brunt och man ser inget. Tar ett kliv för att stiga ner och schwops så är man under ytan. Det var ungefär 1.6 m djupt rätt från kanten ner i vattnet. Huga, den var jag inte redo på! Botten är ren dy som är kanske metern djup.. man får ingen direkt grepp, det är kladdigt och geggigt. Det går inte att gå, man försöker simma men det går inte så effektivt heller. Tar hjälp av fötterna att skjuta en framåt och snart är vi ute på mer öppet vatten och kan simma. Försöker med frisim och försöker få mer skjuts framåt med att sparka med benen. Detta resulterar högst förvånat i att man dras bakåt istället.. hepp, vi skippar ben. Definitivt inget vinnande koncept. Kommer fram till mer gyttja och drar mig snabbt fram genom att bokstavligen dra mig framåt över gyttjan. Några börjar gå och de har vatten upp till midjan eller strax under. Jag gör desamma i tron om att vi snart ska upp igen. Går strax till vänster om en kille och hittar ytterligare ett hål i marken. Ramlar ner och hittar med mitt knä en stor stock som jag kör mitt vänsterknä rätt in i. Smärtan strålar från knäskålan och genom kroppen. Det gör ont och jag tappar energi och börjar må illa. Stannar upp rätt länge och masserar mitt knä och känner hur all glädje och energi bara rinner av mig. Det gör ont. Blir arg över att det gått så bra och så detta. Funderar på Berlin.. bara inte detta sabbar något.

 

 

Tar mig framåt och kommer upp på grundare gyttja och kollar på knäet om det blöder.. det är grått av gyttja men inget mer. Tar mig fram och även om det gör ont så försöker jag få upp tempot lite till iallafall. Kommer snart upp på asfalt igen och det gör ont men är körbart, kanske inte lika snabbt som innan men ska fanemig iallafall i mål, sen tar vi en titt på det. Runt hörnan kommer direkt nästa hinder. Simma igen. Fast i vatten. Så man blir ren från all dy och blir bländande ren och fin. Luktar dock förbaskat illa fortfarande. Springer tillbaka igen till ängen och mot näst sista hindret. På vägen ser jag 12 km markeringen.. så det är alltså längre än 12 km. 13.5 har jag fått reda på i efterhand. Näst sista hindret är en liknande vattentank som isbadet.. fast med gyttja. JAG ÄR JU REN! Typ. Över kanten, ner i gyttjan, under plankan och så över kanten igen. Blä.. är ju skitig. Inser också att min nrlapp med chip hänger kvar på en säkerhetsnål av 4. Tre har lossnat men hänger kvar på min t-shirt. Vågar inte tappa lappen så stannar upp och sätter fast två av de som händer så den sitter fast igen. Tar lite tid ytterligare från mig men får vara värt, ska fan ha en sluttid!

 

 

Lång lång löparbana kvar mot målet. Springer om mer folk och tar sikte på några som kom förbi mig när jag stannade för stocken. Dock hinner jag aldrig ifatt dem. Sista hindret.. 10 000 V. En lång bana fylld med trådar som antingen har eller inte har 10 000 V. De sprutar vatten på deltagarna men jag lyckas undvika strålen.. till vilken nytta, jag är ju genomsur ändå. Vet inte vad jag kommer förvänta mig från detta.. har aldrig petat på något elstängsel innan. Kommer det svida? Nope.. springer igenom och får plötsligt en num, dov känsla genom armen och min arm rycker till och gungar till lite. Det där var det inte jag som gjorde. Får ytterligere en sådan känsla, därefter en 2-3 till. Sjukt läskig obehaglig känsla av en kropp som gör lite vad den vill. Förstår att folk tittar på och skrattar ljudligt. Måste ju se sjukt komiskt ut!

 

 

Men tar mig igenom och i mål på 1 timme, 20 minuter och 30 sekunder! Lite längre än jag hoppades på men så fick man lite hinder och annat man inte heller förväntade sig. Sjukt kul! Hade varit en klockren upplevelse om det inte vore för den där stocken som låg så förträffligt till. Knäet? Jo, det svullnade upp ytterligare när jag kom i mål och slutligen kunde jag nästintill inte alls böja på knäet. Det släppte lite senare och var åtminstone så pass bra att jag kunde köra och böja knäet när jag skulle hem sen. Nu är det lite värk kvar, lite sår på och jag kan böja det men inte fullt in, då hugger det till. Så får se. Men sjukt kul, kommer defintivt delta nästa år, kanske även bägge omgångarna i både Göteborg och Stockholm!

 

Träffar även på min polare och en vän till honom vid målet. Utbrister högljutt "FUCK CROSSFIT, LÖPNING RULEZ!!". Min tanke då att rena crossfit, military training tränande människor kan ta sig igenom men går inte så fort på löpningen. Hindrena var stora men inte så jobbiga att man inte klarar sig igenom dem med en bra grundlig träning och sedan en bra löpträning på det så går det fort. Visar sig sedan, långt senare, att den andra killen tränar stora mängder crossfit och gillar detta.. ja.. lika vackert placerat som vanligt från min sida, hehe. Turligt nog så tar han det alldeles utmärkt och själv gillar jag crossfit, det är skitkul.. löpning är bara lite lite bättre, hehe.

Håller på att skriva ner en liten Race Report från helgens lopp, Tough Viking och för en gångs skull finns det lite att skriva om. Löptävlingar är mestadels.. jag förberedde.. sen sprang jag.. blev lite trött där på slutet.. tada.wav jag är i mål! Man springer helt enkelt. Men nu finns det lite mer man kan plita ner så förhoppningsvis tänkte jag plita ner det och bli klar under dagen.

 

Men är lite bitter just nu.. hade hoppats på att få vila lite igår (vilket jag iofs fick, inga problem där) och sen komma igång med träning idag eller så.. men det blir inget och det retar mig något så fruktansvärt!

 

Under loppet slog jag i mitt vänstra knä rätt hårt så det blev lite skrapmärken men knäet svullnade upp så jag inte kunde böja det efter jag kom i mål. Efter lite vila, en burgare och traskat runt lite så gick svullnaden ner och den är nere nu men knäet värker och jag kan inte böja det helt, då hugger det till. Så jag behöver vila knäet nog helt fram till Midnattsloppet på lördag.

 

Fick även stanna till en två gånger under loppet för att böja lite på min rygg då den värkte något så fruktansvärt. Den gillade inte att böjas och kastas runt så pass och det sitter ännu i. Behöver nog göra mer plankor, gick ju så bra sist och det var ju idiotiskt att jag slutade med mina plankor bara för att det just då kändes lite bättre.

 

Igår knakade det till i höger axel på morgonen och har värkt och hindrat mig från att höja min arm helt både igår och ännu idag. Vaknade upp av att min vänster armbåge värker och jag inte kan böja den heller helt.. Vet inte om jag gjort något elakt men någon form av bestraffning får jag, den saken är klar!

 

Så som det känns just nu.. blir det ingen träning idag.. lär inte bli någon imorgon heller och därefter.. ja.. vila fram till lördag, iallafall benmässigt. Får se hur resten av kroppen återhämtar sig. Bara det inte är sedvanliga höstskadorna som redan kommit..